A. K—ö—ä— — ——— (Korresyondent-artikel från Stockholm.) Revolutionen går och spökar ; hela vårt gamla Europa. Hvad detta ord rätteligen betyder, vet mängden icke : och det är endast i förtroende och till en vän, som jag kan yppa, hvad vi invigde mena, då vi uttala det, för att ännu en tid väcka en helsosam fasa hos den stora hopen. En och annan af våra adepter är dock oförsigtig; och jag bäfvar verkligen, då jag ser, huru man i förtid lyfter på en flik af förlateu. En af de våra, pålitlig annars och nitisk, har af nägra sednare missaden låtit förleda sig att sqvallra ur skolen och yppa den betydekse, vi fåsta vid ordet. Så länge vi omhöljde oss med dunkel och icke sade ut denna hetydelse, injagade det en ganska helsosam skräck: men denna måste försvinna, så snart hopen bestämdt vet, att popanzen icke är något annat än helt emkelt en gammal bekant, för hvilken man icke kan lära sig att hysa allvarlig fruktan. Hvad gagnar det, att packet i förtid får veta, det denne Ilbondokani är ingen annan än en, fast under våra konsterfarna händer omdöpt och maskerad. beskedlig borgersman, hvilken de fleste känna, med hvilken de redan hundrade gånger druckit sitt halsqvarter? Är det icke oförsvarligt att så der yppa ordenshemligheter! Jag hade hoppats, att vi ännu ett par decenjer skulle kunnat dölja, det ordens-valspråket icke betyder annat än reformer. förändringar, af hvad namn som häldst, ntgångna från något annan än försynen, som beveker furstars hjertan, eller att, med andra ord, hvarje packets yrkande på samhällsresormer, såsom en rättighet, är en hädelse och en revolution. Men det är icke blott hvad nu yrkas, som år revolutiont ; äfven det redan medgifna eller tagna, det redan existerande föres under den rubriker, så vida det strider emot den gudomliga rätten. Fåra vanner i Frankrike hafva nu i tjuge är allt för vål insett, att revolutionent åär det så kallade lagbundna samhället. grundlagen, Chartan, med alla de däraf härledda infernaliska inrättningarna af jemnlikhet, yttranderätt, kamrar, Jury, nationalbeväpning och allt hvad det otyget kallas. För 28 är sedan greps äfven Sverige af svindelen, och revolutionen begynte grasseraI de första tiderna var man enfaldig nog att på allvar tro, det man borde fortgå på revolutionens bana och utveckla dess olycksaliga foster. Bland annat lät man, till min och alla andra rättroendes fasa och förargelse, förleda sig att år 1815 konsolidera yttrande-fräåckheten genom domsrättens tagande från de beskedliga ordinarie domstolarna och öfverlemnande åt en jury. Vilbäfvade, ty vi trodde, att packet sålunda kommit till väldet, och att ingen bom vidare skulle finnas mot sjelfsvåldet. Men, oss emellan sagdt, det var ej så illa, som det såg ut. Både aklagaremagten och juryn var i början beherskad af en viss bäfvan, en menniskofruktan, som arbetade revolutionen i händerna: men denna flathet har försvunnit, och med den äfven faran för revolutionens alltför ohejdade framfart. Mången tadlade den orimliga efterlåtenheten mot revolutionen, att det icke skulle vara den absoluta pluraliteten inom nämnden, som afgjorde om skyldig eller oskyldig. Men det besanns snart, att detta sken afliberalitet ieke borde skada, så länge man i alla fall ägde medel i händerna att styra beslutet till en lycklig utgång. Man behöfde ju blott vara säker på de sex röster, öfver hvilka revolutionen icke äger någon kontroll. Vi sunno väl, att detta i många fall skulle se något illa ut; men nöden har ingen lag, och revolutionen måste styras, till hvad pris som heldst. Hvad betyder väl litet popularitet mer eller mindre, blott man kan motarbeta odjuret? Pöbeln kan vålj mumla ett och annat om oärligt spel, i fall den ena parten väljer eller låter välja endast sådana jurymän, som directe bero af samma part och genom dess godtyckliga beslut kunna beröfvas hela sin timliga välfärd, eller åtminstone vissa ansenliga bidrag till sin existence; men hvad betyder ett dylikt föraktligt sorl, om vi blott vinna det stora ändamålet, som just går ut på att tysta allt sorl? Mitt votum har således varit, att man icke bör låta skrämma sig af något hjertnupet pjäller, utan oförfärad fortgå på den rätta banan och sålunda försäkra sig om en möjlighet att tukta dessa obeqväma skrikare. De skola väl en gång tystna, då de se, att vi med jemna steg och oförfärad panna intrådt på en våg, som med säkerhet förer till målet. Sjelfva popularitets