Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1838, sida 1

göra något bruk af densamma. och derföre gick det äfven som det gick: blindt, bakvändt och olyckligt. i På bottnen af Gustaf IV:de Adelphs karaktör tyckes det verkligen hafva legat någon ting godt 7) och ädelt 8); Det år blött obegripligt. att det sa sällan uppenharade sig i sin egen och råtta gestalt; utah nästan alltid omhöljdes af högmod, egensinne och despotism: Örsakerne till denna missrigtning torde dock måhända lika så snart böra sökas ide förvätida förhållanden, under hvilka han uppvexte, som ide af naturen hos honom nedlagde mindre goda böjelser. Låtom oss till exempel höra, hvad guvernören, Riksradet Friherre Fredrik Sparre, en gang, efter 2:ne års handledning, yttrar om sin höge, då knappt femårige, lärjunge: . 2 -e Ur inga motifs de raisönnement förmås han bringas till seger öfver sig sjelf: endast hotelser och räddhaåga verka, men ingen noblesse dame till efforter på sig sjelf är ännu i hats håg upprunnen. Ambitionen att synas karl kan väl då och då hos honom åstadkomma ett bemödande, endast han år lugn till sinnes, och i samina stund ej är fråga om ett begärs dämpande. Att lära är han lät 9): och föreställningen om skammen, att med tiden ingen ting veta: tår icke på honom. Att vara höflig, insinuant och göra sig älskad, är han i eget sine för stor och hög till 10), för ätt han tror sig det behlöfva. oaktadt ock allt hvad man derom må såga. Med hot och befallnibg kan man dock så hjelpte-såg han sig nödsakad att på ett alfvarsammare sätt föreställa honom hans tröghet och ständigt visade ovilja för boken. Detta hjelpte; och den lille envise nadige Herrn läste perfekt: Så snart grefren väl vändt ryggen tills sade Prinsen åt sin lif-page. ernfels, som Shört sparrlakanslexan och nu yttrade sin förundran öfver, att Prinsen, efter en så läng tids förlopp, icke kunde läsa bättre: Jog. kun (lsu, som Nisse såg. omjag vill; men jag vill icke; ty då roar mig icke, oeh jäg orkar icke dermed. Hundrade dylika scener att förtiga. 7) Så t ex. bortskänkte hän en gång nästan hela sin kassa, 23 R:dr specie, at en fattig. afsigkommen officer vid hamn Gyllenstorm. hvilken, i sina bättre dagar, bland flere andra af Ridderskapet och Adeln, officierat såsom fadder vid den unge prinsens döpelseakt. Vi skulle önska, att, i hela dess vidd, få reproducera det dokument. hvarutinnan denna vackra handling befinnes anteknud. Detta tillåter oss likväl icke tidningens, för en sådan reproduktion allt för inskränkta. utrymme. Vi måste således åtnöja oss med att hänvisa läsaren till Historisk tafia af K. Gustaf den IV:de Adolphs forsta lefnads-år, pag. 205 och fr. 8) Man torde erinra sig det djupt inrotade hat. som han, dels i anseende till flere af Napoleon begångna orättmäåtiga handlingar, dels ock af andra orsaker, hyste mot denne eröfrare. År 1805 åter-äånde Gustaf Adolph till Konungen i Preussen den svarta örn. som han, efter sin fäder. af Preussens då varande monark, Fredrik den Store. år 1792 ethållit. Orsaken till detta återsändande var. som bekant är. den: att Napoleon, som till Fredrik Milhelm den III:dje öfversändt Franska heders-legionen. af sistnämnde regent i återskänk erhållit svarta örns orden ; men ifrån den stund att bemälte orden bars af Napoleon; ansäg Gustaf Adolph det vara under sin värdighet att bära densamme, Detta Gustaf Adolyhs förfarande var, då man besinnar de tidsomständigheter, under hvilka det egde rum, icke allenast ursäktligt, utan till och med ridderligt. Dock gifvas här de, hvilka hafva utskrikit detsamma såsom varande rent af en galenskap. Det skulle emedlertid vara ganska roligt att veta. hvad desse skrikare skulle hafva sagt; om det t. ex. hade fallit Carl XIIIL:de in (ban hade många underligare infall, än det ifrågavarande) att handla på samma sätt. Måhända hade då denna s.k. galenskap blifvit utropad såsom ett exempel af äkta ridderlighet. Napoleons makt krossades ju i det krig, som, under Carl XIII:des regering, Sverige, tillika med nästan alla det öfriga Enropas Makter. förde mot honom. Mera hade icke behöfts för att komma munväder-kämparne att qväda ur en annan ton. Antag att revolutionen af den 13:de Mars 1809 hade aflnpit olyckligt för tillstållarne af densamme; oss Ixster då att veta, huruvida ej äfven den hade blifvit utroPes vara en galenskap, om icke något värre. Så förändra tidsomständigeterne benämningen på menniskornas handlingar; så nära gränsa dårskapen och — ridderligheten till hvarandra. 9) Se. utom en mängå andra, i den historiska taflan anförda exempel derpå, böregående sjette anmärkning! 10) En gång (för att dock af många anföra åtminstone eft exempel) råkade fröken Cederström, att. under lek och skämt. såga åt den knapt då fyraårige Prinsen: Kom hit lilla karl I1-hvarpå Prinsen svarade: Jag är ingen liten karl. Då hon nu frågade honom: 5rem år ni då s. gaf han till svar: . Jag är Gustaf Adolph. Fortsättande skämtet. nickade hon då åt honom och sade: Nå så kom då hb B n hlef UnUAnFT and Ach