Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1836, sida 3

Den obilliga Kritikens Stamtafla. (Tillegnas den artikel-insändande, på inrectirer rike; på humanitet sattige, presterlige Cameteonten i Götheborgs Dagblad.) Egenkärleken vigde en gång två Väsen tillsamman , Afund var brudgummens namn, Ytlighet nämndes hans brudFrukten af denna förening var du, Skefögde, som ärfde Fadrens förrädiska själ, modrens bedrägliga kropp. Elakheten vid dopet dig höll — du döptes med galla — Och som vittnen dervid nårmaste fränder man såg: Inbilskheten och Kitsligheten och Hånet och Fa dlet. Ilskan med sargande tand, Smickret med balsam af — gift. Känner du slägten? Den räknar sin börd ärtusen tillbaka , Räknar den från den dag Eden för menniskan slöts. Faddergåfva du saknade ej; uråldriga ättens Båsta samiljeklenod fick du, som gunstling, af dem: Fick en penna, som Lucifer fällt ur den snöhvita vingen . När, i fördömelsens stund, den blef förvandlad i svart. Träget du sedan af gåfvan gjort bruk: förbannelsen håftar Ännu vid henne: i svart vill den förvandla allt kritt.