Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1837, sida 1

AAH IST ää3ccccr: allmänna rörelsen, blifva utställde å valörerne 2 R:dri, 2 R:dr 32 sk., 3 R:dr, 3 R:dr 16 sk., 10 R:dr och 50 R:dr, allt Banko, samt att tryckas på ljusrödt, så kalladt lamelleradt papper, af samma sort som stiksbankens nya Bankosedlar, med konstgraverad text och bord, samt till storleken i närmaste öfverensstämmelse med de nya Riks-Bankosedlarne på 16 R:dr 32 sk. i — Sedan Kongl. Bergs-koslegium afgifvit förslag till en ny smidesstadga, hafva flera anmärkningar deremot blifvit gjorda. Då likväl förslaget ännu ej är af Regeringen pröfvadt, har Kongl Maj:t, i bref till Bergskollegium af den 5 dennes, tillåtit att de jernverksägare. hvilka icke hafva motsvarande restsmide och vid sina härdar äga ett privilegieradt smide af 450 skeppund inom tackjernsbergslag, på hvarje härd räknadt. må, likasom förlidet är, få för innevarande smidesår på väg Införa och afyttra den stängjernstillverkning, som utöfver verkets privilegier åstadkommits, emot erläggande derför till Kongl. Maj:t och Kronan af dubbel hammarskatt eller 2 skeppund för 1003 äfvensom att andra jernverksägare mom tackjernsbergslag må tilläggas extra vågföringsrått för detta smidesär, mot enahanda vilkor, uppå ansökningar hos Bergs-kollegium, när sådant kan ske utan förnärmande af angränsande bruhsägares rätt till vanligt kolfång för det privilegierade smidet. Deremot upphör det tillstånd till särskilda smidesverkstäders anläggande utöfver antalet af de enligt privilegierna tillåtna, som tills vidare varit medgifvet för anställande af försök med nya förbättrade smidessätt; i följd hvaraf hvarken nägra nya sådana smidesverkstäder få af Bergs-kollegium tillåtas, eller de redan tillåtna begagnas längre än till innevarande smidesårs slut. Vid den alltjemnt fortgående ransakningen öfver tullbalansen härstädes, har inträffat att Ordföranden, General-Tulldirektören Grefve Posse, sjelf i en bland de af honom suspenderade tjenstemännens förklaringar angifven såsom redan i sistl. Mars underrättad om en felaktighet på 30,000 R:dr B:co i Finrs råkenskapsföring. nödgats åberopa andra tulltjenstemän till vederläggning deraf. Kammar-Rådet Winroth uppgaf nämligen att han uti Juni månads kassaförslag för 1836, hvilket först i sistl. Mars blifvit till det under honom stående Kammarkontoret aflemnadt. funnit 30.000 R:dr uteslutna ur debet, och att Grefven den 17 sistl. Mas erhöll: underrättelse derom, samt förständigade H:r Winroth att tillhålla Finår om förslagernas rigtiga uppgörande. Uppgiften om förständigandet medgaf Grefven; men frågade om sådant förutsatte att Grefven ägde kännedom om den gjorda uteslutningen af 30,000 R:dr?, och då H:r Winroth härtill svarade Ja, derom taltes i Kongl. Generaltullstyrelsent, samt icke kunde på Grefvens uppfordran förmås att återtaga denna angifvelse, började Grefven uppmana de vid ransakningen närvarande bland Styrelsens Embetsoch Tjenstemån, hvilka vid nämnde tillfälle varit tillstådes (och som icke äro suspenderade) att npplysa huru dervid tillgått: hvarvid de vittnade mot Kammar-Rådet och med H:r Grefven och Ordföranden. Ransakningens Ordförande har sålunda sett sig tvungen att ingå i motförklaringar öfver sitt eget handlingssätt, inför en af de anklagade, och att åberopa vittnen för sitt urskuldande: vittnen, af hvilka åtminstone ett var med honom sjelf deltagande i Generaltullstyrelsen. Ingen af våra läsare bland Allmogen är nog obekant med formerna för en laga ransakning , för att behöfva underrättas hvad under dylika omständigheter skulle intråffat vid en vanlig Domstol, nämligen om det ens kunde förutsättas såsom möjligt att Domaren der hölle ransakning öfver beskaffenheten af sina egna eller sina biträdares åtgärder. Vid ett af Kammar-Rättens Advokatfiskal under ransakningen anställdt förhör med Tullverkets Adrokaffiskal. tycktes den sednare ha svårt nog att reda sig : och när han slutligen bland annat förmälte Åatt om han för det närvarande skulle medgifva, att han ej iakttagit allt hvad: uti instruktionen för Uppbördskontoret föreskrifves. så härledde sig denna hans uraktlåtenhet deraf att han icke förr än nu efter balansens upptäckt vunnit kännedom af instruktionen; så erinrade en af de ransakande Ledamöterna i Tullstyrelsen att den ifrågavarande instruktionen, i hvad den angår den skyldighet för Advokatfiskalen, hvarom här var fråga, öfverensstämde med en åldre, som blifvit äfven Advokatfiskalskontoret meddelad, mot qvitto. 2 ————— CCIA HMHMAMA UU F 117 F. 0. m. 12 Mås