Uvartill gagna revolutionära — Simulakrer, och nd, lUPUDAN Oc ARI kunna de ändamåkenligast anställas? 9. Huru år det möjligt för en statsman att tjena två herrar — det vill här såga: på hvad sätt skall han ställa sina saker så, att han i hemlighet kan verka för ett fremmande hofs intressen, och dock på samma gång hafva utseende af att vara en varm och trogen vän af sitt eget fädernesland? 10. Huru bör man förfara, för att, på det mest säkra och dock omärkbara sätt, kunna försvåra hvarje frisinnad individs fortkomst i statens tjenst, Och huru ställer man slutligen så till, att han helt och hället skiljes vid sin i densamma innehafvande befattning? 11. Genom hvilka medel kan man bäst hindra ett folk från att någonsin komma till någon enhet, och, om det redan lyckats detsamma att tillkämpa sig en dylik egenskap, huru bör man bete sig, för att så småningom undergrätva och tillintetgöra densamme? 12. Huru skall man förhålla sig. för att i hopens ögon få utseende af att vara en skicklig och liberalt sinnad statsman? 13. På hvad sätt försvarar man sig, i händelse vissa skarpsynte personer upptäcka att man bär kappan, eller purpurmanteln, på begge axlarne? Hvaraf betjenar man sig för att afvända regenternes uppmärksamhet från vissa föremal. hvilka man icke har lust till, att de på närmare håll skola taga i skärskadande, och huru ställer man deremot bäst så till, att just de föremål. på hvilka man har sina skäl att fästa densamma, genast falla dem i ögonen ? Hurn och på hvad sått stoppar man bäst munnen till på frisinnade skriftställare. och huruledes förfar man med dem, som icke godvilligt vilja beqväma sig till att tiga? 16. På hvad sätt bör man gå till våga, för att, om man blir tvungen att gifva ett folk en representativ statsförsattning, kunna gifva det densamma sålunda, att det på slutet dock icke bar någon? 17. Ilurn kunna ställa så till, att ett med en konstitutionell statsförfattning begåtvadt folk antingen godtroget låter aflocka sig några af sina, i densamma förvarade förmåner, eller ock, genom hvarjehanda förespeglingar, later på densamma inympa sädane nya stadganden, som i sjeltva verket upphäfva. eller atminstone i hög grad inskränka, de gamla? 18. lIIuru mycket moral bör en statsminister visa sig vara i besittning af, för att icke i hopens ögon förlora sitt anseende? 19. på hvad sätt bringar man lättast och säkrast sina liberalttänkande embetsbröder och andre redligtsinnade män i vamykte hos folket? 20. Haraledes underköper man tidningsredaktörer. och på hvad sätt stämmer man genom den allmänna opinionen till sin fördel? 21. kuligt hvilka maximer bör ett hemligt och mot ens afsigter fullkomligt svarande spionsystem inrättas i staten? 9 2——Genom hvilka medel bör man så småningom söka att bringa hvarje srisinnad och folkets talan förande representant till tystnad? 23. På hvad sått bör man göra sig försäkrad om adelns, penningemännens och de högre militärpersonernes verksamma biständ, i händelse folket skulle under-ta sig att knota öfver några af regeringen vidtagna och mot dess lagliga rättigheter stridande åtgärder? 24. Under hvilken pretext kan en regering ingå de mest intima och vånskapliga förbindelser med sitt folks arfkender? o2.). Då en Regering beviljat sina undersåtare lindring i någon af deras skattebördor, så bör den ju äfven halla sitt löfte. och det så mycket hellre som den förlust. statskaän derigenom lider, genast kan ersättas genom ett nytt, under en annan benämning utgående anslag ? 26. I en god, financiel styrelse är ju det en hufvudregel att spara i det lilla och slösa i det stora. eller, som ordspråket lyder, gnida på skillingen och läta dalern ga? 5 ar 21. 2 Hvilken är den mest ändamålsenliga method utt gäcka, försvåra och slutligen omöjliggöra hvarje kontroll på de, statskassan tillhörige, medel. hvilka man kan få sig ålagdt att uppbära, anordna, använda och redovisa? 28. Af hvilka medel begagnar man sig för att hindra en Regent från att någonsin komma att lära känna sitt lands och sina undersåtares verkliga tillständ och behofver? 29. På hvad sått kan man lättast undanrädja de individer, som icke äro af samma åsigter, som man sjelf, och besätta de efter dem ledigblifne platserne med folk efter sitt tycke? 30. Bör ej den öfverenskommelse träffas mellan vederbörande att aldrig bland sig tåla någre Aristider, och är ej detta, i utomordentligt mänga hänseenden, nyttigt och ändamålsenligt? 31. Hvad skillnad bör en diplomatiskt vis styrelse göra mellan de förseelser och brott, som begås af de rike och mäktige, och dem, som begås af de lägre och fattigare klasserne? 32,