kyrkan i Paris och Preses i Konsistorium. Bland denna Kyrkas tidningar behålla Archives du Christianisine sitt värde; Le Semeur anses för nog öfverdrifven ifrare och vill hafva något än bättre än Protestantismen; Gazette Evangelique perömmes för sin värma och sitt lugn; men Le Protestant du Geneve och le Libre Examen anses begge af författaren såsom Rationålistiske. De, som nu i Frankrike och Schveltz arbeta på Religionens upplifvande, söka äfven att befordra det bland ett lifligt folk högst verksamma bildningsmedlet, kyrksången, hvilken vid Reformationens början var högt aktad i Frankrike, men som förföll under de grymma förföljelserna mot de Evangeliske. Den Parisiska samlingen Choix de Cantigues har redan sett 3 upplagor, och 1834 utkom en vacker edition af Chants Chrätiens. Åtven i Frankrike bar man genom Philosophien velat upplifva Religionen. De försök Abbå Bautain, Professor i Strassburg; dertill gjort, äro, åtminstone från välmeningens sida, vackra. De förföljelser, hans Biskop mot honom anställt; torde endast föra honom Protestantismen närmare eller i dess sköte. Vigtigare anser dock författaren det bemödande, som ansedde Statsmän och Deputerade dela, att bereda den Evangeliska Kyrkan seger. Religiösa söreningar hafva bildat sig, hvilka ledas at en i Päris varande kommitt och stå under Regeringens beskydd: Väckeken skall, enligt författaren, häfva gifvits af i Frankrikes hufvudstad vistande Engelsmän och Amerikaner. Företaget delas nu af ansedde infödingar, af hvilka amiral Berhuel och bröderne Delessert namngifvas. Ett nytt Bibelsällskap sträcker, sedan Juliirevolutionen, sin verksamhet äfven till den katholska befolkningen: Sållskaper för Missioner och Andaktsskyifter äro äfven i verksamhet. i Om den Österrikiska Regeringen yttras, att iden beskylles för att icke freda sina protestantiske underÅtare från det Katholska Presterskapets förtryck. — Hvad Italien beträffar, säger författaren att dess Katholicism gynnas af folklynnet. Dessutom hålla Österikes bajonetter vakt om den, och Roms Curia har aldrig gifvit sig ro att slumra. Fris tänkeriet och vidskepelsen bo nu, som förr, bredvid hvarandra: Att äfven i detta sköna land finnas ädla andliga naturer bör man märka, och har Silvio Pellico bland andre i vår tid bevisat. (I parentes sagdt, tillägga vi, bör man äfven, mäårka, att denna Silvio pellico och flere med honom lika sinnade tillhöra det af vissa personer och författare så illa anskrifna liberala partiet.) Protestanterna hafva små Församlingar i Genua, Florens, Turin, Rom, venedig, Milano och Bergamo. Den i Livorno har omkring 200 medlemmar. Från början bestod den af Holländska köpmän, som för omkring 100 år sedan förenade sig till denna församling, och hvilkas rättighet gatt i arf till der bosatte Handlande af alla Protestantiska nationer, Engelsmännen undantagne, hvilka här såsom uti Italiens öfrige större städer, så snart de befinna sig i tillräckligt antal, bilda egna församlingar. Waldenserne, som bebo tre djupa dalar af Piemont, la Peyrouse, S:t Martin och Lucerne, bestå af 20, till 22000 själar. Ehuru Preussiska Regeringen gynnat dem med beskydd, och insamlingar, hvaraf de ännu äro i behof, i de protestantiske länderne, äfven i Sverige, gjorts till deras förmån, lida de ännu förtryck af en härd Styrelse och få icke utvandra ur sin ofruktbara bergsbygd. (Fortsåttes.)