KAKAKT444744122288 TI JILL om att knappast något fall kan vara tvetydigare, än det ifrågavarande, torde, för en af upplyste mån sammansatt tryckfrihetsnämnd, anses lika så öfrerflödig som commientarier till den ofranföre citerade skrifvelsen; hvarföre jag anser det fullkomli nog att hafva fästat så väl Vällofl. RådhusRättens, som den blifvande Juryns, uppmärksamhet på ofvan äberopade lagrum. — På ett ställe i sitt sednare anmärkningsmemorial yttrar sig åklagaren att han icke vill inlåta sig i några närmare resonnemanger med en man, som tillater sig den lika oförsynta som grundlösa tanke, att man förrillar sig i en labyrinth. då man söker försvara Regeringens utnämningar med alla sina inconsequenser, inadvertenser och godtyckligheter. Åtven jag å min sida skulle mycket gerna hafva sett att icke behöfva inlåta mig i svaromål med åklagaren ; men då nu de små vid Nissaån och de Store vid Målaren hafva så velat; så måste vi underkasta oss vårt öde och ömsesidigt bära vårt kors med tålamod. Någon tröst i vår vedermöda kunnå vi vål icke, till följe af det svalg i åsigter, som oss emellan blifvit befästadt, gifva hvarandra; men det kunde vi dock komma öfverens om att icke föröka densamma genom förvrängningar och förtydningar af de mest oskyldiga uttryck. Detta är dock ett loyalt fel, som åklagaren har svårt att taga sig till vara för, hvilket jag äfven redan flere gånger tagit mig friheten bevisa. Att ännu flere återstå, ökar så väl åklagarens skuldregiSter, Som protokollets längd, och tillika den tid, under hvilken åklagaren, till följe af sin funktion, måste uthärda min ofrivilliga och för hans loyautk motbjudande närvaro. Åklagaren säger nemligen, att jag, i den af honom ur min förra försvarsskrift citerade tirad, ställt mig i bakhåll med begagnande af ordet Regering-, och att jag från detta bakhåll syftat på någon ting helt annat än Regeringen. Han säger sig äfven icke böra tvifla att den upplysta Nämnd, till hvars bedömande mina yttranden, rörande tjenstetillsåttningen i Laholm samt dessa yttrandens försvar hörer, skall finna dem brottslige efter 12 mom. 3 8 i 1812 års Tryckfrihetsförordning.t Att jag icke kunnat hafva någon annan syftning, än den, som sjelfva ordet Regering uttrycker, derom kan 33 Regeringsformen öfvertyga åklagaren; hvaraf följer, att han, som åt mina ord sökt gifva en annan syftning , än den, som kan bestå med lag, förvrängt desamma; hvilket var det, som skulle bevisas. Han har dessutom hyst det oväntade och vågsamma hopp, att den blifvande Juryn skulle begå en dubbel olaglighet: l:mo att den, tvertemot hvad i ingressen till 3 5 Tryck frihetsförordningen finnes stadgadt, skulle, i likhet med honom sjelf, draga obestämda slutföljder af uttrycken, och 2:do: döma i en sak, öfver hvilken den icke kan blifva coustituerad till domare, efter 12 mom. 3 samma Kongl. förordning. —— Derefter öfvergår åklagaren i sitt sednare anmärkningsmemorial till de så kallade smädliga uttrycken emot Landshöfdingarne. Grundlösheten af predikatet smådlig har jag redan i min förra försvarsskrift så evident ådagalagt, att jag icke är i stånd att inse, huru man så hårdnackadt kan förfåkta en sats, hvilken är så orimlig. som den af åklagaren förfäktade. Har jag icke berisat, att det är rent af omöjligt att vara moraliskt sjelfständig på en plats, der man måste vara beroende af underordnade, och har jag icke tillika ådagalagt att detta beroende nödvändigt mäste blifva en följd af den okunnighet i juridiska, och administrativa värf, med hvilken så mangen tillträder sitt kall;; Aklagaren talar om brottsligheten att beskylla en eller annan administratör för okunnighet, slapphet, småaktigheter och vinglerier. Jag skulle dock, om här vore råtta stället dertill, kunna berätta åklagaren drag af en viss persons administrativa förvalt. ning , hvilka, om ock åklagaren vore en aldrig så stor beundrare af den administrativa ypperligheten inom värt land, skulle kunna betaga honom all lust att försvara densamme. Jag skulle kunna hviska några ord i örat på honom om vissa allmänna kassor, till hvilka icke på flere är nägra rentor blifvit erlagde, om vissa små husbehofsexperimenter med vissa undsättningsmedel, om bysättning af vissa personer tör skulder, som de aldrig haft med att göra, om olagligheter, rörande passafgifter , om öfverträdande af vissa quarantänslagar och flere dylika småsaker: men, som sagt är, de höra icke hit, och jag vill derföre allsicke befatta mig med desamma. Den tid torde nog ändå komma, då det gamla ordspråket: hvad man gömmer i snå, får man åter i tö sannas. Min pligt är endast att bevisa, det den åklagade artikeln icke innehåller något smädligt eller lögnaktigt, och detta tror jag mig, såäväl i denna som min förra försvarsskrift. hafva tillräckligen ådagalagt. Sanningen far icke, hvarken på ett eller annat sätt, sägas vara smädlig; ty smädlighet och sanningsenlighet kunna aldrig tänkas såsom sawmansmältande i ett begrepp. Den af mig yrkade sats, att man, för att rätt kunna förvalta sitt värf, måste hafva insigt och kunskaper i de ämnen. som ingå i detsamma, kan aldrig kullkastas, och lika litet kan man bestrida rigtigheten af mitt påstående: att, om man icke innehar de för förvaltandet af ett kall erforderliga egenskaper, så kan man aldrig stå på egen botten, aldrig sköta sitt embete så, som det borde och skulle skötas, och till följe deraf aldrig sågas med rått och billighet innehafva detsamma. En högre administrator hör kunna inse och bedöma all ting sjelf; ty det är ju han, som skall vara ledare af det stora Hela. Lemmarne skola handla efter själens impuls; icke själen efter lemmarnes. De hafva väl hvar och en sin särskilt anvista funktion, hvilken icke själen, utan att störa det Helas bestånd, kan rubba: men det är hon, som som skall förena de olika krafterve till en harmonisk samverkan ; det är hon, som skall ordna deras funktioner, och det är hon som skall visa sig värdig den större makt och den större verkningskrets, hon erhållit. Sådant mäste äfven förhållandet vara , säväl i det statsborgerliga som det menskligt organiska lifvet: derförutan blir allt endast ett chaotiskt virrvarr, utan reda och sammanhang, utan plan och ändamål, utan ordning och bestämmelse, — och följderna? se Mensklighetens och Staternes historia! nästan hvarje blad i densamma skall besvara denna fråga. Innan jag lemnar detta ämne torde en öfverblick af den ställning, hvari länsadministrationen inom vårt fådernesland för närvarande befinner sig, icke vara utan allt intresse. För mig åtminstone är förhållandet sådant. isynnerhet som derigenom gifves ett ökadt stöd, såväl åt vissa af de i den äklagade artiklen framställde reflexioner, som ock åt de af mig i min förra försvarsskrift utvecklade åsigter. rörande de högre administrativa nlafeornag haAat i.