Stafnäs socknar, var han sängliggande af de sår och kontusioner, han, vid marknadstilfället , erhållit, och af hvilka han måhända hela sin lifstid kommer att bära märke. Detta (fortsar författaren till petitionen) är dock endast en ofullatändig malning af marknadens egenskaper, af den vildhet och råhet, det fylleri och de gränslösa utsväfningar, som utgjorde högtidligheten — och detta allt i vårt upplysta tidehvarf och i en landsort, som för öfrigt utmärker sig för ordning och sedlighet. Emedlertid hade denna målning (hvilken hvar och en, som aldrig så litet sett sig omkring i värt kära fådernesland, lätt igenkänner) till följd netlanstående, af landshöfdingeembetet i Wermlands län under d. 23 sistlidne Juni utfärdade, Kungörelse: I anledning af derom inkomne ansökningar har Konungens Besallningshafvande, genom utslag denna dag, bland annat förordnat:; alt minutering uf bränvin, punsch och toddy. samt med konjak, bränvin aller andra spiritubsa drycker försatt eller blandadt kaffe och the, skall vara förbjuden vid innevarande ärs Nysäters marknad, och att den till ordningens vidmakthållande vid nämnde marknad anställda kronobetjening skall genom anslag låta allmänheten veta dess vistande vid marknaden, så att handräckning, i händelse af behaf, må kunna erhållas. — — — — — —— rz — — — Z 2 — : — —— — — — 2 — — ee Månne icke ett dylikt stadgande skulle vara af synnerlig nytta vid flere än en marknad? Den vid dylika folksamlingar rådande dryckenskapen och sedeförderfret äro öfverallt lika — marknaderne ma nu försigga på landsbygden eller i staden, heta Påls-, Pehrs-, Henriks eller Lars-mässan, anställas under midvintrens polköld eller rötmanadens tropikhetta, med ett ord: intalla när, hvar och hurn som helst. — Aftonen är icke morgonen lik säger ett gammalt ordspråk . och på få förhållanden här i lifvet kan det med mera skal tillämpas än på våra marknader. Pa morgonens, ur de krigiska instrumenterne smattrande, Marknadsfrid! svarar icke aftonens eko fridi!t icke heller varar den endrägt, hvarmed man vid dagens gryning samlas kring diyckesgudens fuktiga altaren, till qvällen, så vida man ej vill gifva denna benämning åt detta cyniska jemte-hvarandra-liggande, som man, efter en tilländalupen marknadsdag, varseblifver på bänkarne och i rännsteuarne, under borden och i landsvägsdikena — ett tillstånd, som är vida under de grymtande fyrfotadjurens och som ännu skarpare besannar det nyssnämnda ordspråket: morgonen är icke aftonen lik. OÖnskligt vore derföre, att de, som makten hafva, vid dylika tillfällen ändamålsenligt utöfvade densamma, och, åtminstone på detta sätt, sökte göra sig förtjente af sina medborgares tacksamhet. Om ock blott ett enda menniskolif räddas, eller ett enda annat brott förekommes genom en sådan atgärd, som den, hvilken landshöfdingeembetet i Carl stad, hvad Nysäters marknad beträffar, vidtagit, så blir det dock alltid för den räddande en förtjenst, som är vida skönare, vida upphöjdare, vida mera tillfredsställande, än en tom titel i stats-kalendern. en tvetydig plats i rangrullan och ett stjernformigt frågtecken i ett af knapphalen på den icke borgerliga men borgade superfina klädesrocken. Sed hac hactenus,