amererare i nödens stund lemnat vederbörande ett kraftigt handtag. atom oss endast kasta en blick på några af dessa höfdingesäten och vi kola med en af rättvis förtrytelse blandad förundran se dem innehafas af mån, som icke en gång hafva aflagt de kunskapsprof, hvilka anses undgängliga för en ynglings första inträde såsom tjensteman inom Rikets Jofråtter , Kollegier eller andra civila verk; af mån som tillbragt törsta delen af sin tid, i barnkammaren, ridskolan, kasernen, ller vid Hofvet; af män som från sin förra verksamhetskrets icke nedfört något annat, än kännedomen af militär-reglementet, hofeeremonilet, några tomma floskler och öfverläste utanlexor i dess anda, samt ninneu af spektakler, baler, präktiga måltider och kurtiser. Så bildade och itrustade skola de nu administrera ett helt län; föra ordet i alla dess komnitteer, direktioner, sundhetsnämnder och större sällskaper; handlågga ärenler af både civil, ekonomisk fsinanciell, exekutiv och politisk natur; vaka sfver tjenstemannaåligganden i alla möjliga rigtningar; utöfva sitt inflytande Å alla slags tjenstebefattningar och tjenstetillsättningar, som höra till Lands-, Justitie-, Eandimäteri-, Jägerioch Medicinal-staterne — med få ord: vara edarne af en stor del af statens mest maktpåliggande angelägenheter och skaparne af flere tusende individers väl eller ve. på det nu icke kan bestridas, att man endast och allenast för att kunna göra en sko, eller sköta en liten trädgård, mäste hafva någon insigt och Öfning i handtverket eller yrket; huru mycket mera nödvändigt är det lå icke, att de personer, som erhålla de högre platserna inom Statsadministrationen, ega någon praktisk erfarenhet i de värf, hvilka de åtaga sig att sköta? Men denna erfarenhet är ingalunda af den beskaffenhet, att den kan låta sig förvärfvas genom militärmanövrer och hofuppvaktningar, genom jagtnöyen och kapplöpningar, genom amuretter och abrakadabra. Ett län. eller ett annat af Statens eivila embeten, kan icke styras hvarken med sabel, ridspö, betsel, sporrar. kärleksbref eller hasselkäppar. Det fordras en hand, som är van vid något helt annat: det fordras eft hufvud. som tänker på något annat än sitt eget lilla jag, och det fordras en kraft: som ligger i något annat än kommandotonen. Den. som med sig sjelf känner, att han icke är i besittning af de för ett högre administrativt fall erforderlige insigter och egenskaper, borde aldrig, äfven om ett sädant blefve honom erbjudet, emottaga detsamma; ty, genom att Handla annorlunda, förråder han mensklighetens heliga sak, och förr eller sednare shall den straffande Nemesis. om ej på annat sätt, åtminstone genom det allmänna och rättvisa klandret, på honom utkräfva sin rättmätiga hämnd. Beklagligtvis gifvas här dock de, som icke tro på, eller som åtminstone icke lätsa bry sig om, en sådan der efterräkning, och derföre hvimlar äfven: hela deras administration af okunnighet, slapphet, vankelmod och småaktighet, vanligtvis åtföljde af fåfänga, lyx, vinglerier, kabaler, vexlande högmod och uedlåtenhet ; sikande efter de rike och iuflytelseegande Embetsmännens ynnest; egennytta och snikenhet. Vidare skall man finna, huru de alltid sätta ett synnerligt nöje uti att förfölja och chikanera den eller dem, som antingen vaga göra dem uppmärksamme på ett och annat af deras grofva felsteg, eller och, med. känsla för sanning och rätt, Arista höja sin röst så-om tolk af det allmänna lidandet. Allramest skola dock deras moraliska brister röja sig, när fråga är om återbesättande af lediga tjenster, emedan dertili, efter deras princip; endast. sadane böra förordas och befordras, hvilka i tänkesätt och sympathier närmast likna dem sjelfve. Da skall man se, huru considerationerne och relationerne spela sin rol i det ömkansvärda dramat: huru alla driftjedrar sättas i rörelse för att få vederbörande klienter fram, och huru förtjensterne stundom endast betraktas såsom ett appendix. Härigenom alstras, framkallas och uppmuntras den krypande medelmättan, den nydriga egennyttan, det föraktliga sjesket och den blinda oforskämdheten. Å andra sidan deremot tillbakahållas, qväfvas och utrotas unsprakslörheten. redbarheten, dugligheten och dygderna. Mången gång halva vi med innerlig rörelse hört föräldrar beklaga sig deröfver, att, sedan de, genom sin med svett, möda och bekymmer hopsparda, eller ock må hända lanta penning. sökt vid skolor, gymnasier och akademier förskaffa sina barn en bildning, som motsvarar tidens och samhällets fordringar, de dock funnit det dessa deras älsklingar, på hvilka ofta en hel familjs framtida hopp är grundadt, fa, utan någon å deras sida dertill gifven anledning, stå tillbaka för bördens och rikedomens söner, hvilka, ; samma stund de afkasta barntröjan, ikläda sig den lysande militär-uniformen för att tillbringa några år i den på nöjen rika hufvudstaden, de muntra lustlägren och de prunkande hofsalarne, hvarefter de anses färdige och värdige att bekläda Rikets högsta och mest inbringande embeten. De åter, klaga de, hvilka icke på detta sätt bliva undanträngde, undanträngas deremot af dem, hvilka, genom slägtingars. vänners, gunstlingars och coneubiners relationer till. de högt uppsatte administratörerne, lyckas tillvinna sig deras ynnest och bevågenhet. Se nu desse, att de hafva att göra med personer, som äro efter deras sinne, så kunna klienterne anse sin framtida lycka såsom afgjord. Ingen ting deremot är farligare än att låta pa-kina, det man Kar en sjelsständig karakter; att man, som ordspråket ipåer. vär karl för. sin. hatt, och att man anser det vara nog att ega sunna och verkliga förtjenster. Ofta Kan det till och med blifva ett fel att vara i besittning af dylika konfiskationsartiklar, och det är ganska naturligt: den som vill med ulfvarne åta, mäste äfven med dem tjuta — och till något sådant förnedrar sig. icke den sanna förtjensten. Ja, hvad mer är, det kan. ändock blifva ett fel att vara barn af en förtjenstfull eler sjelfständig far: ty man kunde ju i dylika fall hafva dun tro, att äplet icke fölle långt ifrån trädet. Under sådana förhållanden är det visst icke underligt om de mest omisskänneliga Spår af nedslagenhet. hoglöshet. likgiltighetförsummelse, missbelatenhet, split och oenighet förete sig, så väl inom de offentliga. Som de enskilta kretsarne och från sjelfva umgäneeslifvet bortjaga det lifsande skämtet och den glädtiga munterheten. hvaremot de i stället qvarlemna en viss skygghet, misstänksamhet och hemsk— f—f——H— —— — —wWA Tö rw,—— —— 22. L—ö —