de af hvarje fri och rärtsinnad EIanoveranare högaktade triumvirerne och emottogos, vid Witzenhauser-Pryggan, af de församlade lärjungarne och vännerne med de mest lifliga och innerliga fröjde-och äre-betygelser. 1 ett nu voro håstarne frånspånde, och under stormande vivatro drogo de hänryckte disciplarne sina fordna lärare i triumph till gästgifvaregården. Hår talade de landsflygtige kärlekens och tacksamhetens ord till den dem omgifvande skaran, ord vid hvilka intet hjerta förblef orördt, intet Öga utan tårar. Under den af dem på värdshuset intagna måltiden sjöngo studenterne, i ett till matsalen grånsande större rum, hvars dörrar stodo öppna, flere i och för tillfället författade sånger. Dahlman drack en skål för deras, Jacob Grimm en för fäderneslandets välgång. Afskedet var å ömse sidor smårtfullt. Fem tio studenter och några anförvandter beledsagade de landsflygtige ända till Cassel, dit de följande dagen ankommo. Ingen obehaglig tilldragelse störde deras sköna afskedsfest, efter hvars slut de i Witzenhausen qvarstadnade atudenterne i största stillhet återvände till Göttingen. Den 18:de upphäfdes det belägringstillstånd, hvarutinan denna stad, under loppet af trenne dagar. varit försatt. Nu är den liksom utdöd. En stor del studerande hafva redan lemnat akademien och eu ännu större del afbida endast respenningar för att göra detsamma. Hvad som framdeles förestår unirereitetet, år omöjligt att nu säga. Säkert Är, att inga föreläsningar derstådee komme att hållas i år. Från Schlesvig förmåles, att en af 41 de mest anaedde personer derstådes underteknad adress blifvit afsånd till de sju Göttingerprofeseorerne. Män af alla stånd, öfverrättsdomare, medicine-doktorer, advokater, köpmån åc. c. hafva derunder teknat sina namn. Bland dessa befinna sig ätven grefve Moltkes, presidenten för Schlesvigska ständerförsamlingen , och Herr C. v. Baudisins.