Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1837, sida 1

beskyllningarne, som blifvit började med mig. om man finner sig befogad ; men jag år ej så omänsklig att jag anklagar en välkänd och hoppgifvande yngling, om ock ett barnsligt fel i detta afseende skulle vara begänget, och han utstråckt sin rättighet förlängt. Herr Biskopen anförde: vatt som predikanten ägde att välja predikotext, häånda kunde, att hvarken Text eller ämne svarade emot Högtiden (finnes icke i Protocollet). Detta är besvarat (Bil. B.): Text och ämne lyckligen valde, och torde skåligen uthalla protvet, äfven inför en Theologie Doctor. Herr Biskopen fann en ganska stor skildnad emellan Ottesängspredikan på en stor Högtidsdag och en veckopredikan och anser denna skilnad djupt ingripande? (ssinnes ej i Protocollet). I hufvudsaken delar jag ej denna äsigt med Herr Biskopen. Hos mig är det för alltid en afgjord sak emot alla invändningar, att Guds Ord, är Guds Ord; utan afseende på ort. tid och rum. Benänining af Öttesäng. llögmässa. Aftonsang. veckopredikan. m. m. är en uppfinning af människor till vinnande och bibehåällande af ordning och medförer ingen förändring i hufvudsaken. Samman af Embetsutöfningen är: Sann upplysning, moralisk förbättring, verksam Tro. Allt syftar till det stora mal: Syndares frälsning. Der två eller tre äro församlade i Mitt. Namn, der är Jag midt ibland dem, säger ReligionssStistaren sjelf 3 der är, Hans. församling . der verkar Hans Anda i och genom Ordet, om motstånd icke gjöres. Olika tid gjör ingen skildnad i hufvudsaken. Så yrkar, Herr Biskopen som Ordförande i Bibelsällskapets Committs och MisstonsSällskapet. Herr Biskopen anförde: jag veste icke annat ån att Herr Prosten hade PaStoralrärden(finnes ej i Protocollet). Ma hvem som vill härunder finna något , jag vet icke hvad, jag bryr mig icke derom, med en Biskop far man ej räkna så noga. Herr Biskopens vetande var dock denna gången riktigt och motsatsen skulle varit sanningsvidrig, emedan Herr Biskopen var sjelf närvarande i Consistorio då jag begärde, icke Yicarius, utan Embetsbhiträde, och är ännu icke benägen att afstå Embetet till någon. Det saller sig icke otydligt, att detta syftar på någon. i tillfället icke närvarande. För den oväldige, som i Embetet äger erfarenhet. är det icke vidunderligt, att Holmqvist, med mitt bifall, såg sig om efter lagligt biträde till Högtiden. Herr Biskopen yttrade :Ottesången var den enda Gudstjenst Församlingen hade på dagen (finnes ej i Protocollet). Men Församlingen hade den dagen 2:ne i svenska språket. och har fyra Ottesängar på året. Om nu något biträde icke kunnat erhållas, så hade Hohuqvist mäst predika Ottesängen kl. 7. Högmässan kl. 10, på Fattigförsörgningens Barack kl. 2, och Aftonsången följande dagen. Sat sapienti, och för ensidigheten äro alla demonstrationer utan ändamal. Herr Biskopen anförde: Domprosten predikade sjelf Ottesången i Domkyrkan (finnes ej i Protocollet). Det är ej lätt att inse hvad gemenskap detta hade med en fattig Ottesang i Christina kyrka 4 men solklart är, att det är en lexa för mig. Den tid har varit, då jag på dagen predikade 3:ve gångor öfver olika texter. Tiden är förbi — och förlåteligt torde det varaom en 70 års Gubbe saknar medelaldrens verksamma förmaga: och jag lyckänskar Herr Biskopen att undgå hvad jag fatt erfara, på en tid, som ännu är i kännbart minne, då farsoten härjade, och skulle Herr Biskopen vara den ende, för hvilken mitt tillstånd är obekant, så kan Läkare-Attest genast anskaffas, Jag har uppgifvit halten af Protocollet, och nu står det en hvar fritt. att tillägga det hvad värde ban behagar y jag har, lindrigast, kallat det Ofullständigt. Ä . Man har behändigt sammanblandat discussioner och Sak, 2:ne olika ting. Jag har mångårig erfarenhet, att det hvarken är brukeligt, eller möjligt, eller nödigt att discussioner öfver ämnen intagas i Protocoller; men Saken måste der finnas, allt hvad som anföres pro et contra, så vida man vill komma till lagligt slut, att frikänna eller sakfälla. Herr Biskopen anförde: af det, som i omrörde tillfälle yttrades, icke kunde föranledas något beslut!. Nå jag undrar då hvad Herr Biskopen behagar kalla detta: Helander Upmanades att tillhålla sin Adjunct, att hädanefter iakttaga ordnings. Hvad ondt hade Adjuncten gjort och derom: blifvit öfverbevist ?hvad utgjorde min obestyrkta tillvitelse? Jag har aldrig vetat annat, än att först undersöka om fel är begånget, och sedan sådant lagligen blifvit styrkt, då (jag ber för all del) sakfälla. 3 sva, Men hurn kommer man nu till den på förhand bestämda Upmaningen ? jo, sedan, hvad i tillfället föreföll, ganska litet fätt komma i Protocollet ochi icke en gång allt det enligt med förhållandet: sedan allt det. öfriga jag nu anfört icke fått rum i Protocollet : sedan jag yttrat, att jag beståmt veste, att Hellberg var försedd med behörigt predikotillständ, och att jag ansåg mig för oskyldig, till dess jag blifvit Öfrerbevist om motsatsen 3 i UpmanadesrHelander, m. m. (se Protocollet). Får nu en sådan slutkonst gälla, kommer man lätt ifrän det obehaget att bevisa, och man får se moderna Beslut, grunMul KV FRAN ANAR START 4 a A— Mist A. AR 0 Aa. vsb —