Förnuftet sina frie undersåtare. och detta är första paragrafen i menmisko4 slägtets af Rättvisan och Jemnlikheten underteknade grundlag. —— Hvad som är ondt, bär merändels, om man noga betraktar det, stämpel af det onda; deremot kan mycket hafva utseende af godt, som längt förr har alla. andra egenskaper, än den att vara hvad det synes. a 3 J bä Om icke den inre domaren fåller oss till ansvar, så böra vi utan fruktan kunna afhöra en yttre domares öfver 0s3 afkunnade utslag. Frisäger oss deremot väl den yttre, men icke den inre domaren, så gagnar oss i sjelfva verket den förres frisägeke föga eller intet Om nmågon tillstär i dag, att hän irrat sig i går, så vill det såga så mycket som att han är visare nu. än han vär då. Hvarje period i menniskoslifvet har sin lidelse, sin motståndarinna att bekämpa. Häraf följer, att, likasom man icke med skäl kan kalla någon fullkomligt lYeKklig förr, än han ingen ting har att vinna, ingenting att förlora; så kan man ej heller kalla någon fullkomligt vis förr, än det icke mera står i hans makt att begå någon darskapDer, hvarest blott det iskalla Förnuftet herrskar. träffar man: fruktansvärd hårdhet; der åter, hvarest endast den menskliga känslan för ordet: klanderrärd svaghet. Bäst är det således när känslan fyller seglen på den farkost, der Förnuftet står vid rodret. På en theater gifvas många personer, som man endast bör se, men icke höra ; andra äter som man endast bör höra, men icke se. Få äro de, hvilka man på en gång bäde bör se och höra; men allt för många gifvas der, som man hvarken bör höra. eller se. Slutet af ett Samtal: i A. Ni är dristig, fördömdt dristig, min Herre! Tillåt mig en fråga: hvem är ni? i B. Hvarken er herre eller er tjenare. A. Vet ni med hvem ni talar? A. Min får är mycket ansedd, riddare af flere ordnar — och ev? B. En Man. — A. (föraktligt) Förmodligen: ty hermafroditer hafva ingen aslelse-förmåga; men af hvilken orden? B. af Männernes orden. Den är på längt när icke så talrik. som måhända ni torde förmoda. Ordens-regeln är: Mod. förnuft. rättvisa, menniskokärlek — icke just en regel för hvarje orden. A. Herre, ni är en Jakobin. . B. Sanning och redlighet tillhöra icke några sekter. Man är icke Jakobin derföre, att man ej hela sitt lif igenom vill gå i den gangstol, som de Store så beredvilligt hålla till hands för att de sjelfve må kunna löpa så mycket mera obehindradt. Hafva de en gång väl narrat någon i en sådan, så är det icke det lättaste att komma ur densamma; ännu svärare blir det att sedan gå på fri hand. 4. Man måste taga sig till vara för er, min herre. B. Så pladdrar hvar och en kortsynt chevalier å la mode med glasögon på näsan; folk. som brukar sina egna ögon se ingen fara i syne. Å. Den karlen är i alla: fall en besynnerlig menniska (aflägsnar sig med stolta steg).