Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1837, sida 2

prakt kunna visserligen föranleda ett bättre intryck af det hela, ån hår var möjligt: ty hvarje eftekt mäste naturligtvis gå förlorad. såsom t. ex. vid slutet, der tre eller 4 manliga och ett halft dussin qvinnoröster tillbjuda Tarar kronan i folkets namn. Herr Steinbeck utförde oklanderligt Arurs pati, och hans figur ägnade sig företrädesvis till rolen. II:r Färner, Tarar, var högst osäker i sitt parti, hviket också hela aftonen gaf hans säng och hållning någonting ängsligt, som var ganska störande. Han var den ende, som innehade en tacksammare rol, hvarigenom intresset någorlunda kunnat lyftas, och vår önskan, att han derpå måtte hafva användt en märkligare omsorg, bör derföre synas billig. Astasia, Fru Heusser, har endast få ögonblick af betydenhet, dem hon också förstod att uppfatta både i spelet och sängen. Det ännu ringare M:lle Widemann hade att utföra såsom Melite och Colombine, saknade ej publikens bifall. Biscroma är af större inflytelse, och H:r Spahn bemödade sig äfven att frambringa den, dock utan att särdeles lyckas. Ungefär detsamma skulle vi kunna såga om Altamor, Herr Hanstein, som af naturen icke är bestämd för någon enda af den tragiska konstens fordringar. H:r Bost var såsom öfversteprest imponerande till sitt yttre och hans vackra basröst hör man alltid med stort nöje. Vi kunna ej undgå, att derjemte nämna den lilla chorgossen, H:r Echstädt den yngre, som har en god altröst och synes förena anlagen till sångare och aktör; han sjöng sin andante med öfverstepresten med en för hans ålder berömvärd precision, och belönades af ett uppmuntrande bifall. — Vi se nu, som det säges, ätskilliga goda och något nyare operor till mötes, hvartill vi lyckönska oss och H:r Heusser.