Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1837, sida 1

natur det företer. Hvad representationen vidkommer, var den öfverhufvud och i mänga afseenden berömvärd; likväl skola vi ej heller förbigå de anmärkningar , som dervid kunna göras. I förväg hafva vi dock gjort oss underrättade derom , att alla, utom H:r Forner, sjöngo sina partier för första gangen, hvilket visserligen bör tagas i öfvervägande. Han innehade Ohellos parti, och, vi tillstå det, öfverträffade vår väntan , särdeles i recitativerna, som äro sångarens verkliga pröfvosten. Företrädesvis vilja vi nämna duetten med Jago i andra akten, den han sjöng med lika mycket uttryck som kraft. II:r Forners spel har ännu ingen gång varit så fullt af lif och sanning , och tyckes i allmänhet mer och mer utveckla sig. Desdem on a gafs af Mille Widemann med det lena behag, vi äro vana att hos henne återfinna, men äfven stundom något svagare i det uttryck, vissa momenter erfordra, såsom t. ex. i andra aktens final vid upprepandet af de rörande orden: Willst du dein Kiud verstossen ! der skådespelerskan har ett af de skönaste tillfällen, att, i förening med sången, verka på ahörarens hjerta. Dock berodde det förfelade intrycket häraf icke blott på henne; ty vi kunna ej veka, att H:r Bost, såsom Prabantio, icke var sig lik. Med så mycket köld kan ingen fader förskjuta silt barn utan ringaste tecken till den inre svära striden, och äfven synes oss, att han, så väl som Othello i sista akten , något för handfast behandlade Desdemona, hvilket man på deras högre ståndpunkt icke väntar sig. ej ens i passionens häftiga utbrott. Med undantag af dessa lätt afhjelpta förseelser kunna vi blott yttra vär förhoppning, att, ju förr dess helre, aterse N:lle Midemann i detta parti, der hon, utan tvifvel, för andra gången ej skall lemna någon ting öfrigt att önska. H:r Bost torde då använda något mera omsorg både på spelet och sängen, isynnerhet som vi känna hans förmåga dertill. Rodrigos parti är egentligen skrifvet för en Tenor, men da det här måste öfvertagas af en sängerska, hade Fru IIensser visserligen varit oss välkomnare ån M:ll Greenberg, som icke förstod, att lägga den ringaste action deri, och för öfrigt genom sin vanliga falska intonation förtog estekten af flere af de bästa numrorna. Skaulle II:r Schmuckert, hvilket vi hört sägas , nästa gång gilva Othello såsom gästrole, så väntar oss utan tvifrel nöjet, att få höra II:r Forner sjunga Rodrigo, och då först skola vi upptäcka allt det sköna i detta parti. För Jago fanns ej någon vidare öfrig, än II:r Syahn, och vi böra derföre hvarken klandra honom eller H:r Heusser . då det ej kunde vara annorlunda. Fru Nachly hade Emilias lilla parti och gaf det tillfredsstäållande. Körerne voro alltigenom svaga och ofullkomliga, isynnerhet damernas; då Fru IIeusser icke för aftonen var upptagen, hade hon, genom styrkan och säkerheten i sin sång, bort understödja dem, hvilket flere gånger varit fallet med M:IIna Iidemann och Greenberg. Dock vilja vi ej skiljas från denna, en bland de interessantare representationerna, utan att tillägga att publiken i allmänhet syntes vara ganska beläten, äfvensom det alltid skall anses för en stor vinning, att här genom detta sällskaps bemödanden erhålla ett begrepp om de herrliga mästerverk, som redan länge utgjort konstverldens njutning, utan att till oss kunna öfverflytta mera än enskilta profbitar hvilka endast väcka begäret efter det hela, Våra anmärkningar utgå således icke från någon tadelsjuka, men sträcka sig blott till de brister, som kunna afhjelpas. då vi deremot med billigt öfverseende icke vidröra dem, som härröra från lokalens eller sällskapets mindre tillgångar. BD AAA NNE i oo oc.