FORTSATTNING AF BIDRAGEN till Svenska Periodiska Pressens Historia. (Toris. fr. N.o 8.) Den i ordningen söljande sje rde Bklagelsepimkten är i sin helhet af följande ordalydelse: Reftectionen . uppställd såsom motsats emot hvad nu förmenas ske, ätt Län icke styras med sabel, ridspå, betsel, sporrar, kärleks: bref eller hasselkäppar är brottslig både emot B:de och I2ete mom. tif afvanåberopade 8, och att hela perioden från och med orden: de äter klaga de, ända till slutel är uppfylld af lögnnktiga uppgifter och vrängua fram: ställningar, år så lått insedt, ätt någon vidare utveckling synes äfrerstödig. Slutet innebär isynnerhet en hög grad af brottslighet: Statens förstöring förkunnas såsom säker ; om icke en genomgripande operatton skulle mellankommu, verkställd af en Stata-Läakares hands på hrilken man tror sig gånska länge få vänta, och som således naturligtvis skulle sbkas utom den bestående sakernas ordning , ty finnes den inom densamma, behöfde mån ju icke vänta och vänta ganska länge: Af hrad art vore då operationen, kommen från ett dylikt håll ? Aauftningen år alllför påräglig, för att kunna förbtses uf en rättsinnig nemnd. Den af åklagaren i första delen af denna prinkt såsom brottslig ansedda reflexionen har, i det sammanhang, efter hvilket den bör skärskådas, följande ordalydelse: Då det nu icke kan bestridas att man, endast och allenast för att kunta göra en sko, eller sköta en liten träågård, måste hafta någon in: sigt och öfning i handtverket eller yrket ; huru mycket mera nödvändigt är det då icke, att de personer. söm erhålla de högre platserna inom Statsadministrationen ega någon praktisk erfarenhet i de värf, hvilka de åtaga sig att sköta? Men denna ertarenhet är ingalunda af den beskaflenhet, att den kan låta sig förvärfva genom militärmanörrer och hofuppraktningar, genom jagtnöjen och kappläpningar, genom amnretter och abrakadabra. Ett län, eller ett annat af Statens embeten, kan icke styras hvarken med sabel, ridspö, betsel, sporrar, kärleksbref eller haselkäppar. Det fordras en hand, som är van vid något helt annat; det fordras ett hufvud, som tänker på något annat, än sitt eget lilla jag, och det fordras en kraft, som ligger i något annat ån kombiohdotöhen åc. Åe. — Nu frågar jag hvatje opartisk och rättänkande menniska om dessa icke allenast allmänna , utan äfven sanningsenliga reflexioner kunna anses brottslige mot 8 och 12 mom. af 3 5 Tryckfrihetsförordningen? Hvilka af Rikets Embetsoch Tjenstemån hafva här, i och för emhetet, blifrit angripne?;? Hvarutinnan består här de lögnaktiga uppgitterne och de vrängda framställningarne? Är det en osanning att man måste ega någon praktisk ersarenhet i de värs. som man åtager sig att sköta? År icke den praktiska erfarenheten ännu mera af nåden, då man ens icke har någon theoretisk? Om män äfven antoge att den åklagade reflexionen uteslutaude afsåge de inom Riket varande högre administratörer, hvilka icke innehafva de kunskäper deras ansvarsfulla kall ovilkorligen, för att vål förvaltas, kräfver: så vore likväl intet smädligt uttryck fållt om dem; ty sanningen kan och far icke anses såsom smädlig. Artikelförsattaren har väl sagt att vett län, eller ett annat af Slatens civila embeten, icke kan styras hvars ken med sabel, ridspö, betsel. sportar. kärlekabref eller hasselkäppar; men man har dertöre icke rättighet att påbörda honom den osanningen, att han sagt det nu så sker: Andemeningen af hans reflexion ligger så tydlig och klar för hvarje tönkatide, att man skall antingen vara bra korttänkt eller ock bra förstockad i sina åsigter, för att ej kunna inse densamma. Ilvart oci ett yrke, hvar och en konst måste ju nådvändigt hafva sina särskllta medel, genom och med hvilka deras idkare verka för sitt ändamäl. Skomakarens verktyg kunna icke begagtias af bildthuggaren, icke smedetis ef målaren, och så i omvåndt förhållande. År det då endast de högre adininistrativa kallen, söm kunna skötas af hvem söm helst? Kan ingen annan ån den erfarne sjömannen styra skeppet genom de brusande vågorna, huru mycket nödvändigate är det då icke; att de, som vilja leda statsskeppets rörelser , äro säkra på sin sak! Inga Lloyds kunna assurera en nations vål; inga Rothischildar återköpa det, sedan det en gång gått förlörat; Sätt rodret på ett fartyg, det må nu vara ett rangskepp eller en vedskuta, i handen på ei i styrmanskonsten helt och hållet oerfaren, — och vi skola snart få se eller höra hvad slut seglatsen tager. Öfverlemna åt en person , som på sin höjd kan uppsätta en order eller atgifva en rapport, men för öfrigt endast känner sitt reglemente; hofeeremonielet och den allmänna uingängestonen — öfverlemna, säger jag, åt denne person ledningen af de med ett högre administrativt kall förenade göromål, men öfverlemna det åt honom ensam; och vi skola snart komma i erfarenhet af, huru Han går i land med sitt åtagna värf. Ryckt fråti den plats, som han annars ganska väl skulle kunna fylla ; skall man stiart se honom lemnad till pris åt missnöjet, för att ej säga åtlöjet, eller ock skall han vn Oc fri ÄRR :A 1 NAA w3GÖ6 Mm Hr