Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1836, sida 2

ö —— — (Insändt, från Skåne.) Carl den tolfte, och en jemförelse mellan denne Konungs och Napoleons plan att eröfra Ryssland. (Forts. fr. föreg. N:r och slut.) Vår öfvertygelse är, att Napoleons plan kunde möjligen lyckas; men att deremot K. Carls plan kunde ej annat ån misslyckas. Kejsar Napoleon eröfrade Moskow ; och om Hufvudstaden ej uppgått i lågor, så hade fred blifvit afslutad, och Napoleons återtåg hade varit betrygadt. ; Men ehuru Napoleon nödsakades lemna Moskows askhögar, hade Han ändock reträtten fri till Smolensko och sedan till sin Hufvudstad; det var vintren, ej fiendens vapen, som förstörde Hans armåe. Hjelten behöll ännu alla fasta platsar, till och med Danzig, som Han förtrodde åt den tappre General Rapp. . Ehuru olycklig utgången var, kom ej blott Napoleon tillbaka till Frankrike utan äfven en del af Hans armee och nästan alla Hans Generaler, dem Han sedan använde i det stora Tyska kriget. j Annorlunda var förhällandet med K. Carl. Ty I:o Hade Han dragit General Lewenhaupt med sexton tusen man från Liftland ; så att redan före nederlaget vid Pultava var Liffand, Estland och Ingermanland i Ryssarnas vald, samt grunden lagd till Petersomg. I Lewenhaupts dagbok, skrifsen under fangenskapen, påminner sig Ins. hafva läst för mer än trettio år sedan, att Lewenhaupt fick ej ringaste underrättelse hvad våg han skulle marchera, för att hinna stora armen: hvarföre han i ovisshet nödgades tåga genom skogar och ödemarker, och slutligen blef omringad af hela Ryska armeen vid Liesna, der han skulle blifvit totalt förstörd, om Han ej detacherat tretusen man, som i nödens högsta tid angrepo Ryssarna i ryggen och afgjorde slaget. 2:0 Förde K. Carl ett krigssätt, så att äfven om Han segrat vid Pultava, skall Han ej kunnat eröfra Moskow. Genom sjelfva segrarna skulle Han småningom förlorat sin arm6e. Pultava var en liten usel fläck, på hvars eröfring ej var värdt att spilla ett Hundra man. K. Carl hade bordt gå den förbi med raska marcher, och ej stadna förrän framför Moskows portar. I stället låg Carl nära tre veckor framför Pultava, och ville ej storma platsen, förrän den var väl befästad, då K. Carl fann lika nöje uti att låta sina Ryttare rida öfver vallar och grafvar, försedda med korsvis ställda pallisader, som att i Carlserona rida opp på timmerhögen. 3:o Hade Carl genom ett enda nederlag förlorat allt och icke ens försäkrat sin reträtt. Genom detta oförsvarliga fel måste Han sjelf fly till Turkiet; och. armeen var tvungen att gifva sig fången. Äfven om den genom Rysslands ödemarker hade kunnat slå sig fram, hade den icke ens mera nagon tillflyckt inom gränserna af Liffland, som, var numera i Ryssarnas våld. Man känner ock, att Stenbock förutsade olyckan; Han visste väl icke, att den skulle inträffa vid Pultava; men Han visste dock, att den icke skulle uteblifva. Det var äfven derföre Stenbock utverkade att blifva General-Guverneur i Skåne, der Han fyllde sin plats i alla afseenden. Lundblad förmenar, att I om Stenbock haft befälet i Pohlen i ställe för Krassow, efter slaget vid Pultava, skulle stora armeen kunnat komma tillbaka till Pohlen. Men dertill hade fordrats, att Lewenhaupt sökt slå sig igenom, i stället för att genast kapitulera; men Hanbevisar af flera skäl nödvändigheten i den Dagbok, som Lundblad troligen icke låst. åtminstone ingenstädes citerat, hur stort ljus den ock sprider öfver alla de ämnen, som äro föremål för Lundblads första del. I öfrigt förtjenar följande anmärkas: 1:0 Destore Fält-Herrar K. Carl i början använde, hade Han ärft, liksom Riket, efter sin kloke Fader. 2:0 Under 18 ar framdrog K. Carl ingen enda duglig Fält-IIerre. Lybecker gaf Han det vigtiga befälet att försvara Lifiland ; Krassow, att hålla Pohlen i lydnad; men