A OSV Å AFFterrr — OCR OR OR —Ts —— IR Co 2 —2 förbrytelser; skola. då deras medbrottslige äro af det civila ståndet, dömas af allmän domstol. Detta lagrum pästod man leda till indisciplin inom armken, och man föreslog derföre, att skilja de militäre, politiske, förbrys tarnes sak från de civile, politiske; förbrytarnes — det vill med andra ord såga: man yrkade att de sednare, hädanefter, som förut, skulle dåmas af en Öfver dem nedsatt Jury; då deremot de förre skulle ställas inför krigarått och dömes efter krigsartiklarne. Detta så kallade disjunctions-lagförslag; hvars orättvisa syftning hvar och en tänkande menniska lätteligen inser, har nu, efter de mest liflige debatter, blifvit af Deputerade-kammaren förkastadt. Man hade förmodat att denna utgång afsaken skulle blifva signal till en minister-törändring, hvilket dock icke tyckes komma att slå in. Åtminstone försäkrar oss Lu Charte, ett Fransyskt, ministeriellt blad, att Ministeren af den 6:te Dee: alldeles icke ämnar att resignera. Emedlertid har deconfituren väckt ett erbarmligt larm i det doctrinära lägret, och det skall icke hafva varit fråga om mindre; än att afsätta Dupin, Nicot. Vivien, v. Schonen m. fl., samt derefter upplösa Kammaren. Dock tyckes fruktan för en ny Kammare i Odillon-Barrots anda hafva athållit Ministeren från att gifva sin vrede tillkänna på något annat sätt än med — barm-paroxysmerne och larmet. Hvad nu sjelfva förhandlingarne, rörande denna vigtiga sak, angår, så hafva de haft följande gång: General Bugeauds amendement, bvari yrkades att alla complotter skulle afdömas af en krigsrätt; blef tillbakataget. General Tirlets amendement, enligt hvilket bade civila och militära politiska förbrytare skulle, när de hade varit delaktige i en och samma sam:nansvärjning, ställas inför krigsrätt, möttes genast af Herr Tracy med den anmärkningen, att det var rakt stridande mot chartan, hvarföre han äfven yrkade att det borde afvi-as. Häremot opponerade sig grefve Jaubert, som utkastade en i högsta grad mörk skildring af all den olycka inom och allt det förakt utom riket, hvilka blifvit en följd af den af Strassburgerjuryn uttalade frikånnekedom. Han försäkrade att han tyckte sig höra, huru man i de Wienska, Berlinska och Petersburgska kasernerne talade derom, och huru man alltid kom till den slutsats: att Frankrike väl ännu kunde vara fruktansvärdt förmedelst sitt häftiga. revolutionära lynne; men att det nu mera derstädes vore helt och hållet förbi med militär-disciplinen, hvilken dock ulitid utgör hufvudvilkoret för segren.:s Här blef han afbruten från venstra sidan med uttopet: Hvad angar väl Wienska kasern-sladdret oss? och general Subervic ropade: Låt bara Ryssarna komma hit en gång, så skoJa de nog komma i erfarenhet af, om vår armee glömt bort att släss.. Derester började Grefve sanbert att angripa de män, som på en gång emottogo emolumenter af Regeringen och hedersbevisningar af oppositionspartiet: hvilkas tjenster berodde at Regeringen, och som det oaktadt dristade votera mot densamme och de förändringar, den önskade få verkställdes åÅc. c. Efter att Jaubert hade slutat detta sitt af flere invändningar och anmärkningar samt skratt och knot afbrutna tal; begärde Herr Mol ordet och förklarade, i Regeringens namn, att han thissbilligade alla amendementer, som afsago, att civila personer, tinder vissa omständigheter, kunde ställas inför krigsrätt; men att han deremot fortfor att hålla disjunctiouslagen för onndviklig nödvändig, och derföre arbetade för dess antagande. Derefter fogade Herr Dupin några skarpa anmärkningar till grefve Janberts theori, ensigt hrilken de af Regeringen beroende tjenstemännen skulle visa en obetingad ministeriell underdaånighet. Anfoallet var så kraftigt, att grefve Jauhert ansåg det vara rådligast att jemka saken på så sätt, att han försäkrade, det man till en del missförstått honom. samt att han framställt sina egna och icke, som man tycktes misstänka, Ministrarnes tankar. Efter att äfven Herr Sauzet hade talat emot general Tirlets amendement, blef det, med en utomordentlig pluralitet, enligt Herr Tracys förslag , afvisadt med den förklaring, att man icke fann skål underkasta det någon discussion. De andra amendementerne blefvo antingen allsicke understödda, eller rent af, utan något vidare afseende, förkastade. Derpå begynte omröstningen (genom att stiga upp eller blifva sittande) rörande de begge hufvudpunkterne i förslaget, och dessa blefvo, med en obetydlig majoritet, anlagne. Dupin, Thiers, Roner-Collard och Humann röstade mot förslaget. Derefter företogs den hemliga omröstningen med kulor. Under hela tiden, den varade, herrskade i kammaren en den mest ovanliga spänning, emedan man erinrade sig, att det redan ofta förut inträffat, att ett förslag som blifvit antaget vid den öffentliga, blifvit förkastad vid den hemliga omröstningen. Sådant blef äfven förhållandet vid denna: af 420 närvarande deputerade hade 209 röstat för och 211 mat förslaget. Knappast var detta resultat tillkännagifvit förr än den mest utomordentliga glädje yttrade sig på oppositionsbånkarne. Den venstra centern började nu att ropa: efve Konungen! hvilket dock snart biverröstades af venstra sidans stormande rop af: Lefve Chartan I Larmet var så oerhördt. att glädjen nästan fick utseende af ett upplopp. Thiers tryckte i sin förtjusning handen på legitimisten Berryer. och republikanen OdillonBärrot klappade honom vänligt på skullran. Med få ord: alla nuancerne af oppositionen tyckes i detta ögonblick smälta samman till ett enda oskiljaktigt Helt. andra sidan deremot lemnade Ministrarne salen i den största bestörtning. Från gallerierne lustämde åskådarne i oppositionens fråjderop. Deputerade-kammaren har aldrig, sedan arfsrätten af pairsvärdigheten blef afskassad, varit så talrikt besökt. Det felades endast (de obesatta platserne inberäknade) 29 Deputerade. Petou och Teiciärer ankommo först dagen förut, för att rösta mot lagförslaget. Herr Bricqueville mäåste med våld af sina läkare afhallas från att begifva sig till Kammaren. Hr Golbery , som i fyra dagar hade legat till sängs, Hade bett Herr Delespaul låta honom veta då det led emot omröstnings-tiden. Han lemnade då sin sjukbådd och blef, inPst-i i kappa och täcken, uppburen i Deputerade kammaren, der han ust inträffade i grefvens tid för att kunna få lägga sin svarta kula; Han var så matt, att hans vänner fruktade, det han skulle digna då han gick upp för trappan till tribunen med densamma: Trå andra Deputerade, Marquien af Dalmatien och Herr de Marnai (Marskalk Soults son och svärson) hvilka begge voro sjuke, lemnade äfven sina sängar för att af. gifva sina röster, hvilka också tillika med Herr Golberys verkeligen gjorde utslaget; — tre röster mindre, och lagförslaget hade gatt igenom. Man talar återigen om nya sammansväårjnitgar, som polisen skall hafra kommit på spåren. Då de likväl ännu sakna all officiell bekräftelse, anse vi det ej löna mödan att nn anföra desamma. Z Deputerade kammaren har emottagit en af 2000 personer undertekAA od LR 3 UFOS Vv —