Insändt. Det klander (mot nya vågen emellan Flåskjum och Borås) som läses i H. Å S. Tidumgen för den 12 dennes, nemligen: att Kajläggningen år usel på större delen af vägen, att vägen långs sjön och bäcken är för låg, så att vattnet gar öfver och fyllningen bortsköljes, att stenarne äro illa hopfogade — (icke lagda i förband), att icke tillräckliga afloppstrummor finnas, och att de vägfarande på sina ställen, t. ex. vester om qvarnen der väged lutar åt fördjupningen, vintertiden äfventyra att komma utför precipicen, samt att allt detta bör tillskrifvas en felaktig grundläggning af det hela; — detta klander är så grundadt. att hvar och en deruti måste instämma, som farit vägen, utan att blunda för dess fel. Om detta är den längsta vägsträcka, som hår i Riket af enskilta blifvit anlagd, så är det äfven utan gensägelse den allrauslaste, helst de brister, som derå finnas, om de ock till en ringa del kunna botas, alltid skola utgöra ett bevis derpå, att de personer, som dermed haft att göra, antingen icke förstått, huru en ny landsväg bör anläggas, eller ock med största liknöjdhet åt okunnigheten öfverlemnat deras atagande; ty hvem tänker sig väl en i nittonde seklet anlagd väg, till planen så ojemn som sjelfva marken, hvaröfver den går, och till yttre sidorna utmed sjön, äfven der, hvarest sträckningen går rakt fram, så i zickzack, att icke 6 famnar ligga i rak linie? Hvem kan godkänna en väg, som på mer än ett Ställe saknar den i åtagandet, till erhållande af vågafgiften utfäste, bredden: tio alnar, med lagliga, d. v. s. 6 qvart. breda diken — en väg, hvartill fyllningen icke är hemtad från de ställen längs vägen, der den är grof och kiselartad, utan tagen, så usel och opassande den än är, af uppkastningen ur dikena (såsom öster om Sjömarke Gåstgifvaregård och vester om Sandared) der sådana makligt kunnat gräfvas, men att deremot diken saknas hvarest rin