Aa i tJ ChHDtetnå I fitKet. all gå 1 verkstallighet, 1 män at nuvarande innehafrares afgång; man hoppas således i en framtid se de så allmänt öfverklagade Landshöfdinge-accorderna försvinna. —. Priset å tionde-alun skall; enligt Konungens förordnande, hädanefter beräkknas till medelpriset ä Kronans året förut förzlda afrads-alun. Iill Revisor för innevarande år, vid Låne-Kontoret i Götheborg, har å Ridderskapets och Ad:s vägnar blitvit utsedd: Kommendör-Kapten G. S. v. Gegerfeldt; till suppleant: Öfverste-Löjtnanten Pauw sVahlfeldi. H. K. H. Kronprinsen lärer på sin förestäende utländska resa komma att bära titeln af Grefve af Tullgarn. I anledning af gjord förfrågan angående tullbehandlingen af utländska mindre ornaments-arbeten i guld och sLilfver, hvilka i lösa delar hit till riket inkomma, har Reg. förklarat, att når dessa arbeten befinnas vara af den beskaffenhet, att desamma, jemlikt Kongl. Brefvet den 7 Dec. 1732, icke kan eller får serskildt stämplas, desamma må, utan föregången undersökning af halten och utan att med kontrollstämpel förses, under i öfrigt stadgade vilkor, införtullas och af godsegaren disponeras. För att bereda ytterligare utvågar till nödig arbetsförtjenst för Innevånarne i de fem Norra Lånen har Reg. meddelat tillstånd för Hemmansoch Nybygge-åboer i nämnde Län att på Krono-Allmänningar få utan afgist hemta stubbar, rötter och vindfällen at löfskog, tjenliga till Pottask-tillverkning. Målet angående afl. Öfverstinnan Hertzenhlelm förevar vid Urtima Ting å Strands Gärtgifvaregard den 14 dennes., under den allmänt aktade Lagman Callerholms presidium. Svaranden, Ökverste flerszensiieln, inställde sig personligen och aflemnade följande förklaring till Protokollet : Den 30:de sistlme Januari, vid tillfälle af någon tjenstförrättning å Strands Gästgifvaregård i Wika Socken, hade Herr Krono-Fogden Johan Bergstän utan min vettskap till sig kallat flere personer, och med dem anställt ett inqvisitoriskt förhör öfver min den Il:te i samma månad vid 70 rs älder aslidna Hustrus, Fru Catharina Ulrica Hjorts af Ornäs dödsorsak. Ett förberedande rykte hade förut af ondskefulla, rättare sagdt afundsfulla, nedriga pasquilanter blifvit utspridt, att bon skulle ljutit döden af vanskjötsel, hvilket jag då skulle hafva förorsakat. När bemälte H:r Krono-Fogde af dessa personer insamlat hvad de hårom hade sig bekant, men ej erballit vidare upplysning, än att äfren de hört omtalas det kringlöpande ryktet; så ankom han samma dag likaledes till mig, som då första gängen i min lefnad såg honom, samt med anständig men förrädisk höflighet framställde vissa frågor. Som jag ej anade något försåt härunder, fick ban till och med inträda i den aflidnas kammare, hvarifrån säng — och andra kläder voro utburne att vädras; men för öfrigt allt lemnadt i den vid och efter ett dödsfall vanliga oordning. På min tillfrågan, om anledningen till sitt besök, förebar han först sin önskan, att få vederlägga det utspridda ryktet; men på en ytterligare fråga uppgaf ban i tvenne medhafvande vittnens närvaro 3:ne i orten väl kända och högaktade Embetsmän, hvilka jag tillförene aldrig sett, såsom utspridare af oftånämnde rykte. Dessa personer, hvilka jag nu för närvarande af grannlagenhet hvarken vill eller behöfver namngifva, lära dock framdeles, vid en till anställande Reconventionsåtalan, af H:r Kronofogden Bergstän sjelf såsom hans sagesmän påkallas. — Efter någon stunds förlopp afreste han och inlemnade den 4 Febr. till Konungens Befallningshafvande i Stora Kopparbergs Län en så kallad rapport, ställd emot mig personligen , såsom orsak till min Hustrus aflidande efter en 70 ärs lefnad. Genom denna, rapport, uppfylld med smädande osanningar, grundade på ett lösligt rykte genom illasinnade menniskor, och utan vidare skäl, lyckades honom, att dess höga förman, Kongl, Maj:ts Befallningshafvande, genast utan mitt hörande anmodade H:r Prov. Läk. Doctor Bergman antälla undersökning å den dödas redan 8 dagar begrafna kropp, allt med len brådska, alt jag endast dagen förut, innan den ohyggliga besigtningen den 13 Febr. verkställdes, derom erhöll kunskap , säledes urständsatt en slik scandal kunna afböja. i I H:r Doctor Bergmans edsvurna attest, införd i Fahlu Tidning N:o 8, inser han aftyning. vanskjötsel, sinnessjukdom och ålderdom vara bidragande orsaker till Öfverstinnans död. De 3:ne förstnämnde lata väl något 2bestämdt, men den sistnämde eller ålderdomen så mycket troligare , som len döda uppnått 70 ärs lefnad, en ålder hvartill ej så många vanligen vinna. Efter denna förrättade besigtning låter Herr Kronofogden Bergsten i Fahlu Veckoblad N:o 7 den 16 Februari skyndesamt införa sin rapport, vilken postdagen derpå den 20:de fanns inryckt i Stockholms Aftonblad N:o 42, Således spridd omkring hela riket, troligen i ändamål att så fort som möjligt kränka min existimation hos den läsande allmänheten. Skulle en Kronofogde och hvarföre icke med samma rätt till och med Fjerdingsmannen ? kunna tillvälla sig den myndighet , att emot en hvar nedborgare anställa inqrisitoriska förhör om dess välkånda namn och åra, samt utan dess vetskap straxt inrapportera för en högre autoritet, hvad ian efter ett allmänt rykte, utspridt af okända , nedriga Pasquilanter, nört berättas; samt straxt och genast lata införa i allmänna dagblad sina apporter om oberista klagomål och smädande lögner ; då vore väl ingen rygghet långre inom priratlifvets fridlysta område; då vore ock bruten len personliga såkerhet, Konungen svurit Undersåtare Sina. Dylika läckerbitar slukas begärligi af den lägsta graden ibland såkallade menniskor, hälst när de äro riktade emot högt uppsatta embetsnån och emot ädelt tänkande klasser, hvilket nu ofta sker under skydd f den herrliga tryckfriheten. Hvad angår min Hustrus sinnessjukdom, så yttrade den sig snart efer en Barnsäng , och har för en hennes make tung period öfver 30 år ortfarit. Hennes fixa id var den, att hela hennes omgifning ville henne ch mig ondt, hvaruti också, som nu visar sig, hon ej hade så alldeles rätt. Med den öfvertygelsen , som alldrig kunde bortresoneras, inneslöt on sig i en kammare, alltid väl igenläst, deltog aldrig i vanliga husA ällsbestyr och ville icke se slägt, sina grannar, ej heller sin man och in enda dotter, den hon ihärdigt inbillade sig. vara död. De första 5—6 ren användes . :O 1 alla Inne gg 7 lrsläk 9—5