Vid tillfället, då jag blef uppkallad till II r Staticns-Besälhafvaren, tillfrågades jag ingalunda, om Herr Commendanten dispenserat mig från den af Herr Stations-Besälharvaren förmenta skyldighet, att mig hos honom anmäla, hvarföre jag nödgas, för att icke träda sanningen för nära, bestrida denna Herr Stations-Befälhafvarens uppgift, såsom med verkliga förhållandet icke enlig: men Herr Stations-Befälhafvaren lärer härvid förblanda det enskildta samtal med mig och det tillfälle, då Herr Statious-Befälhafsaren , i anledning af en i Götkeborgnyare Iandels och Sjöfarts Tidning influten uppsatts om denna bestraffning, fann nödigt sammankalla OfficersCorpsen och öppet förklara, att Herr Stations-Befälhafvaren icke, på sått Tidningen tillåtit sig uppgifva, ångrade den mot Premier-Lieutenanten Rydberg och mig vidtagne ätgärd, ty det var då Herr Stations-Befälhafvaren först framställde frågan, oem Herr Commendanten frikallat oss, att hos Herr Stations-Befälhafvaren oss anmäla. — Det var jemväl då, som Herr Commendanten, sedan jag jakande besvarat frågan, yttrade: Jag trodde mig äga rått permittera Officerare på kortare tid, men jag finner, att min makt nu inskränles, — äfvensom Herr Commendanten, vid detta sammanträde, medgaf, att det vore möjligt, att Herr Commendanten yttrat till Herr Premier-Lieutenanten Rydberg och mig, att vi icke behöfde anmäla oss hos Herr Stations-Befälhafvaren, ehuru Herr Commendanten då icke bestämdt kunde sådant påminna sig. Enär Herr Stations-Befälhafvaren åberopat fömtnämnde ordres, må det jemväl tillåtas mig visa, att, om ock det tages för gifvet, att dessa ännu skulle vara gällande, jag till och med emot desamma icke selat. Om aftonen den 2 Augusti begaf jag mig till Götheborg, derifrån jag först påföljande morgonen kl. 5 afreste till Trollhättan, och, äterkommen till Staden om aftonen kl. omkring 8 samma dag eller den 3:dje, qvarblef jag der öfver natten. Då till Stationens stånd äfven Götheborgs Stad och dess Förstäder räknas , hvilket Herr Stations-Belsälhafvaren icke kan bestrida, och då jag således icke varit 24 timmar utom Stationen, utan endast 13 a 14 timmar, så är uppenbart, att jag, efter nämnda ordres, till och med icke behöft för denna korta tid, att ens begära Commendantens permission, synnerligast som jag för dagen icke hade någon tjenstgöring. Herr Stations-Befälhafvarens förklaring om anledningen fill den olika bestraffuingstiden för mig, nemligen att bestrafsningen varit relativ till local, tid och person, samt att Herr Stations-Befälhafvaren, såsom gammal på den Militäriska tjenstebanan, svårligen vid tillämpningen kunnat misstaga sig, lårer af den upplyste och opartiske Domaren icke kunna anses af ringaste förtjenst till uppmärksamhet, enär alltsammans icke har något lagligt skål för sig till ursägt. — Hvad dessutom Herr Stations-Befälhafraren menar med uttrycket: relativ till local och tid-, förstår jag icke: men så mycket vet jag. att af Demaren eller Embetsmannen anseende icke måste göras till person, eho den vara må, ty alla äro inför lagen lika, och det skulle sannerligen vara ledsamt samt ett obehagligt bevis på väld, om bestrafmingen blisvit ökad derföre, att frågan gällde mig. — Vidkommande åter senare delen af försvaret i sistnämnde omständighet, eller den ökade bestraffningsgraden, så tror jag, med all aktning för Her Stations-Besälhafvarens gamla militäriska Embetsoch Tjenstebana, mig likväl redan uti besvären fullständigt hafva ådagalagt, att Herr Stations-Besälhafvaren, vid straffets bestämmande sannerligen sig svårligen misstagit och hvilket tilltag, efter min tanka, icke utan päföljd lagligen kan aflöpa. Emedlertid och då Herr Commendanten i sin förklaring, hvilken jag icke anser förtjena vederläggning, undvikit att medgifva, det Herr Commendanten, på Premier-Lieutenanten Rybergs fråga, bestämdt förklarat, att vi icke behöfde anmäla oss hos Herr Stations-Besälhafvaren, så får jag, för att styrka denna uppgift, bifoga bevis från bemälte Premier-Lieutenant, med ödmjuk anhallan att vid Krigs-Rätt få honom , såsom vittne, hörd. jemte SecundLientenanten V. Amcen, med flere, som då kunna uppgifvas, derom, att Herr Commendanten, vid förutnåämnda Officers-Sammanträde, sagt, att Herr Commendanten ansåg det vara sin rättighet, att på kortare tid permittera Ofäcerare; änensom jag begär, ett då få visa och styrka, det Götheborgs Stad, med dess Förstäder, alltid ansetts vara inom Stationens stånd. Denna bevisningsrätt hoppas jag bifalles, enär derigenom skall uppdagas, att någon uraktlåtenhet å min sida icke ägt rum, utan att tvertom, i händelse, mot all förmodan, Herr Commendanten icke skulle äga rätt permittera någon Ofäcer på en eller några dagar, ehuru Herr Commendanten är Officerarnes närmaste förman, och under hvilken de alla lyda, Herr Commendenten är den felaktige, som i sådant fall tillvällat sig en större myndighet, än han ägt. — Jag har fullgjort, vid begäran om permission, hvad mig efter Regementet ålåg; hrarsöre och då jag anser mig oskylAn 1 iAi nn —