nn ef 77 SS ESR för ett lika värdigt; som klokt och skickligt uppfyllande af de flerfaldige olike åligganden; ban har att iakttaga. Ifall någon meningsstrid eller meningsyttring vore lämpelig eller anständig i er fråga, der den at Konung och Rikets Ständer antagne grundlag öfverlemnar till Konungen, att vid tjensters tillsåttande pröfva de sökandes förtjenster och att fästa afseende deruppå, så hade jag verkeligen åtskilligt att tillägga såsom anmärkningar vid det lika tilltagsna som obehöriga i Herr Brogrens ifrågavarande artikel och försvar, dervid jag dock i förbigående får lemna honom den tillrättavisning. att det icke tillhör mig att framkomma med någon bevisning om Herr Pyhlssons mer eller mindre vigtiga förtjenster, hvaremot det synes ankomma på Herr Brogren, att om dessas förmenta företräde framför Herr Ingemarssons, framlägga de bevis, som kunde ursägta hans oväntade och vågsamma klander; men jag vill icke inlåta mig närmare i detta hänseende med en man, som tillåter sig yttra den lika oförsynta som grundlösa tanke, att man förrillar sig i en labyrinth, då man söker försvara Regeringens utnämningar med alla sina inkonsequenser, inadvertenser och godtyckligheter. Ehuru Herr Brogren här ställt sig i bakhåll med begagnande af ordet Regering, ligger likväl hans syftning öppen; och jag anser mig ej böra tvifla, att den upplysta Nämnd, till hvars bedömande Herr Brogrens yttranden, rörande tjenstetillsättningen i Laholm samt desse yttrandens försvar hörer, skall finna dem brottslige efter 12 inoms 3 uti 1812 års Tryckfrihetsförordning. Herr Brogren har väl sökt bemantla sine utsall eller sine smädelige uttryck emot Landshöfdingarne; men egenskapen och smådeligheten af desse uttryck kan ej genom någon förklaring ursäktas. Den öfverklagade artikeln innehåller: att Regeringen bör hafva all möda ospard, att till Hötdingar öfver Lånen utse sådane personer, som i det allmännas tjenst utmärkt sig, ej mindre i kunskaper, skicklighet och såker omdömesförmåga, utan äfven i redbarhet och moralisk sjelfständighet ; hvarefter vidare säges: helt annorlunda går det likväl nu till, I frågor om tjehstemåns tillsättande i Landsorten rådfrägas väl nästan alltid Landshöfdingarne; men hurndana äro vål i allmänhet desse Embetsmän; hvarpå grundar väl Regeringen sin öfvertygelse om att deras vitsord alltid böra anses såsom orakelsrar? Utan att, på sätt veckoskriften Freya gjort, utfara i anathemer emot en viss eller alla, kan man dock icke neka. att en och annan Innehafvare af våra Höfrdingesåten langt för detta skulle hafva dukat under för sin egen inre oförmåga att bibehålla sig på den plats han erhållit, om ej Lands-Secreterare och Lands-Kamererare i nödens stund lemnat vederbörande ett krattigt handtag. Låtom oss endast kasta en blick på några af desse Höfdingesäten. och vi skola, med en af rättvis förtrytelse blandad förundran se dem innehafvas af Män, som icke en gång hafva aflagt de kunskapsprof, hvilka anses oundgängeliga för en ynglings första intrade såsom tjensteman inom Rikets Hof-Rätter, Collegier eller andra civila Verk, — af Mån, som tillbrägt större delen af sin tid i barnkammaren, Ridskolan. Casernen eller vid Hofvet; — af Män, som från sin förra verksamhetskrets icke medfört något annat, än kännedom af Militaire-Reglementet, Hof-Ceremonielet, några toma floskler och öfverläste utanlexor i dess anda samt minnen af spektakler, baler, präktiga måltider och kurtiser. Så bildade och utrustade skola de nu administrera ett helt Läns — ÅcC. C. Öch vidare säges: Beklagligen gifvas hår ock de, (Landshöfdingar) som icke tro på eller som åtminstone icke låtsa bry sig om en sådan der efterråkning och derföre hvimlar äfven hela deras administration af okunnighet, slapphet. vankelmod och småaktighet, vanligtvis åtföljde af fåsänga, lyx, vinglerier, cabaler, vexlande högmod och nedlåtenhet: c. e. Herr Brogrens försvar af dese uttryck och af deras förmenta brottfria anvåndande, lärer af hvar och en finnas ingalunda kunna föranleda till det dermed åsyftade åndamål; ty de anmärkte och åklagade perioderne innefatta en så uppenbar smädelse emot Herrar Landshöfdingar, som omisskänneligen utmärker nästan allt, hvad af den mest elaka art kan sågas emot desse Embetsmän. Förklaringen, att artikeln ej varit ställd emot Landshöfdingarne i allmänhet, utan endast angår en och annan af dem, ursägtar ingalunda det mehnliga och smådeliga uti hvad som under en temmeligen utmärkt allmän tendens blifvit yttradt; och förebråelsen om Regeringens (?) mindre noggranhet vid tillsättning af Landshösdingebefattningar och om Regeringens öfvertygelse. att Landshöfdingarnes vitsord alltid böra anses såsom orakel-svar, äfvensom artikelns slutliga innehåll, att demoralisationens gift sprides i alla ådror af Statskroppen, hvars slutliga förstöring och upplösning endast kan förekommas genom en lycklig och genomgripande operation, verkställd af en kraftfull, såker och skicklig Statsläkarehand, på hvilken vi dock, ty värr, måhända ännu ganska länge torde få komma att väntar, stämplar fullkomligt artikelns anda, och med den ohyggeligaste hänsyftning gifver en fasansfull anvisning