2O——— ——— —— Zz— — — — — — FORTSÄTTNING AF BIDRAGEN till Svenska Periodiska Pressens Historia. Sistlidne Onsdag förevar å nyo det vid härvarande Rådhus-Rått anhän;biggjorda Tryckfrihetsmäl, då åklagaren till densamme inlemnade sina slutpåståenden, hvilka här nedan in extenso meddelas. Malet förekommer å nyo Lördagen d. II d:s, då ansvarige utgifvaren bör med sina slutliga anmärkningar till Rådhus-Rätten inkomma, livarefter val af Jurymån genast företages. Till Vällofl. Rådhus-Rätten i Götheborg ! I den förklaring Herr Brogrån afgifvit öfver den å honom utverkade stämning och åfver min närmare utveckling deraf, har han bemödat sig afleda uppmärksamheten från hufrudsaken och genom antagne oriktiga premisser sökt värja sig bakom oriktiga slutsatser, hvarjemte han ännu tydeligare ådagalagt det brottsliga i halten och syftningen af den åtalade artikeln. Öfvertygad att hvarje rättsinnig medborgare , lika litet som jag, kan medgifva sanningsenligheten af Hvad den åtalade artikeln upptager, utan, tvertom, med mig frivilligt delar missnöje öfver artikelns innehåll och sårande syftning, tillåter jag mig ock att tro; det Herr lBrogräns, på verkeliga sofismer grundade tankeledningar, för att söka undanrödja de af mig åberopade lagställens tillämpelighet till frågan, icke heller skola hjelpa honom vid hans visserligen hjeltemodiga, men vanmägtiga förslag, att till efterrättelse uppställa en egen tydning af grundlagens anda och en undersökning huruvida den blifvit följd vid tillsättning af Borgmåästaretjensten i Laholm. Herr Brogren vill icke att 28 af Regeringsformen, som stadgar vatt Konungen fäste vid alla besordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, skall tillämpas efter bokstafven, och likväl utvecklar han i fortsättningen helt utförligt sin lära både om tjenstemannaförtjensten och dess beskaffenhet, samt stannar slutligen vid det resultat, att den bör måtas efter tjensteår, och att den, så beskaffad, bör vid befordringar gälla samt njuta företråde framför en kortare tjensteårsberäkning. Sedan hän således endast för sin idse förbehållit tolkningen af grundlagens mening efter bokstafven och låtit andemeningen af denna endast blifva gållande i afseende på den. som äger bortgifva lediga tjenster, antager han, att ancienniteten är det herrligaste och mest giltiga skäl för en grundlagsenlig befordran; men månne det icke kan vara möjligt, att en redan tillryggalagd lHngre tjenstemannabana lika lätt kan hafva ådagalagt oduglighet som skicklighet och månne det får tagas för ett så gifvet axiom, som Herr Brogrn vill hafva det, att den verkliga förtjetisten och skickligheten skulle ensamt tillhöra en öfverlägsen myckenhet af år? det torde vara snillet, anlagen och äfyen lynnet förbehållet att segra på årsberäkningarne, när pröfning af sann och verkelig förtjenst får äga tnm: och man finner ofta huru blott några få års arbete utbildar en stör skicklighet och sålunda äfven förtjenst, då deremot förhållandet kan vara helt annorlunda för mångfaldige flerårige bemödanden eller sysselsättningar, vid mindre lyckliga sinnesegenskaper, fallenhet eller håg för ansträngningar. Jag kan så