oDllu unMl TAR W1171CI(4 SP ert een F L 2 12 got annat, som förmodas vara bättre; stundom härflyter det dock från en renare källa, från fosterländskt nit till förädlande och fullkomnande af Samhällsinrättningens bestånd. Klanderlusten sträfvar ofta att nedrifva, utan att ens vara försedd med äumen till en planlös uybyggnad. Utbildningsomsorgen deremot synar betänksamt bristerna och granskar materialierna till ombyggnader på den gamla men befästade grunden. — Till dessa betraktelser kommer man vid granskning af en emellan Uddevalla Borgerskap och dess Magistrat uppkommen strid föranledd af Stadens Åldstes förslag i Nor. 1835, rörande enskildta-medels-cassans användande till betäckande af nägon del af Stadens fånteskuld, i och för publika byggnader: afsigten är ej. att för närvarande lemna en detaljerad berättelse öfver Rättegangen. hvilken härleder sig från Magistratens afslag på de Aldstes och Borgerskapets enhälligt sattade beslut vid allmän Rådstufva den 30 December 1535, sasom ännu ontredd. och hvaröfver besvär blifvit anförde hos Konungens Befallningshafsande. som först i November 1836 afgaf det yttrande: att, som målet ej på behörigt sätt varit fullföljdt, kunde samma till pröfning icke upptagas. Detta bör dock icke så förstås, som om nägon besvärstid blifvit försummad, utan endast derföre, att Borgerskapets ledamöter blifvit inblandade med de Aldste, och af målet blifvit 3:ne besvårs-betänkanden, hvaraf det första utgått från en del af de Äldste och Borgerskapet; det andra af Åldste ensamt, och det 3:dje fran 1856 ärs Taxerings-Committe. Målet kommer framdeles, att, vid högre Domstol, i laglig väg behandlas, då resultatet derefter skall meddelas. — Vid betraktande af Samhällets närvarande skick och vid en. återblick på det förflutna, synes tiden vara inne, då hvarje Medborgares pligt bör vara att försöka framleta orsaken till den missbeläatenhet och den öfver höfvan uppstegrade Stadsskatt, som Uddevalla innevånare och isynnerhet Borgerskapet fa vidkännas. För forskaren visar sig Samhällsbandet i det mäst oförenliga, och, snart sagdt, oförklarliga skick då samma person, som vid och efter 1823. alltid ifrade för lindring i Borgerskapets tryckande utskylder, nu som Borgmästare motsätter sig alla beslut, som för Borgerskapet kunde medföra någon lindring. Orsaken till denna tornur må af de efterföljande bedömmas, dock torde en öfversigt af sammansättningen inom Magistraten vara behöflig, och antages året 1823 till jemnförelse med 1836. 1823 utgjordes Magistraten af: en Borgmästare, sex Rådmän och en Notarie; 1836 deremot utgöres Magistraten af: en Borgmästare och tvenne Rådmän, hvaraf den ene förrättar Notarie-tjensten. Då nu Borgmästaren äger innom Magistraten tvenne röster, fordras blott en till för att göra hans votum gällande: tillfölje deraf blifrer alltid Borgmästarens förhållande . så väl till den enskilte Samhällsmedlemmen, som Borgerskapet, underkastad den strängaste granskning. Jemför man Grosshandlaren Bagge såsom organ för Borgerskapet fran 1823, intill den tid han emottog Borgmästare-embetet, med samma person såsom förvaltare af detta embete — hvilka olikheter i åsigter och omskapnings-begär förete sig icke då? Hvem skulle trott, att representanten vid 1823 års Riksdag, som då så ifrade för det Allmänna båsta samt var så mån om Borgerskapets ära och rättigheter, att han som Borgare vid en middag, gifven åt en Militair-corps, fann sig förolämpad vid då varande Borgmästarens proponerande af en skål, skulle år 1836 så litet respectera Borgerskapets beslut, att mot dess vilja på taxerings-rubriquen uppsätfa ett skattebelopp , som af dem ej varit godkändt till taxering, att af Taxeringsmän iaga och förestafva en annan ed än den i bevillnings-förordningen föreskrifne: att ålägga Taxerings-Committen böter för det den ej velat ingå på Magistratens föreläggande att taxera en ränteskuld, för hvilken Borgerskapet anvist tillgång i dess enskildte-medels-cassa, som efter ett Kongl. bref af år 1786, skall. till dylikt behof i främsta rummet anvåndas ; att vid vägrad taxering af omnämnde ränteskuld, kunna, utan Borgerskapets och Taxeringsmännens hörande, och utan uppgisren brist i den auvisade Cassan tillägga sig beskattningsrätt, och, efter det att Taxeringslängden varlt af Taxeringsmännen underskrifven, genom påbud förständiga Stads-casseuren, att vid debetssedlarnes utskrifning utsätta ett högre skattebelopp, än det af Taxeringsmännen påförda; att för en på sådant sätt tillkommen skatt begagna utmätningstvång; och slutligen att vid af Taxeringsmännens, i Hof-Räiten anförda klagan öfver Magistratens förhållande, i förklaringen deröfver uppgifva Taxeringsmännen, såsom stående under Magistratens uppsigt i beskattningsväg. och derjemte förklara Sig och Colleger i en fråga som rörer Stadens enskildte-medels-cassas användande för en beslutande och befallande myndighet ?? — Hvem skulle trott, att samma rsen, som år 1826 såsom Borgare deltog i beslutet och beviljandet af lönetillkningen för Kämners-Preses, och således visste, att den var personell och bordt upphöra vid Kämners-Råttens förening med Rådhus-Rätten, det oaktadt såsom Borgmästare skulle nödga taxerings-committåen att i 3:ne års tid till gig uttaxera summan, hvilken dock omsider måste återbåras ; som vid flere tillfällen såsom Borgare under förra Borgmästarens tid, då löneförhöjning var i fråga, förklarade dåvarande Borgmästaren väl lönt, och nu då Borgmästarelönen genom Borgerskapets tysta medgifvande, och genom sammauslående af flere tjenster blifvit fördubblad, likväl icke anser sig belåten, utan uppgifver som skål för vägran af enskildte-medels-cassans användande till Stadens behof en ytterligare påräknad löneförhöjning? Hvem skulle trott, att en Borgmästare i en förklaring till Kongl. Maj:t. föranledd af en del Handlandes underdånia ansökan om befrielse från saltlagers-skyldigheten — en befrielse. som grannstaden Götheborg redan vunnit—i sin förklaring skulle begagna den ringa handelsrörelsen innom samhället, såsom stöd för bibehållandet af detta onaturliga tvång? Och hvem skulle trott. att Borgerskapets välvilja mot dess Magistrat är 1823, då det tillät Rådhuskällarehyran 270 R:dr 32 sk. Banco att årligen ingå i enskildte-medels-cassan till förstärkning af denna Cassa, som då nedejunkit till 1183 R:dr 41 sk. B:eo, och ätog sig taxation af denna summa, som på 12 är gjordt 3284 R:dr B:co, skulle blifva ett bland skälen till vägran af enskildte-medels-cassans användande, oaktadt denna taxation, jemte ökad Tolag varit de medel, hvarigenom cassan blifvit så förbättrad, att den vid 2835 års slut innehade en behållning af 10,716 R:dr 13 sk. 7 r:st. Banco. Hvilket studium är icke menniskan och hur olika visar den sig ej, Som Grosshandlare, och som Borgmästare. Icke kunde Uddevalla Borgerskap 1827 ana, att, då de valde Grosshandlaren Martin Bagge till Borgmästare , de redan 1830, hvilket såväl revisions-berättelsen, som ock de Äldstes protocoll utrisar, i honom skulle finna en ifrig motståndare i hvarje anordning, som för Borgerskapet kunde medföra någon lindring i den tryckande Skattebördan! Deremot har Borgerskapet af Herr Borgmästaren ofta blifvit hugnadt ad Amalannnxo 22 hylla otändigt uti Alla Ton-. — A — —— X —— er — RO —