tw::::::::::::h:h:h::::::::::t.:z:t::i:i::t:it:t::t:it:t:t:tt:t::t::tt::::t:t:t:tt:t:t:t:t:t:t:ttt — — — GÖTHEBORG, d. 10 Juli. Sistförflutne lördags förmiddag hölls mönstring med det härstådes garnisonerande Götha Kongl. Artilleri-regemente. Väl hade vi hört förljudas att denna mönstring skulle, oaktadt det var fardag, försiggå på stora torget: men, i anseende till orimligheten af ett sådant företag, käste vi ingen vidare uppmärksamhet vid detta rykte. Emedlertid hade Fama denna gången icke lupit i ogjordt väder; ty den till staden på förmiddagen med lifsmedel inkommande allmogen sammanföstes, i ordets egentliga bemärkelse, af polisen på lilla torget, hvaremot den beväpnade styrkan inkräktade det stora, och det utan att någon kungörelse, eller ens annons i tidningarne, derom på förhand underråttat Allmänheten. Att militärbefälet på eget bevåg kunnat tillata sig ett sådant ingrepp i Stadens frioch rättigheter, kan man väl nåppeligen förutsätta, men så mycket större förundran måste det då väcka, att polishorgmästarn, som främst af alla skulle verka öfver deras upprätthållande, kunnat icke allenast gifva sitt bifall åt en slik begäran, utan äfven med råd och dåd understödja iverksättandet af densamma. Väl vete vi, att Herr lagman Ekström är en bland dem, som icke synnerligen fråga efter, hvad allmänna opinionen säger om deras handlingar; men att så helt och hållet, som i detta fall, sätta sig öfver sina medborgares omdömen, är lindrigast sagdt , en liknöjdhet, som är föga berömvärd och hedrande. Det skulle vara roligt nog att höra de skäl, till följe af hvilka mönstringen nödvändigt skulle försiggå på stora torget . och det just på en dag . då den mesta allmogen infinner sig för att till Stadsbon afyttra sina landtmannaprodnkter. ÄÅr den af staden åt artilleriet upplatna heden tjenlig för dess manövrer, så kunde den väl äfven hafva kunnat begagnats vid en mönstring: kan general-mönsterherren från sin utom staden belägna boning rida in till staden, så kunde han väl äfven hafva ridit ut på heden, som ligger midt för hans fönster; kan man å öppet torg genomgå mönsterrullorna, så kunde man väl äfven göra det på heden, om ej annorlunda, så i ett tält; har kaserntorget förut kunnat begagnas vid mönstringar, så kunde det väl äfven hafva gjort det vid den i år anställda, och ville man, detta oaktadt, nödvändigt hafva mönstringen på stora torget, så kunde man väl åtminstone hafva varit Så billig, att man anställt densamma på en mera passande dag, än en torgdag. Kort sagdt: hvad man än vill invända, blir det dock alltid ett stört fel hos vederbörande att hafva anställt mönstring å stadens stora torg och det på en lördag. Eller har vår goda stad på något sätt försyndat sig mot sin polisborgmästare, så att han derföre ville lata en Åstraffdagöfvergå densamwa? Detta blir icke så osannolikt, i synnerhet då man besinnar de knuffar, stötar och hårda tillbakavisningar, som vankades på den märkvärdiga mönstringsdagen, då någon af stadens innevånare eller allmogen i sin fävitskhet trodde att torget var till för deras och icke för garnisonens skull, och således, j all stillhet. utan att störa den militäriska ordningen, ville vandra öfver detsamma. Väl uttalade en och annan af de attaquerade ganska öppet sin förtryteke öfver att blifva tillbakavisad med sabelklingan; men argumentet det hår till instruktionens , understödt af en beväpnad styrka af nägra hundra man var icke så lätt att på stående fot vederlägga, och det länder så vål innevånare som allmoge till heder, att man lät det gålla för hvad det kunde. I annat fall kunde måhända äfven vi hafva fått upplefva en Julidag, likasom Norrmännen för en del år sedan en Maj-dag. Det år emedlertid högst nedslående att se, huru soldaten, nästan hvilken stund som helst, är färdig, att, på befallning. bruka sina vapen mot det folk, hraraf han sjelf är en medlem, utan att besinna, att det är endast och allenast igenom det, som .han, i egenskap af krigare, existerar. I en mörk stund skulle iman snart nog kunna falla på den idgåen, att folken i sina försvarare underhölle lika många bödelsämnen; men en sådan slutsats vore allt för ensidig och förlitet öfverensstämmande med den rigtning, tiden tagit, för att kunna billigas. Hvad vår goda stad, Götheborg, kan klaga öfver, icke kan den med skäl klaga öfver brist på nöjen, åtminstone under loppet af de sistförflutne nio månaderne. Först regalerade Herr Heuser den theaterälskande publiken med sina Tyska operor; derpå infann sig Herr Djurström med sin personal, och knappast hade han lemnat oss förrän Herr Miller med sitt sällskap för andra gången gästade den bergomfamnade elf-staden. Vi hafva hört Fanny Eckerlins isiifverstämma, sett Trollkarlen Falks svartkonster, lustvandrat i det schmahrska galleriet och hört, om ej Apollo, så dock hans lyra. Danmarks Garrick, den berömde Rosenkilde, gaf här i Tisdags en aftonunderhållning, och nästan med det af honom framkallade löjet ännu qvar på läpparne 11. 4 man att hära se och beundra den vidtfreidade Friedrich Kanufmanns