Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1836, sida 2

A — P d——— Nedanstående uppsats har blifvit Redaktionen tillsänd med begäran, att den måtte i tidningen intagas. Vi gå så mycket bellre denna insäusarens önskan till mötes, sotn den tyckes vara grundad på sakkännedom och sanningskärlek. Ett par anmärkningar torde dock Insändaren tillata alt vi taga oss friheten bitoga. — För ölrigt skulle Redaktionen stadna j största förbindelse hos den eller dem, som, genast efter att någon betydligare olycka mom länet sig tilldragit, derom gunstbenäget meddelade Kedaktionen de underrättelser, hvilka, i och för en tydlig och sanningsenlig framställning af densamma, kunde anses vara af nöden. Så vål Allmänheten, som Redaktionen sjelf, skulle derpå vinna. och måhända skulle äfven, i de fall då olyckshändelser. drabbat en eller flere mindre väl lotsade individer, något ashjjelpande af de första ögonblickliga behofven derigenom kunna beredas. bå så påfordras, vill Red. mer än gerna ersätta de omkostnader, som möjligtvis med eft sädant meddelande kunna vara förenade; äfvensom den, i alla de fall, der detta uttryckeligen önskas, till insändaren eller insändarne vill remittera ett eller flere exemplar af det tidningsnummer, hvari underrättelsen befinnes införd. — Det ifrågavarande berigtigandet lyder som följer: Den beråttelse, som Tits i N:o 26 af sin Tidning för den 23 Nov. lemnat, rörande den olyckliga eldsvådan på Sollebrunns Gästgifvaregård natten emellan d. 17 och 18 dennes, är icke enlig med verkliga förhållandet ), ehuru Tit. säger sig densamma af trovärdiga personer hafva inhämtat, hvilket insändaren af dessa rader, som strax efter eldens utbrytande ankom till stållet, som sedan alltjemt var närvarande så länge någon fara för återstående byggnader var för handen och som med öfver hundrade vittnen kan bestyrka sanningen af sina uppgifter, finner sig befogad att upplysa. Ej allenast ladugårdshusen med inbergad gröda samt Tingshuset ödelades, såsom Tit. uppgifver, utan äfven den andra midt emot sistnämnde byggnad belägna flygeln; och det var blott genom ett underverk af raskhet och ansträngning, som det lyckades att rädda karaktersbyggnaden, då man eftersmnar att sprutor ej funnos att tillgå, att Aygelbyggnaderna, som af kärnfur voro uppförde, endast lågo på 6 aln:s afstånd, samt att ladugårdshusen lågo vid andra andan af flygelbyggnaderna parallelt med karaktersbyggnaden och ungefår 40 aln. derifrån; hvarförutan vinden, som under natten blåste sydost, dref både eid och rök från alla tre de brinnande husen midt på karaktersbyggnaden, att den nästan insveptes i massor deraf och hade redan på flere ställen fattat eld, som dock strax slåcktes. Men förtjensten af att under så svåra förhållanden hafva räddat denna byggnad. tillhör icke de mån, Tit. uppgifver, med undantag af Postmästaren Herr Dahlgren , hvars goda medverkan och ändamålsenliga åtgärder icke får bestridas. Ty hur är det möjligt att den unga Polacken, H:r Kunze, utan att det ringaste vara förstådd af folket, då han icke kunde tala Svenska, skulle kunna hafva ordnat det hela; också var icke detta förhållandet. — ) Insändarens mening är väl, att den ifrågavarande berättelsen icke till alla delar år enlig med verkliga förhållandet : ty att den i flere afseenden dermed öfverensstämmer, bevisar ju insändarens egna medsitvanden, ehuru den icke, såsom endast grundad på strödda uppgifter af flera personer, kan vara så fullständig som insändarens eget meddelande. Red. s anmårkn.