Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1837, sida 1

föra om Ottesångspredikan i Christine Kyrka, sistlidne Pingestdag: om ?Gymnasisten Hellbergs venia concionandi; om möjligheten för Predikanten, som var berättigad att i tillfället välja text. att kanske nyttja ett gammalt Concept. hvarigenom kunnat hända att hvarken Text eller Amne svarat mot Högtiden. Denna 8 upptager icke H:r Doctorus och Biskopens ryttrande angående Ottesångspredikan på en stor Högtidsdag och Veckevpredikningar; den upptager icke H:r Biskopens yttrande, att han ej visste. annat, än att Prosten Helander sjelf hade Pastoralvården. och derom, vatt Domprosten sjelf predikade Ottesängen i Domkyrkan: den upptager ej hrad jag i tillfället nämnde, att jag bestämt visste, det Hellberg var försedd med behörigt Predikotillstånd, och att jag ansåg mig oskyldig, rintilldess jag lagligen blifvit öfverberist om motsatsen. Jag saknar der -hrad Doctor Bruhn och Lector Godhe i tillfallet anförde, att Hellberg redan förut predikat i Domkyrkan och Fattighuset. H:r Doctorn och Biskopen förklarade, det han ingalunda vidkännes det af Prosten. Helander anmärkta yttrandet om det gamla Conceptet, emedan så dane ord af H. Doct. och Biskopen aldrig blifvit fälldes och ansåg H:r Biskopen för öfrigt det ingalunda lämpligt att i ett Protocoll införa hväåd discussionsvis säges, heldst när, såsom i förevarande fall, af det som i omrörde tillfälle yttrades icke kunde töranledas något beslut, hvadan H:r Biskopen ansåg omförmälte tillräckligen fullständig. i A Herr Prosten Helander begärde del af Protocollet i detta mål, emot lösen , hvilket. beviljades. Ut supra. ; Ex Protocolo Fr. B. Grundellil. Utdrag af Protocollet, håällit i Götheborgs Consistorium den 7 Junii 1837. 8 1. S. D. Företogs justeringen af Protocollet för den 24 sistkdne Maj: Sedan 1 Å 2 88 i besagde Protocoll justerats, anförde Herr Prosten Helander skriftligen: Inför Consistorium har Herr Biskopen framkommit med ett ånine, som var lätt förutse att det djupt skulle såra den som träffades. Ålderdomen äger icke alltid styrka. att tåligt emottaga ånnu obestyrkta tillvitelser ; och när den fatala 3 upplästes, var det liksom man välft eu spann kallt vatten öfver mitt hufvud och ett qval uppkom inom mig, som jag icke förmår stillåOm än ett fel verkeligen varit begånget, var det ingen omöjlighet att yå ett mera förekommande sätt behandla det, om man haft någon ömhet för ålderdomen. Förra gången hemställde jag till Consistorii pröfning. om det var oundvikeligen nödigt att skulle qvarstå i Protocollet. Beslutet förntsåg jag; det var lagligt, och mer har jag aldrig begärt. Jag nämnde derefter med full öfverläggning 2:ne ord: påtvungen förklaring. Det var lätt att finna betydelsen den låg icke djupt och jag lemnar derhän. om man med eller utan uppsåt öfverhalkat dem. De antydde, att ehuru hårdt behandlad. tar jag likräl ännu icke obenägen derföre, att hela målet hortsopades. Nu är det försent, och effecten deraf sannolikt oåterkallelig. Mitt ålderdomsstöd. Ingnet, är mig frånryckt, sömnen bortjagad. endast ranmagten återstår. — Men inedan jag ännu något förmår, har jag tecknat Fullmagt. som är i mitt förvar, för behörig person , som fullföljer målet. om jag skulle falla ifräån, innan det hunnit afgöras, handlingarne utlöser och till Tryck befordrar, att mine åÅbårare , anhörige, vänner och bekante må komma i tillfälle att bedömma: om jag nedstigit i grafven pligtförgåten; — hvarefter Herr Prosten lemnade sessionsrummet, under förklarande, att han icke förmådde qvarstadna. Med anledning af Prosten Helanders nu upplästa anförande behagade H. H. Doctorn och Biskopen yttra: det är mig högst okärt, att Prosten Helander såräl i det omnämnda tillfället, som ng. visat sig så djupt sårad af en erinran, som icke åsyftade en sådan följd. Återkommen från en Embetsresa, under hvilken: jag i de besökta Pastoraten efterfrågat om studerande der funnos och om de predikade, i hvilket sednare fall, om detta skedde med vederbörligt tilltänd, fann jag till min förundran, att. på en af Christendomens största Högtider i Rikets andra Stad och denna Stads andra Församling , en, ehuru slitig och: from , dock omogen yngling uppträdt såsom predikant. Då jag för första. gången efter min hemkomst såg Pastor i denna församling i Consistorio närvarande, erinrade jag om det i min tanka oformliga af denna tilldragelke, visserligen icke för att såra, men för att i den ort, der jag sistas. bibehålla samma skick, som jag föreskrifver under mina resor, att blifra åtspord för: hvarje tillfälle om tillåtelse för studerande ungdom att predika. Omsåsom jag finner, Prosten Helander varit sårad af denna erinran och velat, att minnet af densamma skulle utplånats, — jag brukar icke hans talesätt: hortsopastkö-s så hade Herr Prosten ägt tillfälle att enskildt hos mig, eller, om han-eå-frefsre för godt fann, i Consistorium, då denna erinran uppåästes ur Protocollet:sbegåra mitt medgifvande, att densamma, som redan ernått sitt ändamglf. då den var gifven, måtte ur Protocollet utgå, hvilket jag ock hjertans gerna skolat bevilja — men då Herr Prosten heldre valt att hemställa till Censistorii Her