Article Image
När nu förordningen var så nödvändig att följa, så borde det väl hafva varit Kronofogdens eller dess ombuds ovilkorliga skyldighet, att, då Häradsskrifvaren ej var närvarande, tillsäga de betalande att förskaffa sig hans annotation, aldenstund den å debetsedlen åberopade förordningen alvek från det vanliga bruket; men en sädan tillsägelse uteblef aldeles. Nu kunna ej alla, äfven med bästa vilja, betala på uppbördstämmorna; ergo måste restlängder utgå. Det är ett så allmänt kändt faktum att Kronosogden, eller hans utskickade, ega full myndighet att i måt taga hvad som finnes, till utgörande af debets-sedlens belopp och derutötver, att detta ej behöfver bevisas; således är den skattskyldige tvungen att betala till den Auktoritet, hvars qvitto är af noll och inte värde, Hvad blir i följe häraf de fattigares öde? Jo: att. ehuru kojans oumbärligaste husgeråd ofta gär i mät, från dess nedslagne och bedröfvade innevånare, står deras skuld till Kongl. Maj:t och Kronan lika öppen, om det skulle behaga Exekutorn att förskingra de medel, han således utpressadt. : Nu frågas: gifves det någon lag som ålägger Häradsskrifvaren att vid restlängders indrifvande vara närvarande eller ega något ombud, som å hans vägnar annoterar hrad som uppbäres, eller åligger det honom att ovilkorligen annotera om någon skattskyldig ville göra sig mödan att gå en eller annan mil, törlora en eller annan dag och göra en eller annan uppoffring, för att, vid förevisande af Kronofogdens qvitto, erhålla hans påskrift på Debetsedlen? Icke, så vidt insändaren har sig bekant. Således vore, med afseende på det i debetsedlen åberopade stadgandet, den skattskyldiges största noggrannhet helt och hållet ändamålslös. i Att större delen af GötHeborgs Fögderis innevånare sakna Häradsskrifvarens ostanämda annotation, kan man utan ötverdrift antaga, och desse åro således förfallne, ätt; om Vederbörande så påfordra, betala sine skatter en gång till; det Vill i ordets egenteliga mening säga att betala hvad man ej är skyldig, med tillämpning af ett gammalt ordspråk (som ofta begagnas af en sort ambulatoriska handelsmän på våra småstads och landimarkhader,) hvilket lyder: ?Den som ej ser upp med ögonen måste se upp med pungen. Att mycket vid Adrokatorisk behandling kan vara juridiskt rätt som är moraliskt orätt visar oss dagliga erfarenheten ; men i det förhållande som äger rum emellan Öfverhet och Folk gälla företrädesvis högre lagar, lika eviga sour teras stiftare, och der det rätta är så påtagligt rätt att hvarje samhällsmedlem, äfven med det mest inskränkta förstånd mäste antaga och gilla detsamma, vore dess förnekande rent af ett sönderslitande af alla de heliga band. som sammanlänka Folket och Regeringen med hvarandra. Att det moraliskt rätta i första rummet bör afses der, hvarest en mängd individers väl är i fråga, finner lätt hvarje Öfverhet, ty makten är icke gifven till derås skräck som väl göra, utan dem som illa göra. Af hvad i korthet blifvit anfördt, bör man väl hysa den förhoppning, att förnyade skatte-indrifningar icke ånyo drabba Fögderiet, hvilket säkert i hvarje tånkande menniskas omdöme, vore en förläng utsträckning af den verkställande makten inpå eganderättens fredlysta område, hvilken säkert ej skulle gillas om de betrycktas klagan banade sig vägen till det åldriga fadershjertat på thronen. Skattskyldig inom Götheborgs Fögderi. i det skick det nu befinner sig, är både orimligt och obilligt, vilja vi når som helst åtaga oss att med de mest giltiga, så vål juridiska söm moraliska, skäl bevisa. Kunde det, enligt Svensk lag och allmän rättsprincip ega beständ, så behöfde Regeringen vid nästa Riksdag icke begära några nya anslag, utan endast och allenast tvinga alla dem af sine undersätare, hvilka, sedan den tid den ifrägavarande förordningen först utfärdades, icke å sina debetsedlar försett sig med Häradsskrifvarnes kontrasignatiouer, att å nyo till Kongl. Maj:t och Kronan erlägga klere års skatter. Vi rekommendera en kalkyl af denna beskaffenhet i Statstidningens åtanka: den kunde lätteligen upptagas under rubriken Statistik och blifva lika tillförlitlig som dess för någon tid sedan publicerade kalkyl. rörande det antal hvitbetor, hvilka kunde rymmas på ett tunneland, samt den behållning deras egare af dem kunde påräkna. Redaktionens anmärkningar. .. B ÖA tt

31 maj 1837, sida 2

Thumbnail