Råd för Husägare. (Från Tyskan.) Murkräfta, äfven, ehuru mindre rigtigt. kallad Salpeterkräfta visar sig förnämligast på kalkrappade murar i fuktiga lokaler. Rappuingen lossaar från stenarne och affsaller; muren, som alltid häller sig fuktig, Skörnar. sondervittrar och kan sluteligen ramla. Kalken, som aftaller, har en kylig saltsmak och afsätter småningom ett hvitt fjunligt salt , som , upplöst i vatten, yttrar alkaliska verkningar och vid närmare undersökning befinnes vara kolsyradt natron. Då rappningen affallit, utsvettar ett dylikt sait fran muren, och, om den å nyo rappas, yttrar sig, inom ett års förlopp. samma förstörande verkan. Murar, som äro fullomligt torra. undergå ej denna förstörelse, oaktadt de äro uppförde af samma slags tegel och murbruk samt rappade med samma slags kalkblandning. Utom kolsyradt natron, har iman på dylika ställen funnit något koksalt, som utsvettas och krystalliseras på ytan. De inre delarne af muren visa en liten halt af saltsyrad kalk, som genom sin fallenbet att smälta (deliquescera) förhindrar muren att torka i fuktiga lokaler: derföre märkes ock murkräftan måst i källarehvalf och invändigt i Kyrkor. Stundom äro äfven inre väggarne i boningshus besvärade af murkräfta, härrörande deraf att murarne i nybyggda hus blifvit rappade eller hvumenade, innan de varit fullkomligt torra, hvarigenom fuktigheten der blifvit instängd. Det är således oundgängligen nödvändigt att nybyggda stenhus stå orappade minst ett helt år och ännu längre, om väderleken, isynnerhet nnder sommaren, varit ovanligt regnaktig. Såsom redan förut är anmärkt, visar sig murkräftan med utvittring af kolsyradt natron. från murar i fuktiga lokaler. Men hvarifrån kommer detta natron ? Dess afsöndring förutsåtter närvaro af koksalt eller något annat natronhaltigt salt och detta har tilläfventyrs funnits upplöst i det vatten. som blifvit användt antingen till kalkens släckning eller till murbrukets beredning. Man bör således akta sig att till dessa ändamål använda salthaltigt vatten, och det är genom försök utrönt att murbruk, beredt af kalk, som blifvit släckt med koksalthaltigt vatten, och ställdt i en källare, redan efter ett par veckor utvittrat kolsyradt natron; samma rön är gjordt med murbruk beredt med vatten . som innehållit glaubersalt. Fukt är således ett vilkor för dessa salters dekomposition ; hvaremot, då allt annat är lika, murkräftan icke uppstår i fullkomligt torra lokaler. Men det kan vara likgiltigt, huru murkräftan uppstått, ty när skadan skett, måste man blott tänka på medel att hejda dess förstörande verkningar. Att bortskrapa den förra rappningen och å nyo rappa muren är icke tillräckligt , ty murkräftan inställer sig åter . om ej andra medel vidtagas, och vi kunna uppgifva ett sådant, som visserligen är kostsamt, men ofelbart. — Man uppkokar åttika i en kopparkittel och tillsätter småningom så mycket finstött silfverglitt, som deruti kan upplösas. Derefter bortskrapas rappningen och med en pensel strykes denna upplösning på muren 2 å 3 gånger med lagom uppehåll, så att den föregångne anstrykningen hunnit något intorka. När nu väggen blifvit fullkomligt torr, anstrykes han, äfvenledes 3 gånger, med kokhet linolja och lemnas att torka. Den sålunda förberedda muren kan derefter rappas med kalkbruk oeh man kan sedermera vara säker att ingen murkräfta skall yppa sig. — Den som kan förskaffa sig den vida billigare träsyran. må, utan betänklighet, använda densamma i stället för ättika. I stället för linolja kan inkokad stenkols-olja begagnas; den gör också sin verkan, men luktar illa och är för ändamålet icke fullt så pålitlig som linoljan. Iräsvamp i byggnader är en af de största olägenheter. När den eu gång innästlat sig, sprider den sig hastigt, uppröter trävirket och förorsakar der