ll anledning af så väl Rikets Ständers, som Nybyggares och Lapp:allmogens i Arvidsjaurs församling af Westerbottens Län, hos Kongl. Maj:t i ömnet gjorda underdåniga framställning, har Kongl. Maj:t i Nåder förordnat, att Pitea Lappmark, innefattande Arvidsjaurs och Arjeplougs församlingar, skall från Westerbottens till Norrbottens Län förläggas, hvarvid bör iakttagas: 1:o att nuvarande Lappfogden i Piteå Lappmark skall vid denna befattning bibehållas intill sin asgång från tjensten, då Lappmarken kommer att förenas med Luleå Fögderi, och Jockmocks Lappmark, åter, att från detta till Calix Fögderi atskiljas. så vidt sådant med dåvarande Kronofogdes och Häradsskrifvares i dessa Fögderier rätt kan pröfvas förenligt; och 2:o att Piteå Lappmark må förblifva under Westerbottens Norra Domsaga tills vidare och intill dess framdeles omständigheterna föranleda dertill att samma Lappmark, utan olågenhet i afseende på Domare-göromålens gång eller Domarens utkomst, till angränsande Domsaga i Norrbotten kan förläggas, eller en 3:dje Domsaga i detta Län blifver inrättad : börandes likväl, det oaktadt, de mål från denna Lappmark, som från Härads-Rätten till Lagmans-Rätt fullföljas, vid Lagmans-Tinget inom Norrbottens Län förekomma och säledes dit hänvisas. ICKE-OFFICIELLA: Dagens post medför, från Carlstad, underrättelse om utgången af Erkebiskopsvalet inom dervarande Domkapitel, som utföll så: att Biskopen i Linköping, Doctor J. J. Hedreän erhöll 6 röster; Ordens-Biskopen Doctor Jhallin 4; Biskopen i Wexiö, Doctor Tegner, 3; Biskopen i Götheborg, Doctor af Wingård, 3; Biskopen i Carlstad, C. A. Agardh, 2; Pro-Kanslern och Biskopen i Lund, Doctor W. Faxe, 1; Biskopen i Skara, Doctor S. Lundblad, 1; Professorn i Upsala, E. 6. Geyer, 1. På förslaget uppfördes: Biskop Hedren, Ordens-Biskopen Wallin och, efter anställd lottning, Biskop Tegner. Uppå anmälan af General-Konsuln i Greifswald, om någon belöning åt Pommerske skepparen Jacob Lademacher. som, under en resa från Rewel till Stralsund den 31 Oktober förlidet är, anträflat och, med eget äfventyr. ur sjönöd räddat trenne uti en båt från Gottland väderdrifne personer från nämnde Ö. dem han sedermera , försedde med torra kläder och erforderliga lifsmedel, till Stralsund medfört; har Kongl. Maj:t, med afseende å skepparen Lademachers ifrågavarande berömliga handling, funnit godt i Nåder tillägga honom ett exemplar i guld af den mindre medaljen för vackra gerningar, för att genom hermälte General-Konsul varda honom på lämpligt sätt tillställd. Förvaltningen af Sjöärenderna har d. 21 Febr. (dagen efter att Grefve Cronstedts blunders blefvo föremål för allmänua uppmärksamheten) utfärdat ett Cirkulär, deri de vidtague förändringarne rubriceras såsom tryckfel (desset skola, efter berättelse, upptaga ett helt ark); men vi betvifla, att sådant kan hjelpa Grefven, bur underligt det ån går till här i verlden. Gen.-Adjutanten v. Platens förklaring har redan stått att läsa i Aftontoubladet. och Kapten Arrhenii påminnelser lära oförtöfvadt vara att motse, då de redan inkommit till Krigs-Hof, Rätten. Den genom sitt vistande här allmänt kände Sängaren, H:r Schmuckert, har för första gängen i Stockholm låtit höra sig på H:r Berwalds andra mmik. Soiree. Nyare Dagl. Allehanda yttrar sig om honom, som följer: Hans röst är en stark och vacker Baryton, men genom en skiekligt använd falsett, gär han äfven ganska högt. Hans execution af Beethowens tjusande Adelaide tycktes oss visserligen mindre lycklig ( hvartill den för Sangaren ofördelaktiga platsen under orchestern. midt emot en af Börssalens länga långsidor ej obetydligt torde hafva bidragit) men deremot accompagnerade han sig sjelf på Fortepiano till två Tyska Romanser, deri hans manliga röst mera fritt utvecklade sig och hvarmed man hade allt tillsälle att vara nöjd. — II:r Schmuckert, som lärer söka engagement vid vår skängscen, kommer redan i morgon att gifva Gastroller på Kongl. Theatern. , — Från Fahlun skrifves att, 1 anledn. af angifrelsen mot Öfverste Hertsenhieln för den behandling han låtit vederfaras sin olyckliga Maka, Provincial-Läkaren Doktor J. M. Bergman verkställt besigtning å hennes döda kropp, dervid han ansett aftyning vara en hufvudsaklig orsak till hennes död, i anseende till den utmärgling hvarom kroppen bar spår, och hvilken synes härflutit så väl af vanskötsel som af ålderdom och sinnessjukdom. — Protocollet öfver den yttre besigtningen lärer öfverensstämma med Kronofogden Bergstns Rapport. Afven förekommer, att kroppen befanns omlindad med trasor.