a till Göteborg en timma efter solens nedgång och troligen ock en timma re solens uppgång. Utan att vidlyftigt vilja ingå i ämnet frågas blott: vem i Göteborgs lagbundna fria samhälle har ålagt Frimurareförbundet att fatta sig med uppiostran af Stadens Faderoch Moderlöse barn ? Hvem i amhället begär att Förbundet skall låta uppfostra sådana barn, om Förbunet icke förmår att med egna medel göra det? Hvad förtjenst äger Förbunet att låta uppfostra sådana barn med andra än sina egna penningar? Kan dan antaga att Förbundet inom sig äger en större intelligens att läta uppstra barn ån Göteborgs Samhälle i det hela? Är det ej nog att Göteborg ger en offentlig Fattigförsörjning, och skall Samhället, utom enorma penninebidrag till denna Fattigförsörjning. bringa ett vida större offer dymedelst, tt dess individer genom Å eller 34 timmas dröjsmål, nattetid, vid de tillmnade bommarne förspilla en dyrbar tid? Vill man lysa med goda verk, må de då fullbordas med vinningen af gen svett och möda. Att taga kostnaden dertill af andra, som ingen del äga kran af Förbundets meriter. innebär både en orättvisa och ett så fängt skryt. å länge Göteborgs innevånare ej sakna förmågan att lika så omtänksamt som rimurareförbundet läta uppfostra värulösa barn, kan detta onus på intet sätt emföras med det förhatliga och för Stadens anseende förnedrande hinder, tillkommet i en tid. då man måste följa de formaliteter som iakttagas vid alla ästningar, att vänta på porteus eller bommens öppnande; men att yrka på terupplifvandet af en gammal förordning, tillkommen under helt andra förällanden, det är att hafva sofvit i trettio är, och om den allmänna indignaion, som redan projectets läsning tillskyndat vederbörande, ej skulle vara tillvilest att afhålla från vidare fullföljd af saken, må då Göteborgs invänare kynda att hos Kongl Maj:t söka tå upphäldt ett påbud, hvars tillintetrörelse, utom principen i 1809 ärs konstitution rörande all beskattning och edovissing, de facto skedde samma stund Kongl. Naj:t förklarade Göteborg iafva upphört att vidare vara fästning, ty då Stadens innevånare äro lika vilige som förmögne, att, utan Frimurareförbundet, uppfostra Samhällets värnöea barn. så må Förbundet heldre afstå från deuna befattuing, — bittills lock den enda, då man trott densamma vara en frukt af dess egna medel, bur i de profanas ögon utgjort dess enda merit. —— — — Å 5 Utdrag af ett bref från landet. — — — — — — — — — Å — — em — — — — Uti mtt snart sagt från alla stadsrelationer aflägsna hem, trodde jag mig glömd af verlden, och jag har långe ej heller tänkt på annat än landtliga förrättningar. Men då jag nyligen hade nöjet emottaga inbjudningsbref från Sjömanna Sällskapet i Götheborg att vara dess arbetande Ledamot, då återvaknade minnet af min flydda tid — då hänfördes jag uf sjufva illusioner i de yrken jag ägnat min ungdoms och min mannaälders verksamhet. i Som jag redan räknat 75 vintrar, 40 sedan jag öfvergaf sjöfarten och 20 sedan jag upphörde med handeln, funderade jag länge hvad derå borde svaras. Väl fann jag att den, som är verksam i sitt kall, gagnar det anmänna och följaktligen arbetar för dessa näringarnes tvenne hufvudyrken; men då jag nu befinner mig i hvila — nåra den gräns, vid hvilken den jordiska verksamheten slutar, hade jag svärt att tänka mig det sätt på vilket jag skulle kunna gagna ett Sällskap, af hvars Kalender för innevarande år jag blifvit öfvertygad att det andas tidens friska luft , som med frinka viljor och liberala grundsatser rastlöst går framåt att verka intellektuelt och fysiskt godt: ty utan att på nagot sått vara nyttig, kunde jag ju icke motsvara min bestämmelse såsom Ledamot, hvartill jag dock finner mig uppmanad af böjelse och tacksamhet, då jag i sjömansyrket haft min uppkomst och i handeln vunnit hvad som gjort mig sjelf och flera lycklige. Dock eftertankan halp mig snart ur detta bryderi. Den örvertygade mig, att, när man efter förmåga vill Sällskapets väl, det vare sig i tanke eller bandling, på hvad sätt det än må ske, arbetar man för dess ändamkäl — och hvem skulle väl då mera beredvilligt än jag betala en skuld till menskligheten i den väg jag rönt så mycken oförtjent vålk5örenhet. då ingen som vill handelns och sjöfartens förkofran kan undgå understödja Sällskapets ädla företag att cirilisera den class, innom hvilken hos oss ånnu mycket synes återstå, och att bidraga till de vanlottades utkomst innom ett utmärkt hedrande yrke, der åtventyr och armod icke sällan belöna sjömannens mödor — och, ser Du, min Bror! jag dröjde icke långe med att autaga inbjudningen i det bref hvari jag utan afprutning lurerterade de för 10 år i Siadgarne påbudne afgifterna, på det att denna skuld i min bouptekning icke skulle blifva synlig , och jag har förseglat ett annat, som efter döden lofvar litet mera, Jag har genomögnat flere af Bjömanna Sällskapets afhandlingar. och hvad som i synnerhet ådragit sig min uppmärksamhet är Kapten Mansbys afhandimg om sättet att förekomma skeppsbrott, hvilken borde finnas på hvarje skepp. Måtte Sällskapet härmed fortsara; mätte det äfven intressera sig för inrättandet af elementära bildningsskolor för medellösa ynglingar som ägna sig åt sjömans-yrket, och det skall blifva handeln till största nytta. Vid öfverraskningen af vännen B—s besök i sist!. vecka, efter 20 års förlopp, berättade han mig mycket goda saker: han sade mig att Handels-Societeten i Stockholm gifvit 5. S. 150 R:år till understöd för utgifningen af nyttiga afhandlingar samt att Handels-Socicteten i Götheborg och på flere ställen lofvat dertill bidraga. Han underrättade mig äfven, att Sällskapets sammankomster skola vara lärorika och att Direktionen skall hafva i sinnet att i fosterlandskänslan lifra minnet af Svenska Sjöväsendets vackraste scen och den 9 Juli med roddslupar utföra en stor manöver: SLAGET VID SVENSKSUND (s. d. 1790). Med hvilken värdigare förlustelse kan väl till egen och allmänhetens njutning S. S. sysselsätta sig, i synnerbet om det utför planen efter den store Ehrensvärds taktik. Men som ingen lär vilja passera som fiende när flottiljen delas uti tvenne linier, så gissar jag att man utlägger en linie af lika många tunnor, försedde med hvita låkryssade flaggor, som der fans fartyg uti Ryska linien. Om detta bekräftar sig, så sätter jag mig bama i kärran och reser ned till Götheborg LR 12 käna ekådaeenal ÅFvean Jag unktade 17S8 89 årens