erkningår, IVIIKUG GÄH SNS HtÄAITT 5 a A KAN — — emngoda med de utländske, samt, der ej detta är fallet, genom passande elöningar uppmuntra och befordra deras förädling. Ett mycket verksamt medel till näringsflitens befrämjande har Regeingen i ansättandet af kunskapsrika och populära personer säsom rädgitare och vägledare för näringsidkarne ). Det är ieke derföre sagt att staten alltid skall aflöna dessa personer, utan blott, att Regeringen, efter tt sorgfälligt bepröfvande af deras skicklighet, befullmäktigar dem, att, mot ersättning af de personer, som vilja anlita dem om räd, gifva dem; å samma sätt som en jurist i fråga om rättegängs-biträde. Desse ärares funktioner skulle då blifva att förvärfva sig säkra kunskaper och nsigter i alla nya, vigtigare, uppfinningar, biträda vid upprättande af kostdadsförslag, bedömma utförbarheten och ändamalsenligheten af modeller och itningar, tillhandagå med upplysniugar om hvad som i ett eller annat ke blifvit projekteradt eller utfordt på andra ställen, lemna en öfversigt f de resultater, en viss ny method gifvit, undervisa i användandet af nya erktyg, gifva anvisning på, huru och hvarest bästa afsättningen eller inköpet af en produkt kunde tillvägabringas, med mera, som kunde lända de säringsidkande medborgarne i samhället till vinst och nytta. Någon kunde äl invända att man med dylika förfrågningar kunde vända sig till vederyörande collegier eller andra offentliga inrättningar ; men i allmänhet gifva lessa. alldensfund de nästan ständigt äro öfverhopade med en mängd anlra vigtiga förrättningar, endast korta och ofullständiga upplysningar, och ned sådane är ingen sämre tjent, än den nåringsidkande, som oftast icke ar den underbygguad, att han genast kan fatta det, som blir honom medleladt, så vida det icke bibringas honom på ett omständligt och lättfattigt sätt. Tillsättandet afsådane industri-räd till det Allmännas tjenst skulle tan trifrel medföra de mest gagneliga följder; ty säkert är att mången örståndig näringsidkare, som nu endast följer den gamle, mindre ändanålsenlige, slentrianen, då, vid månget tillfälle, skulle vända sig fill en nan, om hvars kunskaper och skicklighet han hade Regeringens försäkran, ör att, mot ett passande honorarium, af honom erhälla de råd, hvarigenom nan kunde förbättra sina produkter, eller åtminstone undvika den förlust, som ofta är förenad med ett på måfå gjordt försök att verkställa en sådan örbättring. Om nu sådane af Regeringen pröfvade och godkände personer sedermera förenade sig till ett slags industricoilegium, hvars ledamöter sinsmellan gjorde hvarandra uppmärksamme på de nya rön och uppfinningar, iden och erfarenheten kunde gifva vid handen, och hvars utsago om deras användbarhet, genom vissa, af Regeringen bestämda föreskrifter, brages till den högsta möjliga grad af tillförlitlighet, och sålunda kunde anses såsom resultatet af de mest grundliga och samvetsgranna öfverräganden, m blefre en sådan tjenstetillsäitning ännu mera gagnelig, och till följe leraf välkommen för närings-idkarne. Såsom kontroll på en sådan förening kunde dessutom stadgas, att, om någon bevisligen kunde ådagalägga. att han , vare sig genom samtlige föreningsledamöternas offentliga utsago; eller genom något at någon bland dem enskilt gifvet råd, blifvit förledd att göra ett försök, hvars resultater icke motsvarat dem, som i utsagon eller consultationen blifvit uppgifne; så skulle den eller de, som rådet gifvit, vara förpligtigtigade, att. efter mätismanna ordom ersätta den, som anställt försöket, all den kostnad och tidspillan, honom derigenom förorsakats, rådgifraren eller radgifrarne dock obetaget. att, om han eller de sunne sig orättvist anklagade, da, på den kärandes bekostnad, till bevis för sanningsenligheten af det gisna rådet, 1 sakkunnige personers närvaro, anställa ett nytt experiment, efter hvars lyckliga eller missgynnande resultat utslaget då komme att fällas. Att detta skulle bidraga att gifva stadga at det allmänna förtroendet och säkerheten. ligger i sakens natur och torde således icke vara i behof af några andra bevis. En sådan id har, om ock icke i allmänhet, åtminstone i åtskillige industrigrenar, blifvit realiserad i flere andra länder: så t. ex. har man i Dresden inrättadt en byggnads-byrå. som är sammansatt af mathematici, kemister, architekter, målare, konst-trädgårdsmästare, ockonomer och audra personer, som mot ett billigt honorarinm meddela alla slags byggnadsplaner Åe. Åc., samt äfven, om så önskas, åtaga sig utförandet af alla de olika värf, man kan komma att anförtro dem. Der nu ej sådana inrättningar finnas, borde Regeringen vara omtänkt att de blefve inrättade ; men tillika då, genom de offentliga bladen. esomoftast göra undersåtarne uppmärksamme på, att en eller flere dylika föreningar gilvas, till hvilka de, i ämnen som röra allmänna näringarne, tryggt kunna vända sig för att erhålla de bästa och af erfarenheten mest pröfvade räd. Detta vore så mycket nödvändigare, som ganska mänga af den näringsidkande klassen af naturen äro så skygge, att de icke våga anhålla om några för dem gagneliga upplysningar, så vida man ej en gång för alla underrättar dem att de kunna erhälla dessa, utan att denna anhållan från deras sida anses såsom en obehörig påflugenhet, och ntan att de från de rådgifrandes sida äro blottställde för några omsvep, någon tidsutdrägt eller några utbrott af elakt lynne och obenägenhet. Fästes Regeringen uppmärksamhet på en talang, bör hon ingalunda dröja med att understödja och uppmuntra den tills en ansökan om ett dylikt understöd för densammas förkofran inkommer. Talangen är en välsignelse för det Allmänna, och på dess välgång bör hvarje vis Regerings uppmärksamhet och omtanka vara rigtad. Det plägar dessutom icke vara den sanna talangens vana att tränga sig fram och söka göra sina förtjenster gållande, och detta är just ett skäl mer, hvarföre den bör mötas på halfva vägen och erhålla den uppmuntran, som den förtjenar. Ingen rättänkande, talangfull medborgare, som af själ och hjerta älskar sitt fädernesland och önskar dess välgång, kan finna sig förolämpad derigenom att Regeringen tillbjuder honom medel till utbildande af sina sjäkförmögenheter, och deremot försäkrar sig om hans hedersord att med desamma, i en framtid. gagna det samhälle, som först räckte honom en moderlig hand till deras vidare utveckling och fullkomnande. Har ändteligen Regeringen genom sin verksamhet hunnit så vida, att hon, i industrielt afseende, ställt de näringsidkande på samma ståndpunkt, som innehafves af näringsidkande i andra länder. hvilka förut antingen hafva sändt sina produkter till det land, der hon för spiran, eller ock concurrera med det i utförandet af dylika artiklar ; så hafva hennes bemödanden väl närmat sig, men ännu icke uppnått målet, hvilket först kan sägas vara upphunnet, då det land, som de gålla, i industrielt afseende erhållit öfvervigten öfver de länder. hvilka det förut i sådant hänseende varit underlägset, eller med hvilka det täflat om företrädet. Regeringen bör dock vara högst uppmärksam på att den näringsdrift, som visar sig hos enskilta individer, utbreder sig till slera och slutligen blir allmän, på det att icke blott någre få må sammanhamna AAmtala-— undar dat att mAYAAIAJF Jan-n Aarsc Yvarrlreamhar aplat har —— — — —