UImfölje af att en och annan Ågare af hus vid hamngatorna vägrat begagnandet af de framför deras hus belägne kajer, ingingo stadens Herrar LIidste för någon tid sedan med en skrifvelse till Magistraten, hvari anhölls att husägare måtte åläggas upplåta sina kajer till obehindradt begagnande af de trafikerande. Magistraten lemnade härpå det besked, att, i händelse en vägran för begagnandet af kajerne uppstode, skulle nödig handråckning på derom gjord anmälan blifva lemnad. Med detta utlåtande funno sig stadens Herrar Åldste dock icke nöjde och besvärade sig hos Konungens Befallningshafvande, som anmodade Magistraten att i detta ämne höra husägarne. Kallelse utfärdades och huskgarne lemnades af Magistraten öppen tillgång till handlingarne i målet, med antydan att den 2 nåstinstundande Juni inkomma med sin förklaring. På en sedermera föranstaltad kallelse sammanträdde husägarne och utsågo inom sig en kommite, bestående af: Grosshandlarne Hur J. Dickson, J. A. Falk och A. Fröding , samt å Statens vägnar (för dess åbyggnader): Landskamereraren O. II. Holmgren, för förklarings asgifvande. — Frågan har tilldragit sig mer än vanlig uppmärksamhet. Almånna rörelsen och alla deri å ena sidan interresserade fordra fritt tillträde till begagnande af kajerne utmed kanalerne, da deremot å andra sidan husegare, som hitintills på egen bekostnad bestridt kajernes ombyggande och underhåll, finna äganderätten derigenom förnärmad, och fordra, vid upplåtande af kajernes begagnande, att från deras underbåll blitva befriade. Finnes nu intet ätagande från husägares sida träftadt genom någon äldre afhandling, tyckes billigheten fordra, att antingen staden bekostar underhållet, eller ock att kostnaden härför uttaxeras stadens samtlige innevånare. Tankarne härom äro likväl delade. För egen del uppskjute vi att derom yttra 0ss förr, än Kommitterade afgitvit sitt utlatande; men då en Insändare framstållt sine åsigter, rörande denna frågå, lemne vi med beredvillighet för dem en plats i vår tidäning. Insändarens uppsats lyder som följer: Enfäldig fråga, enfaldeligen framställd. Nu, då genom Vederbörande fråga blifvit väckt om begagnande för allmänheten af de kajer, som äro belägne framför hus vid stadens hamnar och hvilka kajer af husägarne måste behörigen underhållas. torde en hvar husägare, som är vid hamnkanal boende, yrka, att sjelf få disponera den kaj, som han blifvit ålagd att underhålla. Denna sats vill man å ena sidan icke klandra, emedan den är rigtig och öfverensstämmande med ägande-rättens helgd, men å andra sidan måste en hvar, såväl partisk som opartisk, medgifva; att kajernes allmänna begagnande är en nödvåndighet för den rörelse, som bereder såväl stadens som dess innevånares bestånd och trefnad. För att nu undanrödja alla hinder, som möjligen kunna äga rum för handeln och rörelsen och för att förebygga en lika orimlig som origtig taxation på vissa husågare, genom äliggandet att underhålla kajer, som icke de sjelfva, ntan andre, begagna, och hvilka genom begagnandet förstöras, så frågas om icke tiden nu vore inne, att, med utsträckning af ifrågavarande ämne, tillvägabringa en reform för bildande af en kommitte, ät hvilken en noggrann tillsyn öfver vårdandet och underhlållandet af stadens samtlige gator, kajer och gatulyktor borde uppdragas? Att, som nu sker, husågarne sköla underhålla den gata och kaj, som en annan, icke husägare, snart nog genom varuoch ved-transporter samt lossningar från farkoster. förderfvar, eller åtminstone försämrar, är, lindrigast sagdt, en ganska origtig fördelning af skatlebördorne, och en fördelning som mängden med ledsnad ser tortfara, ehuru förhållandet borde och kunde vara annorlunda. Fragas dersöre, om icke hvarje rättänkande och hvarje för ordning och billighet nitälskande medlem af samhället, med värma och deltagande skulle vilja omfatta en förändring som upphätde detta orimliga beskattnings-system och som i stället fördelade omkostnaderne för gators, kajers, brunnars och rännors samt gatu-lyktors underhåll , på samtelige Stadens inneranare, efter de grunder , som, för ändamålets vinnande; kunde anses vara mest lämplige? Insändaren har all anledning förmoda, att, Om stadens innexänare kallades till allmän radstuga för att höras öfver detta ämne, skulle icke manga vilja undandraga sig från att ingå på en så rättvis sak, i synnerhet som mah tillika derigenom skulle vinna den förmånen att se ordning och snygghet lika handhafde öfver allt, hvilket, ty värr, i följd af nu begagnade method, icke är och aldrig kan hlifva fallet. Stadens Dråtsel-kommission borde, i första rummet, vara den auktoritet, som styrde och ordnade det hela, och under dess värd tillsättas en gatubyggnads-kommitt som hade bestyret med och inseendet öfver de yttre göromålen. Omkostnaderne skulle bestridas af en fond, under namn af gatubyggnads-fonden, och denna bildas genom en taxerad afgift, som, med undantag af arbetsklassen, årligen utginge af Stadens samtlige skattdragande innevånare. Fördelningen af denna taxering blefve väl den kinkigaste att tillrägabringa; men man bör derföre icke fälla modet, utan tro, hvad erfarenheten så ofta adagalagdt, att, när det Allmännas väl och rätt är i fråga, då förvises all ensidighet, all svärighet och saken vinner framgång. För några månader sedan cirkulerade en inbjudning till subskription för bildande af fond till anläggande af trottoirer vid stadens hamngator och en icke obetydlig summa lårer, för sådant ändamål, bafva blifvit insamlad. Om nu de nitiske män, som bidragit till nämnde fond, ville fortfara i sitt nit för allmänt väl och så vida förändra sin plan, att de förärade den snbskriberade summan till en framtida gatubyggnads-fond och öfrerlemnade trottoirernes blifvande, eller ieke-blifvande åt Drätselkommissionens godtinnande; och om nämnde subskriptionslista, på så sätt förändrad, ån vidare cirkulerade för samlande af ytterligare bidrag till ofrannämnde fond; så bar man skäl att förmoda, det den nuvarande summan inom kort skulle mångdubblas. och sålunda medel finnas för att genast lågga hand vid det ifrågavarande verket och äfven inom kort se det bragt i verkställighet. . Taxeringen till gatubyggnads-fonden borde börja med nästa år, och den subskriberade fonden emedlertid, efter behof, anlitas och öfverskottet deraf göras fruktbärande genom räntor. Om förslaget vinner bifall och föranleder till stadens innevånares sammankallande för hörande och besluts fattande, torde Vederbörande vara betänkte på att då framlägga nödige förslager och dercid benäget shågkomma det gamla men skkra ordspråket: Åmånga bäckar små göra en stor å. Götheporg i Maj månad 1837. Ordningsvän.