ATERBLICGK på ett par af våra Tidningar. Sagorna förtälja om ormar, som fostrats vid Zinderotf, och af sådant ursprung förmoda vi dem vara, hvilkas förfärliga, men vanmäktiga, hväsande nyligen låtit sig förnimma i GÖTHEBORGS DAGBLAD, N:is 29 och 30. Sagorna förtälja äfven att samvetsgranne och rättvise mån alltid mest varit blottställde för deras förföljelser, och man bör då alldeJes icke förundra sig öfver, att de, i nyssnåmnde tidning, velat med sitt svarta etter nedsmutsa och befläcka medlemmarne af den öfver det härstädes sednast anhångiggjorda tryckfrihetsmål nedsatte Jury. Vidare förtälja sagorna att dessa deras, mot de redlige anställde, förföljelser merändels alltid hafva utfallit till de förrädiske underdjurens egen skada, och sådant hoppas vi att förhållandet äfven nu skall blifva. Ännu, medan Skepplanda kyrka står, torde man en gång kunna få sjunga på samma sätt som det står i den gamla visan: ) mm :22e:z. EE EE EE EE EE mm EE EE — E2 mm mo 3i BA A Y— — De verte i mörkret vid linderot, De verte i fjelliga ringar , De hade ej hand och de hade ej fot ; Men gråsliga tänder och vingar. Så svart hvilar natten öfver heden. Hvar man, som ej hyllade bergtrollets bud, I ettret, hin svarta, de dränkte; De fyllde all nejden med gräsliga ljud Och landsfrid och vägfrid de kränkte. Så svart hvilar natten öfver heden. Hen solen går plötsligt bak fjellarne sram, Den skiner så klart öfver alla; Den kommer hvart troll och hvar lindorm på skam, Och döde till jorden de falla. Ej mer hvilar natten öfver heden.