lem, hvilka under de hastiga marscherne från det ena stället till det anIra, hopvis störta under hans folk. Bland de 6,000 man, af hvilka hans sand består, befinna sig (den underrättelsen har jag af ett ögonvittne) 000 Navarreser, goda soldater, väl beväpnade och väl ekiperade. Resten sestår af idel banditer, utan hållning, utan disciplin och i högsta grad uselt itrustade: den ena har ett gevär, den andra en bössa, den tredje en pik, len tjerde en sabel, den femte en påk och så vidare — allt i brokig Blandning, till fots och till häst, på muldjur och åsnor, alldeles som slumjen för dem det i händerne. De inse utan tvifvel ganska väl att deras reneral har helt annat och mycket vigtigare att göra, än uppehålla sig å något ställe för att inrätta politiska institutioner; de inse nemligen att let bästa han kan göra. år, att, med sina soldater i hälarne, skyndsamt lraga sig undan med det byte han gjort, och som redan skall uppgå till morma summor. En annan anmärkning må det äfven tillåtas mig att göa, den nemligen: att det vore helt och hället stridande mot Gomez egen ördel. om han, äfven i fall tillfälle dertill erhjöde sig, gjorde slag i saken nellan de stridande hufvudmakterne. Det handtverk, ban nu drifver. conenerar honom och de under hans befäl stående vida mer, än alla de höga smbeten och åreställen, Hans Kongl. Maj:t Konung Carl den T:te, etter n inträffad restauration, kunde förläna honom. Utom den oerhörda fördel han drager af sitt nuvarande yrke, bör man äfven taga i betraktande de retelser, ett partigängarkrig medför, och för hvilka Spaniorerne äro i högsta srad svaga. Och hans rykte sedan! För närvarande är ju D. Carlos och alla hans befälhafvares namn fördunklade af Gomegs! — Der har man det hela! Visserligen är detta icke att tillskrifva förlängandet af det borgerliga kriget några synneriigen episka orsaker; men jag har ej heller föresatt mig att författa någon riddarroman. Om D. Carlos icke går öfver Eboro; om han icke försöker att ur rikets. hufvudstad förjaga en Regering, som redan är på fallrepet; om han, i trots af alla sina motståndares missräkningar och förseelser, icke ötverskrider gränsorne af sina provinser: så måste vi antaga att han nog har sina skål dertill. Hvad Gomez beträffar, så är han på langt när icke så farlig , oaktadt Regentinnans generaler samt och synnerligen icke varit i ståud att sätta en gräns för haus omflackande i hennes rike. Hvad åter beträffar det i Madrid nu herrskande lugnet — detta märkvärdiga bevis på en så stor befolknings undergifvenhet för en ny och svag Regering, som beständigt fordrar mera penningar och mera folk, utan att ända kunna sluta det förderfliga kriget, och som gör det ena nya lånet efter det andra, utan att ens kunna betala rentan för de gamla -— så låter det sig icke förklara genom något annat än den subordinationsanda för all faktisk Makt, hvilken är ett af hufvuddragen i den Spanska — Nationalkarakteren. Så länge Regeringen, den må nu vara af hvad art 1 eller form som helst, äger bestånd, skall man derstädes ätlyda densamma, dels emedan det dock är en Regering och dels emedan den är det enda väru mot en Carlistisk restauration. Det gifves nemligen i Madrid en utomordentlig mängd menniskor, hvilka, i samma stund D. Carlos befunne sig inom Madrids portar, skulle blifva kompromitterade och, i trots af all amnesti, tvungne att emigrera. I ett land, der en skriftlig försäkran i sjeltva verket är lika med — noll, kan man aldrig sätta tro till nägra löften om skonsamhet och mildhet. IIäraf uppstar det besynnerliga förhallande, att det borgerliga kriget, hvilket å ena sidan nödvändigt mäste bidraga till Regeringens fall, å andra sidan deremot är just en af orsakerne till dess beståndande. En sådan tekning kan man väl ej heller gifva af något annat land, hvilket icke, i likhet med detta, är en organiserad paradox. Eu annan hufvudorsak till det lugn, som råder i Madrid, är ett icke mindre märkvärdigt drag af Spanska nationalkarahteren, ett drag som på det mest markerande sätt skiljer den från andra, t. ex. Fransyska och Eugekka: Spanien har ofta blifvit kallad Jemlikhelens land; men med jemlikhet förstår man icke der detsamma som i Frankrike. I sistnämnde land finner man icke i detta ord endast ett abstrakt begrepp: utan man betraktar det såsoin cu förmåga att komma till anseende, till makt, till rikedom och ära — och ett rastlöst sträfvande mot detta mal röjer sig derstädes nästan hos hvarje individ. Sedan man sett exempel på, att soldater kunnat blifva Marskalkar och Journalister ministrar, så fiker hvarje soldat och hvarje skriftställare efter en dylik ära. Denna idee upp:väcker en idkelig sträfvan, en beständig verksamhet och ett allmänt lif. Allt vill der framåt. Hela Rikskroppen bildar en slags pyramid, hvars samtlige afsatser hvar och en, till och med de längst ner siaende, önskar att bestiga ). Derföre är äfven en kraftig Regering af högsta vigt i detta land. Helt annorlunha ä förhållandet i Spanien. Afven der är jemlikhetskänslan djup och genomgripande : men hvarje vattendragare derstädes är en fullt och fast Öfvertygad derom, att han anser alla vidare steg till bekräftande deraf ökverstödiga. Den blinde tiggaren, som vill antända sin cigarr, frågar utan vidare omsvep den Spanske Granden: lar ni eld, Markis ?och denne räcker honom belt lugn sin cigarr. Men tiggarn förblifver tiggare, och det faller aldrig hans son in, att han möjligen skulle kuuna blitva Markis eller Bankier. Endast inom den Franska delen af populationen röjer sig ett sträfvande uppar; annars ingenstädes. Spanska folket önskar ingen ting annat, än bröd och stillhet. Derföre är det äfven så kut att regera och så svärt att ästadkomma någon revolution i Spanien. 2) Vi hade hoppats att i dag kunna meddela de reflexioner, till hvilka ofvanStuende tekning af den Franska nationalverksamheten gitvit oss anledning ; men utrymmet nödgar oss att uppskjuta detta meddelande till Lördaosnumret. vi få emedlertid anhalla det vära läsare benäget täckas erinra a a An PR . 20 3 EH Allan Z hetens hehiertande komma