Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1837, sida 1

sta oegenyttan, den största dugligheten, de upphöjdaste karaktersegenskaperna i landet. Och om en dylik personal-refsorm inom någon Regering eller högre administration skulle vara nödig, månne den icke måste föregå reformerna i institutionerna, eller, rättare Sagdt, hvad skulle väl de sistnämnda reformerna elljest uträtta för folket och samhället i det stora hela? De högre administrativa Chefsplatserna äro i alla länder förtroende-embeten. Nå väl bör då icke förtroendet återtagas, när, slapphet, oordningar, bristande vaksamhet och tillsyn upptäckas? Så förstås och tillämpas förtroende-principen i Frankrike, i England, i Preussen m. fl. och öfverallt der man eger och vill ega en kraftfull, vaksam och skicklig administration. Man utnämnes ej der säger en annan Tidning (Spegeln) i sitt sista N:r till högsta Förman i ett Embetsverk. för att blott skyldra såsom sådan inför det allmänna och på Hofvet. eller för det man är af förnäm slägt och behöfver stor lön för att lefva efter sitt stånd . som det heter , eller för det man har förnäma eller rika slägtingar. eller för det att man sjelf är rik: och ingen så kallad hög börd, ingen rikdom, ingen slägtskap räddar från följderna af ett värdslösadt förtroendekall. 41 sjeltva Ryssland år förhållandet sådant: man ser der skickligheten, verksamheten, kraften i spetsen för alla förvaltande verk, utan minsta afseende på börd, förmögenhet och slägtskap. Cheserna för de vigtigaste förvaltningsgrenarne äro oftast till och med utlänningar, ganska ofta personer som arbetat sig upp från en ringa början; och om en och annan af den höga Adeln ej vill åtnöja sig med hoftjenster, eller att sitta i ro på sina gods, eller i sina palatser i Moskwa, så får han. underkasta sig alla de andra förtroende-innehafvarnes vanliga lott; att den ena dagen styra sitt embetsverk och åtnjuta thy åtföljande myndighet och aktning, men den andra, vid minsta upptäckt af vässendtlig oordning, gå ifrån alltsammans utan alla omständigheter och konsiderationer ). Så långt Spegeln. Andra länder finnas åter, der en Aristokrati, utan förmögenhet, utan talanger eller en högre bildning, skall på det allmännas bekostnad födas af embeten och tjenster, och derpå, i följd af sin börd, gör anspråk. Der har det lyckats att småningom snart sagdt tillintetgöra principen för förtroendeembeten, och aristokratien, förvandlad till en mäktig och vidt utgrenad bys råkrati, skall der af Staten underhållas med lägre och högre löner, såsom sinekurer, ja såsom vore i synnerhet de högre embetena dess enskilda egendom, hvilken, i vissa fall, till och med ginge i köp genom s. k. accorder, de der någon gäng af vederbörande garanterades och derigenom gjorde förtroendeinnehafvaren än mer inviolabel på sin höga plats. Uti dessa länder har det kunnat opåtaldt inträffa: att t. ex. höga embetsmän, med de mest delabrerade affärer, långe qvarblifvit i spetsen för provinsstyrelserna och förvaltningsverken: att en landshöfding kunnat bibehålla sin Regerings förtroende, sedan han till den grad förlorat allmänhetens och sina vänners, att han, i afseende å sina enskilda angelägenheter, varit satt under administration och hvarje dag blottställd att af sina egna underordnade dömas till utmätning och bysättning: att en annan, till undvikande af sina borgenärers kraf, hemligen begifvit sig, eller rättare sagdt rymt från sitt residens och först efter åratal dit återvändt, utan att Reg. dervid fästat en allvarlig uppmärksamhet: att en tredje, vid promulgationen af en Regeringsförfattning på samma gång tillåtit sig att gifva Reg. en rätt amper skrapa: att en fjerde glömt att låta verkställa vissa af Reg. anbefallda förbud: att en femte utfärdat kungörelser, hvilka rättvisligen varit föremål för det allmänna åtlöjet: att en sjette, allt öfrigt att förtiga — på det sätt bestridt sin befattning såsom executor, att offentliga autoriteter fattat beslut, att icke till personer inom hans förvaltningsdistrikt utlåna penningar m. m. s. Vidare har man i dylika länder kunnat få se underordnade tjenstemän för betydliga malversationer, både med enskilda och allmänna medel, dömas af med tjenst, frihet och äran, men de chefer, som med en oförlåtlig godtrohet underlåtit tillse, att dessa tjenstemän fullgjort sin pligt. sitta trankila på sina platser, och till och med efterskänkas i lag dem ålagd ersättningsskyldighet: ja man har i dylika länder kunnat få se höga embetsmän, som egenmäktigt förändrat — eller såsom det heter i eriminal-coden, förfalskatt — till allmän nytta och rättelse af Kronan utfärdade handlingar, icke destomindre bibehålla åtskilliga förtroendeembeten, utan att ens laga undersökning angående förhållandet ansetts nödig o. s. v. äv Men vi aflägsna oss från denna med skuggor öererhöljda tafla, den vi hoppas ej må hafva tillämplighet på alltför nära håll. ) Vi lemne derhån, huruvida icke Förf. sett Rysslands administration alltför mycket en beau. Nog går det der lätt att blifva afsatt, men om det just sker vid minsta upptäckt af sådana oordningar, hrarom t. ex. fråga varit i vårt Tullverk, derpå tvifle vi. Dagl. Alleh. Red. anm.