Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1836, sida 2

a cess, hvilken då väckte en så allmän och liflig sensation, att sammanskott för sakens fullföljande vid Krigshofrätten och hos Kongl. Maj:t; från flere håll gjordes åt den lagsiridigt häktade och lidande Findahl. Då det skulle blifva allt för vidlyftigt att här anföra alla de skäl och motskäl, hvilka, under processens fortgång, ömsesidigt af parterne framställdes och utvecklades, anse vi det vara åndamålsenligast att blott hän visa dem, som möjligtvis skulle åstunda att än en gång föga proceduren af detta, i sitt slag märkvärdiga, mål i närmare betraktande. till N:o; 13, 15 18, 22, 24, 72 och 81 af GÖtheborgs Handels och SjöfarilsTi dning, der det i sim helhet befinnes infördt och ventileradt. Nedanstående cöpia af Kongl. Majits slutliga dom i denna sak har blifvit Red: till införande i tidningen meddelad. Den är visserligen icke sådan, som vi förestälkle oss den skola blifva; men om dess rättvisa kan emedlertid icke vara mer än en mening. då den blifvit underställd en så hög Auktoritets samvetsgranna bepröfvande. I anseemle till de prejmdlikater ), som från densamma skulle kunna härledas, blir den dock alltid af stör märkvärdighet. Den lyder som följer: ; i Kohgl; Maj:ts Utslag uppå de besvär Hökeribetjenten J. W. Lindahl i underdånighet anfört derötver att sedan vid Gotha Artilleri-Regementets KrigsRätt Lieutenanten inom samma Regemente J. P. Weinberg tilltalat klagantlen, jemte Bodgossen J. B. Börjesson för skymfligt förhållande emot Weinberg under hans tjenstentöfning, samt klaganden uti genstämning yrkat anszar å Weinberg, för det han skall med lyftad sabel under hotelse med arrest och fästning i vredesmod förföljt Börjesson ifrån gatan in uti klagandens handelsbod och vidare uti derintill belägna rum, hvarunder Weinberg sönderrifvit Börjessons rock och honom så skrämt att ban icke vågat återkomma i boden till sin sysslas fullgörande; och Krigs-Rätten genom Utslag den 15 Jannarii wästlidet år beträfande Lindahl, dömt honom, såsom öfvertygad att hafva till Weinberg yttrat : förbannade menniska-, jemte annat utmärkande förtryteke ötver at Weinberg fullgjorde tjensteåligganden, att härföre undergå Tjngufyra dagars fängelse vid vatten och bröd och göra Weinberg afbön, hvarjemte klaganden, dä straffet var urbota alades skyldig att genast tråda i häkte: så har Kongl. Maj:ts Krigs-Hof-Rätt, der Lindahl sig besvärat, medelst Utslag den 13 Maji berörde år, sig utlåtit: att hyad först angick klagandens anmärkning att Krigs-Rätten icke varit domför, enår en af dess ledamöter, Under.ieutenanten K. IIedenstjerna endast varit 19 år gammal, och säledes icke upphunnit den ålder, som i Kongl. Skrifvelserna den 3 Der. 1799 och 7 Jan. 1830 stadgas för dem, som till Domare-Embetet förordnas; så funne KrigeHof-Råätten samma anmärkning icke törtjena afseende, alldenstund nämnde Kongl. Skrifvelser. hvilka icke kommit Krigs-Hof:Råtten tillhanda för att vederbörande kungöras, följaktligen icke afsåge Krigs-Domstolarne och alltså der saknade tillämplighet ; att vidkommande dernäst Lindahls klagan deröfver, att Krigs-Rätten till dess den 10 Januarii sistlidet år fattade beslut att Lindahl borde genom Magistratens försorg hämtas och inställas vid KrigsRättens nästa sammanträde, saknat anledhing, enär någon annan hevisning för Lindahls kallelse icke förefanns, än RegementsVäbelns derom gjorda uppgift, så. emedan Väbeln jemlikt 26 8 la Cap. i Krigs-Artiklarne vore behörig person till partens, utom Krigs-Staten, inkallande, och han i thy fall ägdes med tillämpning af 11 Cap. 10 s Rättegåugs-Balken, vitsord: ty och då Lin— dahls genstämning å Weinberg utvisade det Lindahl haft sig bekant att malet varit till nämde dag, eller den 10 Januarii utsatt, förklarade Krigs-Hofe Rätten det finge Lindahl, som försallolöst uteblifvit, skylla sig sjelf för hvad honom ötvergålt; att i afseende äter på hufvutslsaken Krigs-Hof-Rätten pröfvade rättvist, med ändring af Krigs-Rättens Utslag. ålägga Lindahl. som genom trå sammanstämmande vittnens Constapeln Sundströms och Artilleristen Dahlins utsagor, blifvit lagligen förvunnen, att hafva om, och till Weinberg, saint efter det han tillkännagifvit sig vara stadd i tjensteutöfning. äfvensom med hämtad abledning af en utaf Weinberg vidtagen tjensteätgärd, fällt smädeliga utlåtekker att. i förmågo af 6 Capitlet I 8 uti 1798 års Krigs-Articlar. jemförda med 8 8s 18 Cap. Missgernings-Balken och Kongl: Förordningen den 50) Januarii 1779. böta Femtio daler Silfvermynt med Sexton Riksdaler Trettiotvå skillingar Banco till treskistes, samt derjemte göra Weinberg afhön, och skulle, enligt Kongl Förklaringen den 23 Mars 1807. dessa böter vid bristande tillgång förvandlas till Sexton dagars fängelse vid vatten och bröd : samt att, hvad slutligen rörde Lindahls besvär deröfver, att Krigs-Råtten icke utlåtit sig uti det af honom emot Weinberg genstämde mål, funne KrigsRåtten sådant icke förtjena afseende, enär Lindahl icke försökt, ännu mindre åstadkommit någon bevisning i denna sak; dock blefvo handlingarne öfrerlämmade till Krigs-Fiscals-Embetet. för att dervid lägga den åtgärd, Lag och författningar påkallade ; Deruti Lindahl i underdåhighet sökt ändring : Hvaröfver Lientenanten Weinberg i underdånighet sig förklarat och Krigs-Hof-Rätten med underdånigt yttrande inkommit; Med Kongl. Maj:ts Högste. Domstol beslutet ; Gifvet Stockholms Slott den 29 September 1836: Kongl. Maj:t har i Nåder låtit sig föredragas dössa underdåniga besvär; och finner skål hvarken i Rättegången eller i hufvudsaken vara anfört, som kan föranleda till ändring i Krigs-Hof-Rättens Utslag. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. i Under Kongl. Maj:ts Secret. R. MARTIN Kongl. Maj:ts Utslag uppå Hökeribetjenten J. W. Lindahls underdåniga säk od nal Enligheten med höga originalet intygar 8 8 8 yg G. Bahrholtz.