tets ime sida är försedd med pallisader längs efter; och detta är vå dess så kallade stängda sida; och vid den ändan af häktet, Som möter den der inträdande, finnes en pallisad-sträckning tvärs öfver gården. Således , då porten härtill, hålles stängd. är all kommunikation vid dagsljus, den vaktmästaren icke tillåter, hindrad. Endast i mörkret är det, för äfventyrarn, möjligt att begifva sig utför en af fästningsvallarne, dels 12 och dels 6 alnar hög, för att komma i tillfälle att nalkas fångarnes fenster, men detta hindras, om vaktknektarne, enligt föreskrift, ordentligt äro på sin post. Sådant var likväl icke förhållandet natten till den 5 Sstl. Febr., då åtta stycken bofvar rymde, ty då hvilade vaktknekten på sitt öra och för denna sin försumlighet år han nu under ransakning. Anmärkningen rörande larmkanonens indragning är icke gjord utan skål, och insändarens åsigt af dess gagnelighet vid rymningstillfällen gillas ; men man kan dock alltid uppkasta den frågan : hvem som skulle servera denna kanon, då hvarken vaktmästaren eller någon af vaktknektarne äro i dylika göromål öfvade? i Att fångbevakningen vid Norra Hallands länshäkte är otillräcklig, deruti har insändaren äfven haft fullkomligt rätt. Länshäktets särskilt constituerade föreståndare har derföre också, år 1885, hos Kongl. Maj:t gjort underdånig ansökning om fånghevaknings-personalens förökande och om densammas förseende med ammunition och vapen ; eller, att, om förra delen af ansökningen icke skulle kunna bifallas , det då måtte tillåtas, att, när behofvet så påkallade, reqvirera en eller tvenne vaktknektar från H alm stads slottshåkte, och det så mycket suarare som fångpersonalen derstädes stundom endast består af 12 fångar med en bevakning af en vaktmästard och 4 fångknektar, då deremot bevakningspersonalen ä Warbergs länshäkte endast utgöres af en vaktmästare och 3 fängknektar, af hvilka ofta 40 till 50 grofva brottslingar skola bevakas. Härpa meddelade Kongl. Maj:t det nådiga svar att Kongl. Maj:t funnit lämpligt anbefalla Dess Befallningshafvande i Halland. att, för den tid och så ofta behofvet sådant påkallar, till Warbergs länshäkte beordra en eller tvenne af dei Halmstad anställde vaktknektar. hvarigenom alternativerne om arfvode till 2:ne extra vaktknektar eller kommendering af militårisk bevakning komme att förfalla. Hvad åter angick den gjorda begäran, rörande anskaffande af vapen och ammunition ät bevakningen ; så enär sådane effekter icke blifvit för något länshäkte anskaffade, samt sångarne bevakas antingen i lästa rum eller mom stängda gärdar ), fann Kongl. Maj:t i nåder, att nämnde ammunition och vapen icke voro nödige. Hittills har Kongl. Maj:ts förutnämnde nådiga befallning lemnats overkstålld, ehuru uppmärksamheten flere gånger hlifrit fästad å behofret af tillökad bevakning och vederbörande äl egen tagen käonedom på stället, samt insände fånglistor, haft sig shdant nogsamt bekant. Likvisst gälla såsom undantag härifrån några dagar i vintras, då vaktmästaren och 2:ne vaktknektar voro sängliggande af den gångbara sjukdomen influensan, och en af vaktknektarne i Halmstad hitsändes ätt göra tjenst. sedan föreståndaren förklarat det fångbevakningen eljest icke kunde bestridas, . I strid mot förutnämnde Kongl. Maj:ts nådiga beslut ) har händt att stortjufven Borg och hans talrika sällskap, enligt Kon. Bef:s föreskrift, blifvit, under det att de vid Domstolen i Södra Halland undergått ransakning, transporterade till Warbergs Länshäkte. hvilket ansågs säkrare ån Halmstads Slottshäkte. oaktadt detta är omgifvet af stenmurar. Denna åtgård har en icke obetydlig del i rymningen den 5 Febr.: ty just en af nåmnde Borgs kamrater, Lars Hallin, ännn vid rymningen under ransakning i Södra Halland, var just anstiftare af samma rymning och är den ende af de rymde som icke återfunnits. Uppgiften att bevakningen en tid i vintras utgjorts af endast en vaktkarl, är alldeles ogrundad, ty samma dag som vaktmästaren och de 2:ne vaktknektarne nedsjuknade, förordnades andre personer till bestridande af deras tjenster. Hvad deremot beträfsar en revolt af fängarne, som förvaras stundom Ända till ett antal af 20 på ett rum, Så vore det visst icke svårt att öfverfalla, ja till och med döda, eller åtminstone instänga hela bevakningspersonalen och derefter släppa lösa alla fangarne, då bevakningens enda vapen består af 3:ne st. gamla sablar. Insändarens anmärkningar, rörande själavården, äro högst orättvise. Den Har hittills varit bestridd af en man, som med nit och drift fullgjort sitt embete, och som, nu flyttad, alltid skall saknas både i den församling, hvars lårare han i flere år varit, och vid häktet. Gndstjenst har alltid hållits livar 3:dje söndag, och att icke ett större antal bofvar dit kunnat uppföras, härleder sig från den otillräckliga bevakningspersonalen. N:o II afser uteslutande att vederlägga insändarens anmärkningar, rörande själavärden å Warbergs s. d. fästning. Enligt de upplysningar, som i denna uppsats meddelas; har Gudstjenst derstädes blifvit hållen hvar tredje och stundom tilloehmed hvarannan söndag. I likhet med författaren till uppsatsen N:o I anser författaren af den nu för ögat liggande uppsatsen orsaken till sångpersonalens mindre mangranna beristande af gudstjensten böra sökas derutinnan, att fångberakniugspersonalen är helt och hållet otillräcklig, att. så vapenlös som den är, hålla 40 å 50 förhärdade brottslingar i fruktan och deraf följande ordning. Rörande förre Insändarens anmärkningar emot den ringa vigt, som å länshåktet af den derstädes tjenstgörande fångpredikanten skall hafva fästats vid christendomsförhören, yttrar sig den sednare insåndaren: Desse (christendomsförhören) hafva blifvit hållne i ett rum i sender, och det nemligen af samma orsak, som föranledt att icke alla fängarne kunnat tillåtas att på en gång bevista gudstjensten; men om insändaren endast under sednare tiden, eller loppet af vintren, tagit kännedom om de klandrade förhållanderna, så borde han besinna, att fäångpredikanten; som tillika var tjenstförrättande pastor i TräslÖöf under Nov. och Dec: månader, hade de vanligtvis vid denna tid förefallande trägnare göromålen med husförhör Åc. Åc.; att julhelgen med oftare inträffade predikningar derefter följde; och att efter den en så stor sjuklighet var rådande Träslöfs församling, att det hvarje söndag gjordes förbön för 30 a 10 sjuke, samt att på en gång, i denna församling, 12 lik befunno sig ofvan jord; Hvad tid fångpredikanten då kunde hafva öfrig att egna åt de friska fångarne, lemnas den opartiske att bedöma; men det oaktadt var fr ) På någon från fångarnes YvÄärnMMMAA. Lo: 2 1221.2 2 2— — sida uppgjord plan att i massa öfverfalla den 242 2— 1 11 A MANNEN 1 17512