GÖTHEBORG, d. 1 Augusti. Landshöfdinge-Embetet i Götbeborgs och Bohus Län har, under d. 30 Juni, afkunnat följande utslag uppå de besvär denna Stads Borgerskaps Aldste anfört dleremot, att sedan de hos Magistraten föredragit, hurusom flere ägare af hus utmed Hamnkanalerne icke tillåta. att fartyg eller båtar lägga till vid deras quajer, eller att der får verkställas lossning af anländt, gods, eller lastning af hvad som härifrån föres, och Borgerskapets Aldste derföre anhållit om förbud för hnsägarne, att hindra qnajernes omförmälte begagnande och om rättighet för de trafikerande, eller godsoch varnägarne. att vid förefalande lossningar eller lastningar nyttja quajerne, Magistraten funnit annat utlåtande icke erforderligt, ån att den, som vid lastning eller lossning af varor vid hamngnajerne här i Staden hindrades i arbetet, ägde att. för undanrödjande af sadant hinder, i vederbörlig ordning söka handräckning. hvilket bestut under den 24:de sistl. Februari år vordet meddeldts öfver hvilke besvär Konungens Befallningshafvande insordrat förklaring af ägarne till hus utmed hamnkanalerne, och den Muasistraten insändt. jemte eget utlåtande. Detta utslag lyder, som följer: De ifragavarande husägarne. hvilka genom fullmakt åt Herr Ieomdskamereraren Holmgren och Grosshandlarne Å. Fröding samt J. A Falck uppdragit att bevaka deras rätt. den ätven Herr Landskamereraren iakttagit för Kongl. Maj:ts och Kronans hus, hafva genom dessa ombud i förklaringen anfört, att bestridandet af quajernes allmänna begagnande vore detsamma, som att bestrida begagnandet af hamnkanalerne, emedan anläggningen af de sednare vore utan allt ändamål för handekrörelsen och trafikerande, därest det berodde at hu-ågarne, ätt bevilja eller afslå rättigheten, att lossa eller lasta vid de förre; hvadan husägarne icke ämnade motsäga en rättighet, som efter deras åsigt vore tydlig och klar; deremot de trodde sig kunna ädagalägga, att det vore stadens och icke deras skyldighet, att underhalla ej allenast kanalerne. utan äfven den del af hamngatorne, som borde utgöra plats för lossning och lastning, i hvilket af. seende förklaranderne äheropat: att enligt 22:dra punkten i Kongl. Reglementet af den 18:de October 1695. på stat varit anslagne Fyra Tusende daler Silfrermynt till underhåll af stadens publika byggnader, skeppshampen med dess tillbehör. pålar och ringar fill skeppens befästning bade på elfren och i kanalerne. med hvad mera publice gagnade och staden till nytta, zirat och fördel lände: att ingen kunde bestrida, det ju kanalerne med de omgifeande qunjerne blifvit anlagde till allmänt gagn samt stadens nytta och zirat, samt att det åfven vore lika uppenbart, att stadens inkomst af roder-, båkoch pålpenningar jemte bompenningar endast tillkommit i följd af stadens skyldighet, att underhålla kanalerne och quajerne med deras erforderliga losniugsoch lastuingsplatsar. hvilka förstnämnde afsifter under de sistförflutne Fem ären per medium utgjort Tre mu-ende Etthundrade Sextio Tva Riksdaler 43 sk., och Bompenningarne Sextio En Riksdaler 17 sk. om året: och att om bompenningarne. som enligt lSl7 ars ordning för uppbörden af stadens inkomster, borde erliggas af alla farkoster. som lossa eller lasta i hamnen, men hittills endast beräknats af sådane fartyg, som ankommit med pass och vid Tullkammaren klarerat. ordentligen uppburos och controllerades. det vore utan tvifvel. att inkomsten af desamma skalle blifva mångdubbel och af det heia tillräcklig för betäckandet af utgifterne till underhållet af kanalerne, qnajerne och den hälft af hamngatorne, som utgjorde lossninasoch lastningsplats; på hvilke grunder och då underhållningsskyldighetens öfverflyttning från staden till husäågzarne vore olaglig och aldrig kunde vinna häfdförklaranderne yrkat. att alla husägarne utmed kanalerne måtte frikallas från åliggande att underhålla ej allenast quajerne. utan ock ena hälften af hamngatorne, det sednare åfvon af det skål. att någon billig eller lags lig anledning icke funnes, hvarföre ägarne af hus utmed kanalerne skulle iständsätta hel gata, da de öfrige husägarne inom staden deremot endast höllo hvar sin hälft: anhallande förklaranderne, att om Konungens Befallningshafvande icke funne lämpligt. att directe till pröfuing upptaga dessa påståenden, däran om quajernes allhofpna begagnande måtte till Magistraten återförrisas, för att i sammanhang med de s a frågan om underhallningsskyldigheten pröfvas och nigäras. mi uppkamna. stäk I utlätandet har Magistraten, med tillkännagifvande, att husägarne icke blifvit genom nagon författning, eller Magistraten veterligt, fattadt beslut tillagde uteslutande rätt, att begagna quajerne utanför deras hus. i öfrigt anfört, att Magistraten vid det öfverklagade utslagets meddelande utgått från aldeles enahanda åsigt, som den af Borgerskapets Åldste uti ansökningen och bsväreskriften framställda, angående ändamålet med hamnkaat 2 FK so AlosmunuAdlas ägt te Ahh ndrasdt hang un . A 3J3Jc 2