Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1837, sida 2

SKÅNSKA CORRESPONDENTEN, som på sednare tiden begynt att spela rolen af en publicistisk skolmästare, har nu, i sitt sednaste nummer, efter att vederbörligen hafva stutat Aftonbladet, handplaggat Dagligt Allehanda och ställtt Lunds Veckoblad 7i skamvrån-, äfven behagat egna Götheborgs nya Handelsoch SjöfartsTidning sin särskilta uppmärksamhet, hvilken allervänligast tillkännagifvits genom en hårlugg, som sistnämnde tidning skall hafva gjort sig förtjent af, emedan dess Redaction icke kommit att tänka på, det man inom den tidningslåsande Svenska Allmänheten möjligtvis kunde träffa sådana perukstockar, som icke förstode att skilja mellan — en reflexion och ett Kongl. påbud. Då nu den vänliga påminnelsen blifvit gifven i den akt och mening att bespara de vise dårarne deras medömkan och de dåraktige vise deras löje, så skola vi, såsom undergifna disciplar egnar och anstår, ställa oss densamma till efterrättelse, väl vetande att vår vördade, i nattmössan kringstökande, preceptor i annat fall icke har långt efter mäster Erik för att på ett eftertryckligare sätt lära oss mores. Vi vilja likväl taga oss friheten underrätta honom, att vi aldrig, så långtåvi kunna minnas tillbaka, gått hvarken i den enes eller den andres ledband utan alltid försökt att tulta omkring på egen hand. Nog hafva vi hört talas om en och annan, som, af gammal vana, eller andra orsaker, krupit sedan han redan lärt att gå; men dylika varelser äro ju så föraktliga. att vi visst icke ämna att följa deras exempel, och derutinnan göra vi ju ganska rätt; eller hur, Herr skolmästare? Känna vi Herr skolmästaren rätt, så dröjer det nog icke länge innan vi erhålla ett er oficio bäde tånkt,och yttradt svar, och till dess torde det gunstbenägnast beviljas oss skol-lof.