ETT ORD, måhånda i sinom tid. Redaktionen har benäget erhållit del af en, till landshöfdingeembetet i Wermlands lån inlemnad och at flere, så väl Ständspersoner som Allmoge, underteknad skrift. hvarutinnan de, å egne och socknemäns vägnar, anhalla att all försäljning af spiritnösa dryckerunder hvad namn de än kunde förekomma , mätte på det strängaste blifva förbjuden vid den. i nästkommande September månad insahande Nysäters marknad. Anledningen till denna begäran har varit det ända till ytterlighet gränsande oväsende. som, den 20:ude sistlidne September, skall hafva egt rum å bemälte marknad , och till hvilket det öfverflödiga njutandet af starka drycker endast och allenast säges hafva varit orsaken. Redan den 19:de (heter det i bemälte skrift) voro alla krögaretälten på och omkring fältet uppslagne, Krögare och krågerskor från ståderne Åm ål och Carlstad, samt alla andra landsändar. hade redan, på sedlighetens och nykterhetens bekostnad, infunnit sig. Marknaden mäste firas, och med de beska dropparne, dessa för kanalernes upprensning så nödvändiga redvisitagafs af de redan i god tid inträffade Ziguenarne signal till högtidligheternes beevnneke. Deras berömvärda exempel söljdes af hästbytare och skojare, hvilka, i egenskap af jernoch glas-handlare, hedrade marknaden med sin närvaro. Förrän påföljande morgonen, den egentliga marknadsdagen, kom man sig dock icke rigtigt i gång, men då tycktes äfven solen vilja neka sina strålar af blygsel öfver de blodiga och vildsinnade uppträden. som, under loppet af dagen, skulle komma att ega rum. Morgonens första inträde firades med stölder och slagsmål, hvilket sednare, fram på dagen, urartade till ett sådant raseri. att man verkligen lonp fara både till lif och egendom. All ordnina tycktes vara bannlyst från marknadsplatsen. Öfverallt. vid väggar, diken och gärdesgårdar säg man sönderslagne, med knifvar och glasflaskor stungne och rispade varelser — nan heskydd. utan hjelp och utan sans. Alt gick på lif och död. Försgäfves bemådade sig den. vid Nysäter boende aktningsvärde medborgaren. f. d. Riksdagsmannen Eriksson att hämma oväsendet eller åtminstone från döden frälsa några af de svårast sårade: han hade så när sjelf fått med lifset plikta för sin menniskokärlek. Med oförrättadt värf och ett inslaget öga mäste han draga sig undan den vildsinta hopens raseri Annu vid den tid, då petitionen underteknades af fullmäktige från Borgviks, Kila, Gillberga och