Insändt. Långe har man undrat, huru det oskick kan tillåtas i ett samhälle sem nyligen för sin offentliga sedighet och ordning äfren i Tit. blad hade en loftalare, att tjogtals hundar natt och dag få skälla och tjuta på gator och torg. störa de tröttes ro och beröfva den sängliggande sjuke de få ögonblicks slummer och hvila, som plägorna dertill förunna honom. Sådant ofog finnes hvarken i Stockholm eller i Rikets väktyrda småstäder. Den allmänna klagan synes omsider verkat så mycket, att en game mal Förordning blifvit kungjord, som förbjuder hundars kringstrykande och berättigar nattmanhen att fånga och borttaga dem. Ett slikt försök gjordes ock af denne man, eller hans biträde, sistlidne Onsdags e. m. vid östra ej Vi hafva ansett oss icke böra neka ofvanstående artikel en plats i tidningen , alldenstund det derutinnan uttalade klandret i flere sall är högst välförtjent och rättvist; dock kunna vi icke underlåta att anmärka, det anledningar förekommit aft den af pöbeln insulterade personen icke var berättigad att å gatan upptaga något hundkreatur, i synnerhet som den af Poliskanimaren under den 22:dre sistl. Juli utsårdade kungörelse, rörande hundars kringstrykande och upptagande, uttryckligen stadgar att endast de hundar. som op! nattetid anträffas å gatorna , skola af nattmannen upptagas. Förhör-. angående det af insändaren omrämnde gatu-appträdei, förekommer 1 das i poliskammaren, dit hunduppfångaren, såsom vid ofrannämnde tillfälle befunnen INSE blifvit af vederbörande polisbetjening instämd. Hurusida äfren våldsverkarne blifvit instämde, känna vi ännu icke: dock förmoda vi att rättvisan, så väl i det ena som andra fallet, kommer att gå sin gilla gångs