—— —s— —————p——d— Från Tyrolen berättas: Vid landsvägen, som går från Kufstein till Rattenburg, ligger byn Kirchbeichl. En half timmas väg på ena Sidan af Inn-floden ligga några hus, som höra under församlingen Kirchheichl. Värdshuset på detta ställe kallas zu H art.Den S:de Januari, som var en söndag, var det om aftonen dans och musik i detta värdshus. I gästrummet till höger, som ligger på nedra bottnen, voro flera gäster, men som, med undantag af tre personer, gingo upp i det gästrum, som låg midt emot, hvarest redan kring ej mindre än fem bord var församlad en stor mängd menniskor; ty i förstugan lät den till taftelmusik förändrade dansmusiken höra sina glada toner, och dessutom visade sig bland den brokiga mängden några masker, hvilka, efter der i trakten bruklig plägsed, roade sällskapet med improvisationer och infällen. På sådant sätt hade det, i det öfre rummet, som var 18 fot och 2 tum bredt, samt 19 sot låugt, sammanpackat sig omkring 200 personer, af hvilka somliga stodo på golfvet, då andra deremot. för att hafva en bättre öfrersigt af maskernes upptåg. hade funnit för godt att klättra upp på bord, stolar och fönsterkarmar samt bakom den i rummet befintlige och till icke ringa grad upphettade kakelugnen. Klockan kunde vara omkring 148 på aftonen, då plötsligt det bjelklag, hvarpå golfvet hvilade, brast i midten, hvilket hade den följd att ätven tiljorna på samma ställe bräcktes, hvarigenom det, alldenstuad bjelkändarne för det mesta ännu sutto fast i murarne, i rummet bildade sig en stor trattformig fördjupning, genom hvilken nu på en gang hela menniskomassan tillika med bord, stolar. bänkar, glas, kannor o. m. d. nedstörtade. Till råga på olyckan och villervallan störtade äfven kakelugnen ned; i fallet gick den i stycken, så att eld, aska, glödieta stenar och jernplatar öfverhöljde de olycklige. Man tänke sig den fasansvärda ställning, hvari alla dessa i ett mörkt hål tätt sammanpackade menniskor, som hrarje ögonblick voro i fara för att blilva qväfde, ihjällrampade eller uppbrunde, betunno sig. Jemmerropen, som uppstego från detta rysliga säugelse. voro sönderslitande. Då slog först en skeppare. Fekranzenaner, från Angath. hvilken lyckligtvis hade fått sin plats tätt vid fönstret. detta ut. sprängde, med en förtviflads styrka, fönsterposten, g gjorde, från en höjd af 12 fot, ett spräng ned på marken, utbröt, med tillhjelp af ett trädstycke, fönsterposterne i nedra våningen och började på så sätt att rädda de menniskor, han i mörkret kunde åtkomma. På samma gång slog en annan skeppare, Rieder, från Langkampfen, den af de nedstörtade sakerne förbommade dörren i stycken och skaffade således, äfren på denna sida. de olyeklige någon luft. Emedlertid tilktötte det en ny olycka, som hotade att blifva ännu fruktansvärdare än de andra: bränderne från den halft förstörda kakelugnen på nedra bottnen och eldmörjan från den från det öfre rummet nedstörtade började att fatta uti de torra golfspillrorna, hvarigenom de, som man ännu icke hunnit rädda, hotades att blifva innebrände. I största hast mäste man söka att dämpa den allaredan omkringsiggripande lågan. De i detta hänseende gjorda ansträngningar kröntes äfven med framgång. Denna omständighet och en skyndsamt erhållen läkarehjelp måste man tillskrisra orsaken att olyckan icke på långt när blef så stor. som den hotat blifva. Endast uppasserskan, Maria Gslatternägra och 50 år gammal och Joseph Hafer. flO år gammal, blefvo dödade. Tre hafva blifvit Värt särade och andra hafra några skrämor, som dock icke äro farlige. ——-SKSo nn Kurs-Noteringar. JA Fa J -. w