ÅIIU CÅC IIICG SOHUARSPUDSCH AAunomIISC AtiAlIUuUSÖFN MIRA —4— (4777 ättelser. af hvilka nedanstående sammandrag ieke torde vara utan intresse or mänga af våra läsare: Ungefär klockan 10 på aftonen d. 10:nde Januari märkte tvenne i nåreten af börsen patrullerande brandvakter em stark röklukt, som tycktes komma från det inre af byggnaden. Detta förhållande blef af dem genast ingifvet hos deras närmaste förman, hvilken ögonblickligen ilade till det anrista stället ; men vid hans ankomst slogo redan lågorna ut genom fönstren på ett i nordöstra delen af börsbyggnaden, det så kallade Lloyds kaffehus, beläget rum. Från alla sidor strömmade nu hjelp till; men våldsamheten af le utbrytande flammorna var så stor, att det var omöjligt för någon menskig makt att framtränga till sjelfva stället der elden uppkommit, och inom ort insåg man, att hela byggnaden skulle blifva ett rof för de allt mer och ner omkring sig gripande lågorna. Till råga på olyckan var kölden så stark, utt sprutorna fande föga eller intet uträtta, hvaraf följden blef; att elden nom kort äfven angrep den delen af byggnaden, som innehades af Assekuans-kompaniet. Vid midnattstiden närmade sig elden det å byggnadens ena sida uppförda klocktornet, och just som tolfslaget dånade derifrån, börade det deri befintliga klockspelet att spela melodien till den gamla Skottska visan: Theres nae luck about the house (I huset ingen dycka är) med bvilken det i ungefär fem minuter fortfor. Det intryck dessa toner i en sådan stund gjorde på åhörarne läter sig lättare tänka än beskrifva. Det var en afskedshelsning, som utan tvifvel icke så snart kommer att förgätas. Klockan 2 stod tornet, oaktadt alla pemödanden att rädda detsamma, i full åga, och erbjöd en i sitt slag högst praktfull och imposant anblick. Klockan 4 vexte vinden, som under natten blåst temmeligen häftigt, till full storm, och klockan 45 var hela det qvarter, som upptagits af börsbyggnaden, en enda ofantlig eldpelare, hvars fasaväckande sken syntes, på 24 engelska mils afstand, ända till slottet Windsor. Tid efter annan störtade de af elden andergräfua innanmurarne med ett rysligt brak tillsamman, och med dem nåstan alla de statyer af framsarne konungar och drottningar sedan Milhelm pröfrarens tid, hvilka förskönat den namnkunniga samlingsplatsen för så många olika nationers handlande och affärsmän. Endast Konungarne Carl I:stes och Carl II:dres bildstoder undgingo (en besynnerlig ödets nyck!) denna allmänna förstöring. Äfven de öfver hufvudingången till börsen uppställde bilderne af Europa, Asien, Afrika och Amerika hafva, jemte Sir Thomas Greshams, blifvit från total undergång förskonade. För öfrigt stå, af hela den präktiga byggnaden, endast stommen af det ofvannämnde tornet och de yttre murarne qvar. Huru elden uppkommit, vet man ännu icke med någon säkerhet; dock förmodas, att en för stark upphettning af de, i kaffehuset an bragte, värmeledande jernrören varit orsaken dertill. Största delen af de Lloyds tillhörige böcker och dokumenter har genom en af deras aktionärers, Herr Guthries, rådighet och lokalkännedom blifvit räddad. Samma förhållande lärer det äfrven vara med de böcker och papper, som tillhörde Assekuranskompaniet. Mindre lyekligt har Lord-mayors-embetet varit: för det hafva nästan alla dess handlingar, jemte en mängd andra saker af högt värde, gått förlorade. Innehafvarne af de butiker, hvilka, till ett antal af sextio, befunnos rundt omkring börsen, hafva, nästan utan undantag, förlorat all sin i dem förvarade egendom. Deremot skall det hafva lyckats innernarne i de hus, som lågo i närheten af eldsvådan, att få sin egendom i säkerhet dels i banken och dels i S:t Barthelskyrkan. — Den nedbrunna byggnaden egdes at det så kallade Gresham-kollegium och Handels-societeten, samt var brandförsäkrad för 47000 C. Denna summa förslår dock icke längt till dess äteruppbyggande, hvilket, enligt ett af vederbörande auktoriteter upprättadt förslag. lårer komma att kosta 105.000 C. En tredjedel af denna summa hoppas man dock skall blifva tillskjuten af Regeringen, i hvars intresse det naturligtvis mäste ligga, att aflärerne så fort som möjligt återkomma i sin vanliga gång. Beträffande den olycka, som, den I5:de sistl. Jan. drabbade Theatre alien i Paris äro äfven närmare underrättelser ingangne. Man hade, enmma afton som elden utbröt. gifvit Don Juan; föreställningen hade varit i högsta grad utmärkt. Tamburini. Lablache. Rubini och sångerskorna Grisi och Persjani hade öfverträfsat sig sjelfre och flersaldiga gånger blifvit framkallade för att emottaga den förtjusta publikens hyllningar. Direktörerne Severini och Robert gladde sig åt de lyckliga tesultaterne af allas gemensamma bemödanden, och den sistnämnde aflägsnade sig. sedan huset blifvit tomt, och den person, hvars åliggande det var, att, efter hvarje representation, visitera detsamma. till honom aflemnat sin rapport att allt stod vål fill. Återkommen klockan omkring 32 2, lät han önyo väktarne aflägga deras nattrapport. hvarefter han begaf sig till hvila. Kort derefter tyckte sig befälhafvaren för den afdelning af sprut-personalen som hade nattyvakten i theatern, höra ett ovanligt buller under theatergolfvet. Länge, men förgäfves sökte han att utforska, hvad som kunde vara orsaken dertill. Slutligen trodde han sig dock temmeligen tydligt höra ett sprakande från ett intill foyern stötande rum, der dekorationerne vanligtvis förvarades. Knappt hade han öppnat dörren till detsamma, då en utomordentlig rök och hetta vältrade sig honom till mötes. och lågan, som nu fick luft. for med brak och guy mellan de uppå hvarandra uppstaplade dekorationerne. I ögonblicket ilade man till theaterns reservom: men vattnet i densamme var fruset, och innan de af brandsignalerne tillkallade släckningskorpserne med sina sprutor hunno ankomma till stället, stod kela skådeplatsen i full lagahvilken äfven snart fattade i tak och loger och derifrån utbredde sig öfver hela huset. Herr Severini, som bodde i andra våningen af theaterhuset, lärer, först sedan elden redan gripit vida omkring sig, hafva blifvit väckt af det buller, som sjelfva eldsvådan, i förening med de tillilande sprutorna och arbetsfolkets rop, förorsakade. Troligtvis har han äfven varit yr i hufvudet af den i hans rum inträngande röken. Man såg honom en gång i fönstret och ropade till honom, vid hvilket tillrop han gjorde en rörelse liksom om han hade velat störta sig ned på gatan. I största hast utbredde man nu på denna en hop madrasser och kuddar; men i samma ögonblick som han stod i begrepp att göra det vådliga språnget, ropade en röst inifrån till honom: att han skulle vänta: han vore räddad. Några minuter derefter syntes han dock å nyo vid fönstret, hvarifrån han då kastade sig ned; men så olyckligt att ban krossade sitt hufvud mot en, af de utbredde sängkläderne icke nog väl betäckt, hörnsten. Få minuter derefter var han ett lik. Pen andre direktören, Herr Robert, var lyckligare. Efter ett långvarigt fia AU