husfriden blifvit öfvertråädd. emot en genom sitt embete och sin humanitet lika upphöjd person, har väckt en allmän förargelse och pakallar den allvarligaste bestraffning. Vid de undersökningar om dessa tilldragelser; som ej mindre hos Rectors Embetet; än Cousistorium Academicum genast anställdes. är utröndt, att någre få Studerande oin aftonen den 5 dennes träffats vid den under rifning varande muren och då varit i begrepp att derifrån bortföra en till arbetet begagnad stock eller så kallad murbräcka, men genast härifrån afstått, efter det någon yttrat; att ett sådant upptåg vid annat tillfälle kunde bedrifvas. Näst derpå följande afton eller d. 6:te; kl. vid pass 9, hade håndelsevis omkring 15 eller 20 Studerande åter sammanträffat a Lundagård, af hvilka några från ett träd nedtagit en der fastbunden: för murens rifning begagnad stock, den de burit först ut på Lilla Torget och vidare till Biskopshusets trappa, hvarest försök blifvit gjorde dels att stöta upp dörren och dels att sönderbryta jernstaketet å trappan; derunder stocken afbrutits. Efter någon stunds förlopp då samlingen ökats till emellan 20 och 30 personer, uttogs den andra stocken, eller murbräckan från en materialbod vid Lundagård samt transporterades till Helgonbacken och söndersågades; hvarpå de församlade klockan något före 11 ätertågade in uti staden och åtskildes. Såsom verksamme deltagare i dessa upptråden och våldsamheter äro tio Studerande dels genom egna frivilliga bekännelser och dels genom andras intyganden, upptäckte, samt i mer och mindre mon brottslige befundne; varande af 2:ne ibland dem tillika uppgifvit, att en Studerande, hvilken icke skall deltagit i oväsendet natten emellan den 6 och 7:de, varit den som förutgående aftonen den 5:te å Lundagård fällt det ofvananmärkte obetänksamma yttrandet. Ingendera har dock velat medgifva sig vara skyldig till den gröfre brottsligheten, eller stenkastningen. som förötvats 3 timma efter det samlingen upplöstes, utan hafva tvertom alla heligt betygat sin oskuld härutinnan. Den enda upplysning som i detta hänseende kunnat vinnas, är, att under det samlingen befunnit sig på Lilla Torget, någon skall hafva yttrat: kasta in en sten; hvilket förslag genast blifvit ogilladt och afstyrkt. Detta är hvad hittills med visshet kunnat utrönas. Då likväl dessa upplysningar i afseende på den svåraste förbrytelsen icke varit tillfyllestgörande. och enär ännu något hopp finnes öfrigt att komma gerningsmannen på spåren, har Consistorium Acatlemicum icke trott sig böra afsluta ransakningen, utan för några dagar låtit den hvila. Ofördröjligen måste dock målet till slutlig behandling företagas: och sedan Dom fallit skall del deraf gemte alla ärende Protocoller blifva till Eders Kongl. Höghet i underdänighet insände. Af denna till II. K. H. Kronprinsen sednast aflåtne skrifvelse finner säledes läsaren, att afsigten med stenens inkastande genom fönstret efter all sannolikhet ingalunda varit den, alt med densamma träffa någon af de i rummet safvande personerne. Likväl hiafva vi hört omtalas en och annan, som varit af helt och hållet motsatt tanka. Andra åter hafva förinodat , det stenen endast varit rigtad mot ett, som man berättar, i det väldförda rummet befintligt, nattduksbord. Huruvida detta verkligen varit förhållandet. kommer vål framtiden att utvisa — förutsatt nemligen att den straftvårde väldsverkaren en gång blir upptäckt. Önskligt vore att detta skedde snart, på det att misstankan för den at honom begängna ogerningen icke måtte hvila på någon oskyldig. Att Rektorsembetet, i detta afseende, har all möda ospard. derom kan man vara fullkomligt öfvertygad; likvål kunna vi icke inse, på hvad sätt de stränga portförbuden och inStällandet af alla examina kunna medverka till upptäckandet af det mot hemfriden föröfvade brottet. Att de deremot, om de å ena sidan godtyckligt handhafvas och å den andra onödigtvis komma att fortfara, kunna på examinandernes framtid hafva ett ganska menligt inflytande , derför torde icke några bevis vara af nöden.