ALAALQA— D Apokrypher; ; ; i -Åt din mat, slaf, och hall munnen! var det gamla Tyranniets befallning. Det nya har tagit ett steg närmare målet och säger: Ilit med din mat, slaf, och Åc. ÄG 7idrör endast en Tyrann med förnuftets sond, så skall du genast komma i erfarenhet af, huru hela polypsystemet begynner, på att komma i rörelse och skrika: Myteri, uppror, högförräderi! Annu värre blir det om du med densamme närmar dig någon annan af de privilegierade I dårhuskasterne. ij H Namnhett, säger man i alldagligt tal, gör ingen ting till saken, men omständigheterna göra det så mycket mer, borde man tillägga. Om man i öfverilning beröfvar en like lifvet, så kallas denna handling mord! och man afskyr mördaren såsom en hydropbobist. Man kastar honom i fängelse; man belägger honom med bojor; man dömer honom till en smäådlig död, och ej nog dermed: äfven på hans liflösa kropp utkräfva de menskliga lagarne sin omenskliga hämnd. Om deremot ett krönt hufvud med kall öfverläggning släpar snsenden till döden och kläder en halt verld i svart ; så vill jag se den man, som dristigt stiger fram och kallar honom en mördare. Nej: man förnedrar sig, för att få honom så mycket mer upphöjd; man besjanger, man smickrar, man förgudar bonom; och ej nog dermed: proskyneineriet, afguderiet och förnedringsraseriet skola ännu på hans graf fira sina talrikt bevistade, Helotiska minnesfester. Så är äfven förhållandet med mycket annat: hvad som den ena tiden heter rebellion, heter den andra mouvement: hvad som i år stämplas med benämningen uppror, kan nästa är erhålla namn af frihetskrig: hvad i dag benämnes sjelfförsakelse, kan i morgon heta s värm eri; hvad i detta ögonblick kallas ståndaktighet, kan i nästa få namn af envishet, och så vidare in infinitum. De fleste Regenter frukta mer för sina undersåtare än för sina yttre fiender. Månne ej detta bevisar, att de fleste statsformer icke äro förnuftsenlige? Här gifves icke mer än ett monstrum som år förfärligare och afskyvårdare, Än Tyranniet, och detta monstrum år — Folkraseriet. Endast fruktan för det sednare gör det förra fördragbart; men så vet också det förra att ständigt framhålla det sednares Medusehulftud. För den vanliga menniskan är det hennes fädernesland. hvarest hennes moder har födt, hennes fader uppfostrat och heunnes själasörjare confirmerat henne. Ockraren deremot kallar det sitt tädernesland, der han kan tillvingla sig högsta procenten : köpmannen åter det, der tullafgifterne äro lindrigast, kustbevakarne medgörligast och största förtjensterne gifvas; soldaten det, der solden är högst och kroatismen mest tillåten: den Lärde det, der han skördar mesta smickret eller guldet; den redlige, förnuftige mannen det. der frihet, rättvisa och humanitet bäst trifvas. Till följe häraf finner den sistnämnde sällan sitt fädernesland. (Ai——