GÖTHEBORG. d. s Juli. Redan långe existerade härstädes ett musikaliskt, sceniskt och deklamatoriskt sällskap under den anspråkslösa titeln: ORPHEI VÄNNER. Redan länge verkade det, i öfverensstånmelse med sitt antagna namn, för det Skönas, det Evigas herravälde öfver materien. Redan länge blickade med välbehag Enterpe och Thakia ned på dess ådla bemödanden, och mången berömd främling, mången sånpgudinnornas skyddling, mången af dem rikt utrustad gunstling fann, inom dess vänsälla krets, varma, trofasta och nitiska samverkare för Konstens och det Skönas trefallt herrliga syftemäl: smak, bildning och själasföårädhbing. I dess album befiuner sig redan månget för dessa egenskapers utbredande vidtfrejdadt namn 3 dock saknar det ännu ett, som, i makt öfver tonerne, i inträngandet i deras djupaste myster, i frambringandet af deras harmoniska återverkan på det akustiska sinnet, närmast kunde jemföras med det, som Sällskapets beskyddare, Calliopes son, den odödlige Orpheus, bar u der den tid han lyckliggjorde sin samtid med klangen af sin lyra. Ett sadant torde det dock nu få tillfälle att tillegna sig, alldenstund den, såsom aknstiker, öfver hela det bildade Europa berömde Friedrich Naufmann härstädes, och i Sällskapets vanliga lokal, ämnar, att, nästkommande Fredag, den 7:nde dennes, gifva en musikalisk aston-underhallniug på fem af honom sjelf uppfunna instrumenter, åät hvilka han gifvit benämningarne: Symfrhonion, Chordunlodiun, Flarmonichord, Salping on och Tyumpetar antomalen. De utländska blad, som redogjort för Herr Kuufmanns förut gifne koncerter, öfverensstänma samtligen derutinnan, att man aldrig ens vågat hya den tanke att menniskosnillet, i akustiskt-musikaliskt hänseende, skulle kunna hinna eu sådan höjd som den; hvilken Herr Kaufmann, eftex 30 års djupsinniga forskningar och mödor, verkligen lyckats att uppnås Odmjukt och dock stol (uttrycker sig Der Frelschitla för den I:ste April d. å.) måste man här beundra . den förmåga , som Guds allmakt kan nedlägga i menniskoanden, då den, genom ett allvarligt sträfvande mot ett högre mål, vet alt göra sig dess himmelska ynnest värdigt — ett yttrande , som vi, efter att i ett privat sällskap hafva hört hvad Herr Kaufmann förmår prestera, med upprigtigaste glädje underskrifva. Ur ofvannämnde utländska blad sammandraga vi följande underråttelser om de af Herr Raufmann upptunna instrumenter: SYMPHONION är ett genom mekanism tonande konstverk, som består af flöjtverk, flöjter, flageolett, slygelfortepiano, triangel, trumma och cymbaler. Det utmärker sig i synnerhet genom sina sköna flöjttoner, det utmärkt bestämda och afrundade anslaget å flygelfortepianot, och den precision som räder så väl i de olika instrumenternas sammanspel. som i de fina nyanserne i föredraget af de kombinerade musiknumren. Flöjtverket utför med största behag och lätthet de mest invecklade brarourpartier, och genom en lika så enkel som sinnrik mekanism frambringas icke allenast forte. piano, crescendo och decrescendo i löpande figurer , utan. äfven i uthällande toner. I Hamburg och Köpeuhamn har Herr Hausmann å detta sitt instrument utfört variationer för flöjt af Furslenau med så mycken sanning och ett så lifligt föredrag, att de störste konstdomare mäste erkänna det de aldrig hört något som öfverträffade detsamma, och att det nästan vore omöjligt för en lefvande flöjtSpelare a:t uppnå en så förvånande färdighet, som den, hvilken instrumentet visade sig vara i besittning utaf. Också var bifallet på begge ställena utomordentligt. Samma förhallande var det äfven med ouverturen till den Stumma i Portici och variationer öfver slafehoret i Trollflöjten af Mozart, hvilka musiknummer Symphonion exequerar för stör orchester. JUuORDPAULODIOÅ är ett slags symphonion i mindre skala, hvars flöjtverk dock är i saknad af erescendo och decrescendo. SALPINGIOn är också ett genom mekanism tonande konstverk. som består af nio trumpeter och två pukor. Trumpeterne stå alla i D; nien hvar och en af dem fsambringar två toner, hvilka efter behag kunna förändras , hvaraf följer att instrumentet; oaktadt det endast innefattar 9 blåsinstrumenter, har ett omfång från djupt g till trestruket e. Mekanismen är ytterst konstig, och mycket svåra musiknummer, säsom t. ex. Hallelujah 14 af Händels Messias-blifva på detta instrument ntförda med en så imponerande ledighet och kraftsatt de åhörare, som icke se maschinen, äro färdige att tro, att det år en stor orchester, som med makalös precision utför detta högst svåra musiknummer. Mest af alla har dock det så kallade HARMONICHORDET, utförligt beskrifvet i flere musikaliska verk, medelst sina utomordentliga egenskaper, tillvunnit sig alla musikälskares förtjusning och bifall: Till tonen har det mycken likhet med harmonikan, hvilken det dock vida öfverträffar så väl i omfång som mångsidig karakter. Dessutom har det ännu ett annat våsentligt företräde, nemligen det, att man kan gifva tonerne ett tills och afSa md. FP mÄ 8 11I U Jvw AA F5 re 3