år den utomordentliga höflighet hvartill han vid hvarje steg blir vittne. Tvenne åkande mötas; deras ställning i vagnen tyckes utmärka maklighet, men knappt blifva de hvarandra varse, förr än de i ett ögonbliek äro nere på gatan, der de utsträcka sig (ett helsningssätt), fatta och skaka hvarandras händer och utvexla vidlyftiga förklaringar. På ett annat ställe står en herre i sin port, vinkar till sig förbigående bekanta och plågar dem med oändliga artigheter. Längre bort ser man en annan, som kommer utspringande ur sina rum halfklådd, med löshåret i handen och en kort pipa i munnen. för att fatta en väns hand och helsa honom medelst utsträckande af sin sällsamma figur. Tvenne grannar råkas och man hör den vanliga helsningsfrågan. icke Åsom hos oss: hur mår du? — utan: har du spisat? Denna fråga måste bejakas, om man ock vore färdig att dö af hunger, Med ett ord här är öfverallt höflighet, ceremoni och sjesk. Ser man inåt husen, så mötes här och der en chinesiska, stödd mot dörrposten och knappast vågande att kasta en blick utåt gatan, eller en Mandsehurisk qvinna med en lång pipa i munnen, en mörkröd artificiel blomma till hufvudprydnad, bredt ansigte och stor panna . betäckt med ett hvitt groft smink, ej olikt stuckatur-gips: hennes har är kammadt och deladt i tvenne flätor. Sällan träffar man ett någorlunda drägligt ansigte. — Vid kringvandrandet på de dammiga, understundom med djup smuts betäcka gatorna, är den qvätvande atmosferen i högsta måtto besvärlig, helst då kanalerna rengöras; emedan orenligheten icke bortföres utan utbredes på gatorna. — Chinesarnes husliga lif skall likväl vara trefligare, ån man föreställer sig då man blott ser dem utom hus. De som komma i tillfälle att uppstiga i tornet af ett frän förra ärbundradet qvarstående katholskt kloster, eller på Pekings observatorium. hvars höjd är lika med stadsmurens, sågas öfverallt i de nedanföre liggande tränga gårdarne upptäcka scener af huslig lycka. — Vid hvarje stadsport, åtminstone vid de sydliga, träffar man en person som bär en packa tryckta blad eller böcker. Af dessa kan man alltid, med den förbigåvudes rätt, erhalla exemplar för intet. Bladen innehålla pris-kuranter och böckerna moraliska lärdomar: detta publikationssätt ersätter öfver hela China bristen på Tidningar. — Går man utom murarne-, som i en halfkrets omsluta stadsportarne, så framställa sig andra scener. Man ser en krämare förbifara, liggande utsträckt på sitt varulass, der han, trött af en låvg resa. sorglöst njuter hvilan. Men hans sorglöshet blir honom dyr. En tjuf bestiger vagnen bakifrån och plundrar honom ostörd. Ingen, icke en gång formannen. sätter sig emot detta tilltag. Tjufven stär under Polisens beskydd och tormannen fruktar hans bämd. — Pekings theater är öppen från kl. 11 s. m. till kl. 5 e. m. För åskadarne har den platser af tvenne slag: en parterr och en öfre rad. Bänkarne äro ställda på länglen och framför dem stå bord med en tuekanna af ler innehållande the, och en thekopp af groft porslin. för hvarje plats. På parterren röka åskådarne sin pipa eller tugga på kärnor af vattenmelon eller kurbits. Detta är emellertid hopens plats och kostar blott 40 kapek. Ötre raden åter är för personer af Staud och är atsöndrad i smärre bänkar med hvar sitt bord, för 2 å 3 personer : en sådan afdelt plats kostar omkring 4 rubel. Scenen bildar en fyrkant. Skådespelarne inkomma genom en sidodörr nära fonden och utgå på motsatt sida: deremellan i fonden sitter musiken, hvilken vanligen frambringar — ett odrägligt skrål: endast flöjten, som understundom blir hörbar, kan någongång fägna örat. Aktörernes ansigten äro öfvorhöljda med sot och hvitt smink: de spelade styckena föreställa evinnerliga höflighetsbetygelser, och så snart det ena slutar, begynner genast ett annat. Skadespelarne betalas af Entreprenören för hvar gang. Så snart Askådarne äro gångna, uporäknar han åt dem på scenen deras arfvode i Kopparmynt. (Linköp. Bladet.) I anledning at en införd annonce i N:o 28 a J J . 2 ve 2 mm -. I pt f Sjette Aftonbladet för — 1111 AA