Article Image
Jemnlikheten år alltid rättvisans probersten; begge tillsamman utgöra frihetens väsende. i En med ära och rastlös verksamhet törbunden fara år vida bättre än den ostörda hvila, man förunnar en staf — han må nu vara fängslad med kedjor af guld eller jern. Malo libertatem periculosam, quam quietam servitutem sade en af Historien ej bortglömd Polack — och han hade rätt. i 4 . Vid Svensksund talade vi för sista gången Svenska med utlänningen sedan den tiden har han lärt oss att tala sitt språk. . Nagot obegripligt ligger icke heller i detta förhållande: utlänningen har blitvit mycket klokare, och vi? Peres oo oo Ä I ö Der Statens vidmakthållande uteslutande beror af en enda person, är staten knapt värd att vidmakthålla. i i Grunddragen till alla dagens småsinnade politiska stridigheter ligga i tvenne rader af BuRgkn: Du hast uns lange genug geknufft; Man vird dich wieder knuffen, Schuft tes Vidare bafva icke förnuft och rättskänsla dermed att göra. De så kallade Stores hemliga historia år, ty värr, oftast en väf af de uslaste småaktigheter. Hvaraf kommer det sig att vissa Regenter och andra högtuppsatte personer, som blifvit berömde af den ene, blifva lastade af den andre historieskrifvaren? Sök svaret i de olika förhållandena! Det är stor skillnad i att skrifva så godt man kan och så godt man vägar. Det första privilegiet var den första ansats till kräfta i Statskroppen. Den, hos hvilken först tanken om rättvisa uppstod, var en stor man; men den, som kunde genomföra densamma, vore en half-gud. Dumheten, lättjan och den af dem begge alstrade fegheten äro hufvudkällorna till mycket af det onda som för närvarande plågar menskligheten. Der inga slafvar äro, kan ingen Tyrann uppstå. Då Fredrik den II sade: når jag en gång rätt eftertryckligt vill straffa en provins, skall jag en tid bortåt lata den styras af en philosoph, hade han ! utan tvifvel nyligen läst Platos republik. I de länder, der Folket ingen stämma har, står det illa till med Regenten, och der Regenten icke har något anseende, står det illa till med Folket. Det är ofta en lycka för Menskligheten, att de store förbrytarne hålla de små i fruktan, och tvertom. Huru emedlertid förnuft och moralisk verldsstyrelse kan bestå under sådana förhållanden, är något, som icke jag förmår dechiffrera. Den, som har den svagheten att icke kunna tåla någon förolämpning. han bör aldrig visa sig ibland andra menniskor, utan för beständigt stänga sig inne i sin kammare. Troligtvis gjorde äfven en sådan person bäst i att icke låta nägon spegel finnas i samma rum som han sjelf, I Den, som en gång för alla fattat det beslut, att, i hvarje förekommande fall, öppet och oförställdt uttala sina, med sanningen enliga, åsigter, han bör förvara blasyra i sin käppknapp, eller ock hafva mod att lefvaude begrafvas. — — Jag skulle hellre vilja vara den förste vid Marathon, än den förste vid Granikos, Actium och Austerlitz; ja: jag skulle vilja vara det, äfven om icke mitt nawn stode i registret. v Om Frihet och Rätt i all evighet icke vore något annat än en skön morgonrodnad; så ville jag hellre dö med morgonrodnaden, än låta den blinda despotismens glödande kopparhimmel bränna ötver min hjessa. Enligt förnuftet tillhöra Regenterne Folken; det är endast oförnuftet. som påstår att Folken tillhöra Regenterne. Det vore redan ett stort steg till förbättring. om man undanröjde allt det Onda, som är till hår i verlden. Sedan detta väl vore verkställdt, kunde det vara tid att begynna tänka på att sätta något Godt i stället. Att begära tvenne sådane revolutioner på en gång, vore att begära en orimlighet. Den, som först uppfann ordet Tankefrihet, måste helt säkert hafva varit ett dumhufvud, som icke gjorde några vidare upptäckter. Den, som aldrig varit i sällskap med dåliga menniskor, han har varit för litet med i verlden; den deremot, som sökt deras sällskap så ofta, att han finner nöje derutinnan, han har varit med för mycket. Den H. Skrift säger: Ve det land, hvars Konung ett barn är. Men om Regentens minderårighet kunde skada folket, så vore väl icke heller det myndigt; och att folket ständigt skulle förblifva i ett sådant tillstånd, vore.

28 september 1836, sida 3

Thumbnail