Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1837, sida 1

aa3 ——— — det, Stockholms polisstyrelse nyligen funnit för godt att vidtaga mot några till bemälte stad i början af denna månad ankomne fremlingar. Se här ett sammandrag af den berättelse, hvilken nyssnämnde tidning, rörande det dem derstådes vederfarna bemötande, meddelat allmänheten : ÄIpland resande utlänningar, som, på de sednare veckorna, besökt vär hufvudstad, äro äfven ätskillige studerande från Berlin, 5 eller 6 till antalet, hvilka, efter att förut hafva genomrest Norrige, d. 4 d:s hitkommit med ångfartyget Erik Nordevall. med hvilket de gjort turen på Götha Kanal från Trollhättan, och ämnade vidare bese Roslagsverken, samt göra besök hos ett par landsmän härstädes. De äro Schweitzare till nationen, och, som vi hört berättas, söner af några de förnämsta patriciska familjer. En af desse unge mån, Herr von Scheerer, hvars fader år en af de förmögnaste och mest ansedde män i S:t Gallen, möttes, straxt efter ankomsten hit. af det åtventyret, att han af polisen antyddes att lemna Stockholm inom 24 timmar, och derefter riket så fört som möjligt. Enligt hvad vi hört, har allsicke något skäl blifvit anfördt såsom anledning till den hastiga besallningen om afresa. Någon farhåga för demagogische Umtriebe kunde det svärligen hafva varit, då Herr v. Scheerer till sin börd svarare kunde räknas till den Schweitziska aristokratien. och då han, jemte sina kamrater, en längre tid vistats i Berlin och Peters burg. -Alla de öfrige Schweitzarne hafva äfven varit nppkallade i polisen för att förhöras, hvad meningen vore med deras hitresa; men de hafva likräl fatt qvarstanna, då de förklarat sig ej ämna gora längre uppehåll i Sverige, än 3 å 4 veckors För öfrigt berättar Aftonbladet att de unge Schweitzarne haft rekommendationsbref till flere högre Embetsmän, och intima bekantskaper med personer, som stå det Kongl, huset ganska nära. Någon af dessa skall äfven, vid den oförmodade underrättelsen om förvisningen, hafva erbjudit sig att försöka bemedla saken, eller åtminstone utverka ett uppskof i verkstållandet af den brådstörtade befallningen. Detta anbud emottogs likväl icke af den förvisade främlingen, som förklarade att han vore för stolt att begära någon ynnest i ett land, der man så bemöttes. Hvad: säger nu den gunstige läsaren hårom? Sannerligen! vär tid är utmärkt af begär att ändra hvad som af ålder , varit bestående: Man kan verkligen: hafva skål att harmas deröfver. Ännu för några få år sedan egde dock: den gamla Svenska gästfriheten bestånd. Furst Menzikoff. hans följeslagare. och de vid: Ryska kronometerexpeditionen anställde officerare kunna lifligt intyga att detta var förhållandet. Minnet deraf utplånas icke och lätt. Hvilken tåflan i att visa den furstlige fremlingen från naboriket all upptänklig välvilja! Hvilka vånskapsbetygelser slösade man icke på honom! Huru bemödade man sig icke att göra honom vistandet i värt land gladt och angenämt! Ilade icke rikets andre grefve så med afläggandet af sitt välkomstbesök hos denne fremling, att det till och med — icke ens blef emottaget! Anställdes icke, för samme fremlings skull, och till hans ära, militärmanövrer af utvaldt Svenskt manskap, och har man icke på det mest förekommande sätt dragit försorg om, att han, i händelse han ännu en gång skulle gästa den sköna holm-staden, då, vid en blifvande revy, måtte hafva det nöjet att se de kämpar, åt hvilka vakten i och omkring Svenska konungaborgen är anförtrodd, prydde med sådane hufvudbonader, som de, hvilka krigarne i hans hemland bära! — Och hvem erinrar sig icke sen den beredvillighet, med hvilken man, för ett par eller tre år sedan, lotsade det örlogsskepp, som mätte för kommande tider, omkring vid våra kuster! Hvem ihogkommer ej huru broderligen våra landsmän umgingos med de fremlingar, som det stundom landsatte på våra stränder, och huru gladde de sig icke åt att få göra dessa tid-iakttagares bekantskap! Se det kan man verkeligen kalla bevis på ett gästvånligt sinnelag ! Skada blott, att vedermälena af detsamma utskiftas så ojemnt! I detta fall voro, som vi ofvanföre hafva sett, de Gamle ojemförligt rikare och konsequentare än vi. Men de lefde också i den gamla goda tiden, då vi deremot lefva i fattigdomens tid., och, hvad Frre är. i en tid, som endast söker sin utmärkelse derutinnan att ändra hvad som af älder varit bestående. — Måtte det konservativa partietofördröjligen inse denna tidens vandalism, och i sitt milda hägn taga den gamla Svenska gåstfriheten! Kommer det en gång så långt att denna dygd icke utöfvas mot fremlingar, så försvinner den äfven snart landsmän emellan, och stackare då den öfverskolmästare, som, i en framtid, under sina inspektionsresor genom landet, i förlitande på gästfriheten vill taga sig södana friheter, som dem, hvilka vi nyligen sett tillåtas eu, på en annan dylik resa stadd,