Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1838, sida 1

som sluteligen af de Fransyska gazetterne. vid början af hennes bana. I WILHELM TELL var M:lle Schmlta en sann Mathilda, i afseende på röstens skönhet, sångens behag och den största noggranhet i utförandet, förenad med den värdiga, ädla och uttrycksfulla hållning, som alltid utmärker henne på scenen. Vid den representation, som gass säsom hennes benefice, ville Konstnärinnan gifva oss ett pror at dess talent, genom sista rondon i ANNA BOLENA. Ingen igenkände numera uti henne Mathilda. Allt målade den olyckliga Engelska prinsessan: blicken. ätbörderna, ansigtsdragens uttryck, alla själens inre passioner, allt öfvertygade oss om den utmärkta framfäng hvarmed den unga sangerskan bemödar sig om att på i en Unghiers, eller en Pastas fotspår. I afseende på hennes säng skola vi blott upprepa hvad en Parisisk Åanrnal, La Revue, derom yttrade redan 1834, att nemligen den unga Svenska Damen, Rossinis adoptiva dotter, äger de talenter som en dag kunna göra henne dyrbar, ja ojemförlig vid utförandet af den store mästarens operor. Måtte hen fortskynda på den började svåra banan, måtte hon hasta att upphinna valet, och nya palmer, nya Jagrar skola vänta henne.